Mars är inget skämt i April - Del 2
Trots att det är torsdag och till råga på allt 1:a april kommer här uppföljningen i serien "Martedì Libero: Special Edition" där Fiorentina hyllas!
Titeln är talande. Går Fiorentina upp i Serie A i juni är det ingen som kommer att skämta om vikten av mars, den månad vi kommer minnas för att det var då allt vände.
Mot Salernitana på "Franchi", knapp seger med 1-0 tack vare ett mål i misstänkt offside läge av Riganò. Protester. Busvisslingar och en omgivning i gungning.
Protesten fortsatte ända till Treviso, regnet öste ner och trots en uppsjö av fina möjligheter slutade det mållöst och ännu en chans hade gått till spillo.
Men mot Palermo, en fredagskväll i mitten av mars, kom vändningen. Vryzas byttes in och avgjorde en stenhård match på övertid med sitt andra - och hittills senaste - mål för klubben.
Laget hyllades och en prestation och seger av denna kaliber bekräftade dess styrka. Men så var det den där bortasjukan man var tvungen att besegra om man skulle kunna hoppas på att ens vara med i striden om de sex första platserna.
Den lät inte vänta på sig. Torsdagen efter segern mot Palermo gav Mattia Graffiedi oss en seger att minnas och 0:an i kolumnen för bortasegrar var nu historia och laget hade vunnit två matcher i rad - för första gången denna säsong.
CAV:s protester blåstes av och nu väntade ett desperat Bari hemma på "Franchi". Årets sämsta publiksiffra, strax över 15000 (med anledning av mini-abonnemangen) valde att spendera sin söndagseftermiddag i solen och dessa skulle inte ångra sig då det till slut blev den tredje raka segern och för första gången på mycket länge vann laget med marginal, 3-1 (senast var med samma siffror mot Avellino i november).
Tre raka segrar, det kändes lite konstigt faktiskt. Inte det medelmåttiga, stressade och underpresterande Fiorentina vi sedan september lärt oss känna igen.
Nu skulle vi till Como för den första lördagsmatchen sedan oktober och hur skulle laget prestera mot ett lag i desperat jakt på poäng, med två raka hemmaförluster i bagaget? Svaret blev entydigt, om än krävande, sedan Riganò med två fullträffar avgjort matchen på "Sinigaglia" inför närmare 2000 segerrusiga Violafans som efter slutsignalen stormade planen.
Detta blev den 4:e raka segern och den femte på sex försök under mars som ser Fiorentina i toppen av tabellen med 16 inspelade poäng.
I skrivande stund skiljer två poäng till lag fem och en enda till lag sex, och då landar vi osökt på Ternana som är vår kommande motståndare.
Ni kan läsa mer om den matchen i inför-rapporten så jag tänkte inte hålla mig kvar längre vid Fiorentinas imponerande formkurva utan ge lite förklaringar till denna plötsliga succé genom ett par faktorer:
Mondonico
Fiorentina.it har givit honom en 8:a i betyg de senaste två matcherna och detta är verkligen inte fy skam för en Fiorentina-tränare.
Hans roll i vändningen stavas lyckade byten och en rullande spelartrupp. Just här är skillnaden mot hans företrädare Cavasin större än någon annan stans.
Cavasin hade en grupp på 13-14 spelare som i veckorna kämpade om 11 tröjor - medan truppen innehöll en bra bit över 35 namn. Det talades om delade omklädningsrum och trots att spelarna trätt fram och dementerat att det under Cavasin skulle funnits onda stämningar i truppen, finns även andra exempel som Andrea Ivan och Manuele Guzzo (idag i Lodigiani, Serie C) där bladet tagits från munnen och klubbens spelarpolitik med Cavasin som representant kritiserats.
Inget av detta finns längre kvar, Mondonico har själv berättat att han av vissa spelare blir kallad "Pappa" i omklädningsrummet och laget verkar trivas alldeles förträffligt med sin nye, lugne och pedagogiske Mister. Säga vad man vill om Cavasin men inte är han en Mondonico.
Curva Fiesole
Strejken inleddes efter debaclet borta mot Piacenza och tystnaden under matchens första 45 minuter skulle tjäna till att laget skulle inse att man i kurvan inte var nöjda med deras prestationer. Sakta men säkert kom poängen och med det självförtroendet och min högst personliga gissning är att vändningen till en större del hade sin början i spelarnas syn på vad de håller på med - de blev helt enkelt ställda mot väggen av sina egna supportrar och detta på ett högst demokratiskt och civiliserat sätt med signum Firenze.
Curva Ferrovia
Här står vår svensk i Florens och sjunger halsen hes söndag efter söndag och jag ska alldeles strax följa hans exempel. Riganò valde att fira sitt mål mot Salernitana här istället för under Curva Fiesole, som buade ut honom och hans lagkamrater. Här är det alltid fest, folk håller på Fiorentina i vått och torrt och när Fiesole protesterar, ja då hörs sången ända till den lilla byn i fjärran. Ett exempel som gav spelarna en motbild till Fiesoles ilska och besvikelse.
Mattia Graffiedi
Har varit i storform under hela mars och även gjort avgörande mål. Samarbetet med Riganò ger mer och mer resultat och "Graffio" kanske närmar sig Serie A och ett kontrakt med Fiorentina istället för en osäker framtid med Milan?
Backlinjen
Det tog ett tag innan de var samlade, Fiorentinas fab-4: Maggio, Viali, Lucarelli, Savini. Skador har oroat denna del av laget men då de är friska och inte dras med avstängningar tillhör de seriens ramstarkaste försvar.
Cristian Sebastian "Il terremoto" Cejas
Lagets bästa spelare under mars (trots att Riganò fick en åtta i betyg senast av nästan samtliga tidningar). Har vuxit med lagets bekymmer och är en säker sista utpost. Hans extremt långa utsparkar är dessutom ett giftigt offensivt vapen. En liten stor man som riskerar att bäras i "kungastol" runt Florens om detta skulle gå vägen.
