Inför: Fiorentina - Ternana
Entusiasmen efter fyra raka segrar är enorm i Florens och nu kommer värsta konkurrenten Ternana på besök, Redaktionen står samlad i kurvan!
Mars är slut.
Men Gud är inte död.
Så skulle man kunna sammanfatta den hittills mest hektiska månaden, i den rekordlånga Serie B, ur Fiorentinas synvinkel.
Klubben, som i mitten av februari valde att anställa en av den italienska fotbollens historiskt sett största Catenaccio-utövare i skepnad av Emiliano Mondonico, har gått från fastkilning i tabellens vida mittskikt till att i skrivande stund och med blott 11 matcher kvar av säsongen vara en av de allra hetaste kandidaterna till uppflyttning.
Man skulle kunna sammanfatta detta med att i mars, ja då fick vi trogna Violafans anledning att börja tro igen - precis då det kändes som att hoppet var på väg att försvinna.
Jag tänkte i den andra delen av denna artikelserie under rubriken "Martedì Libero: Special Edition" diskutera lite närmare hur denna otroliga renässans gått till för fotbollslaget från världens främsta renässansstad men som ni vet, om ni tidigare läst denna krönika, ligger fokus inte bara på Fiorentina utan på hela Serie B. Därför bjuder jag er med på en resa genom Italiens avlånga land, till Serie B där allt från stenkastande huliganer till brassesparkar gjort mars månad med sina sex fulla omgångar värd en lite djupare analys. Som sagt, allt detta under rubriken "Mars är inget skämt i April".
Det brukar skrivas en hel del aprilskämt denna dag men jag har tyvärr inte tid att roa mig med detta en dag som denna, tyvärr kommer ni inte att få läsa falska artiklar om att det är klart med Batistutas återkomst, att Rui Costa valt att avsluta karriären i Fiorentina etc. Däremot vill jag denna dag passa på att gratulera en av Fiorentinas allra största spelare genom tiderna; Giancarlo Antognoni som fyller 50 år just den 1:a april. För er som inte riktigt har koll på vem han var, spelade han för klubben under glansdagarna på 60-talet och gjorde 15 säsonger för klubben och var en av de mest uppskattade kaptenerna i klubbens historia.
Ni har säkert redan börjat förstå att detta inte blir en inför-rapport i vanlig bemärkelse, bl.a. är ju publiceringstiden betydligt längre från matchstart än normalt.
Orsaken är att jag som skribent och Fiorentino har det stora nöjet att bevittna denna match på plats, tillsammans med min redaktionskollega Thomas Wilbacher, i Curva Ferrovia - där den svenska fanan som representerar oss hänger.
För mig blir det blott tre dagar i "Världens vackraste stad" men det känns som syftet med resan, att få se mitt älskade Fiorentina - för fjärde året i rad - vida överstiger de förväntningar man annars skulle ha på en resa till Italien.
Och jag hoppas att nästa gång chansen ges, då har jag er som läser som reskamrater och vare sig vi då kan säkra en plats i Serie A eller redan spelar där - ser jag fram emot den dagen då det finns en skandinavisk supporterklubb och vi svenska och norska Violabröder (och systrar?) kan vara fysiskt närvarande på "Franchi".
Ternana. Det känns lite som en bit av vår senaste historia. Kapitlet började skrivas i samband med att det gamla Fiorentina gick i konkurs och laget från Umbrien i kraft av Fiorentinas tvångsnedflyttning till Serie C2 togs till nåder och fick stanna i Serie B. Ternana var alltså en ripescato förra säsongen, Fiorentina är det i år. Men mycket har hunnit hända sedan dess och Ternana, som alltså skulle spelat i Serie C förra säsongen om det inte varit för Fiorentinas tragiska öde, abonnerar för tillfället på en av de fem direktplatserna till Serie A.
Men detta är något som lördagens match kan förändra, därför kan vi nu mer än någonsin tidigare denna säsong tala om en nyckelmatch: la partita clou, il momento del sorpasso - kort och gott, nu har äntligen tillfället kommit då vi har chans att passera en av våra största konkurrenter för uppflyttning.
Förväntningarna är skyhöga, entusiasmen enorm. Detta är rapporterna som når oss från vår man i Florens. Det talas om 35000 åskådare, jättetifo på "Franchi" och ACCVC (föreningen för samorganisation mellan Violaklubbarna) har uppmanat stadens befolkning att gå man ur huse för att stödja sitt lag i denna match.
Det råder alltså en rejäl hausse i Florens för tillfället och för detta står laget med Mondonico i spetsen som alltså vunnit sina fyra senaste matcher och är seriens absolut formstarkaste lag.
Vår motståndare på lördag, Ternana, tillhör de allra formsvagaste.
Berettas lag hade inte mindre än tio raka utan seger då man bröt sviten förra måndagen i Avellino. Men i helgen var man tillbaka i gamla synder och förlorade den oerhört viktiga matchen hemma mot Livorno med 1-2 sedan Lucarelli avgjort fem minuter från slutet efter kvitteringen av Ternana bara tio minuter tidigare.
Var inte moralen låg då är den definitivt i botten nu. Visserligen ruvar spelarna på en hel del revanschlusta efter de återkommande djupdyken efter jul men för att få en moralblänkare är Florens i vårskrud sannerligen en utmanande plats.
Ternana var ju faktiskt serieledare för inte länge sedan men man har sjunkit som en sten, bokstavligt talat, och återfinns nu på kvalplats - en ynka poäng före Cagliari och Fiorentina.
Jag vet inte om jag kommer ta mig till I campini för fredagens generalrepetition. Hursomhelst spelades en träningsmatch på torsdagen inför ett fåtal nyfikna på "Franchi". Serie D-klubben Boca från Bologna-förorten San Lazzaro stod för motståndet och det hela slutade 3-1 i Fiorentinas favör. Mondonico lät hela truppen luftas och det blev bara en halvlek för samtliga (Cejas och Vryzas deltog inte). Målskyttarna var Fantini, Fontana och Riganò i den ordningen.
Just Fontana tros åter få träda in i rollen som trequartista och alltså spela bakom topparna Graffiedi och Riganò. På mittfältet är det kamp om platserna som vanligt, denna gång verkar det som Scaglia och Fantini kämpar om en tröja medan Camorani är en outsider på högerflanken.
Det stora frågetecknet är Vialis medverkan. Han sträckte en muskel mot Boca och är tveksam till start, annars blir det tre man i försvaret om formationen 3-4-1-2 blir bekräftad.
Gott folk, jag har inte många timmar kvar innan planet mot Italien lyfter. Det är som ni förstår en pirrig skribent som med dessa ord och ett stort Forza Viola! säger på återseende. Detta blir förhoppningsvis på natten mellan söndag och måndag eller på morgonen 5/4, med den första självupplevda matchrapporten ni får läsa skriven av mig.
Arrivederci. Jag lovar att skrika en ton för var och en av er på lördag!
