En upplevelse i kurvan
"En svart porsche med mörk framruta (!) glider förbi och jag hinner precis slå på kameran och knäppa en bild som skulle komma att bli den bästa på hela resan."
3 april 2004
18:00 Quartiere Santa Croce
Solen sken som den gjort sedan vår ankomst. De centrala delarna av staden var som vanligt befolkad av turister och de måste undrat där jag gick längs Arno i min helt lila tröja från 80-talet och en halsduk med det kanske bästa läktartifot någonsin på "Franchi", koreografin i Curva Fiesole avbildad med monumenten i Florens.
Efter en stunds promenad i den ljuva eftermiddagssolen kom vi (jag, min far och min bror) till Piazza Santa Croce, invid vilken Thomas lägenhet är belägen. Promenaden fortsatte genom stadens antika delar, nu i kvällssolen som inbjöd till en oförglömlig afton som vi skulle uppleva från Curva Ferrovia - strax bakom den svenska flagga som sent omsider kom upp, mitt i kärnan av supportrarna som kallar sig "Bandane".
Ett litet café i ett gatuhörn blev sista anhalt innan vi skymtade tågstationen Campo Di Marte, alldeles i närheten av stadion.
Nerverna, som under en fantastisk långlunch på en krog mellan byn Fiesole och Florens hade lugnats tillfälligt av gott Chiantivin, var på helspänn och jag var själv mycket spänd att få återse Fiorentinas "tempel" efter mer än ett och ett halvt års abstinens.
19:00 Stadio Comunale
Runt arenan var det fortfarande mycket lugnt en och en halv timme innan avspark. Vi tog oss tid att besöka det stora antal av souvenirhandlare som parkerat utanför och jag sökte den omskrivna korven gjord på inälvor, en florentinsk specialitet kallad "Lampredotto" - dock utan att hitta rätt mod eller ens tid att inhandla en.
Därför att tiden rann iväg och vi hade gått runt halva arenan och befann oss vid hörnet mellan Curva Maratona och Curva Fiesole när någon plötsligt sade mitt namn, på en konstig dialekt jag tror heter göteborgska. Det var ingen mindre än Interredaktionens Mikael Karlholm som tillsammans med sin bror gjort sig besväret att åka ner till Florens för att se denna match, deras resa var självklart inriktat på matchen som skulle spelas 24 timmar senare på San Siro mellan Inter och Juventus.
I all hast utbytte vi lite tankar och funderingar, bland annat om hur roligt man kan ha i en supporterklubb där ju Inters dito är ett mycket bra exempel på en lyckad organisation.
Vi tvangs dock säga adjö och arrivederci då fyra stycken i detta sällskap hade biljetter på sittplats medan jag och Thomas med raska steg tog oss till Curva Ferrovia.
20:00 Curva Ferrovia
Visitering och inhandlande av den alkoholfria ölen (knuff i sidan, Thomas!), sedan upp på läktarna och lite hälsningsceremonier med Thomas vänner i kurvan. Den svenska fanan hängde till vår bestörtning inte uppe men snart anlände Luca (på florentinska "Luha"), organisatören med större lugn än de flesta och allt löste sig snabbt och en kvinnlig gestalt började knyta fast den gulblåa stoltheten.
Lugn var något som annars saknades denna afton i Curva Ferrovia. Redan innan avspark hade testosteronet, kanske en effekt av lampredotton, utlöst ett präktigt slagsmål framför ögonen på oss. Det vevades rejält och de som försökte sära på slagskämparna åkte på snytingar och fler och fler blev inblandade, bland annat var killen som sköter megafonen helt vansinnig av någon anledning och han syntes inte till när matchen väl drog igång. Thomas trodde de hade gått ut för att göra upp men snart var den lite överviktige, hetsige mannen med den blommiga fleecetröjan tillbaka - dock utan att göra en fluga förnär denna gång.
20:30 Inno Viola!
Skönsångarna i kurvan stämde upp när Fiorentinas hymn spelades upp i de katastrofalt dåliga högtalarna på "Franchi". Här började matchen, spelarna kom in och det viftades med gigantiska flaggor framför oss och när domaren blåste igång matchen var man dels så tagen av atmosfären och dels skymdes sikten så mycket att jag var tvungen att fråga min redaktionskollega: "Har det verkligen börjat".
21:00 Sprucken röst
Curva Ferrovia var betydligt mer välbesatt än vanligt, enligt stammisen Thomas som gladde sig åt att fler människor än vanligt letat sig även till dessa delar av arenan. Fiesole var ett myller av folk och inte en enda ledig plats syntes från där vi stod.
Men just "välbesatt" beskriver ganska bra hur det såg ut i Ferrovia. Barn, kvinnor och familjer var i övervägande majoritet och dessa satt ner. Vi, "kurvans kärna" stod i mitten längst ner och här sjöngs det i 90 minuter.
Sångerna och "Autogrill" (korvkiosk) mot Ternana-fansens bur var komiska inslag i en annars elektrisk stämning som man drogs in i direkt. De flesta sångerna hade jag hört förut, och det märktes snart på rösten då det redan efter en halvtimme kändes som jag skulle behöva lite yoghurt (som jag så klart inte hade med mig, men som är ett eget recept för att hålla en hyfsad form i en fotbollsklack).
Bråken nedanför kurvan fortsatte och nu såg det riktigt otäckt ut. En grupp på 25-30 personer var inblandade och denna interna uppgörelse tog bort en inte liten del av koncentrationen på matchen.
22:00 Att gissa klockan
Resultattavlan var trasig och hade så varit under samtliga matcher Thomas sett, alltså sedan i höstas. Man fick alltså gissa sig till hur mycket tid som återstod men Ternanas press och nervositeten av att leda med ett enda mål hade ett enda botemedel och det var att sjunga ännu högre.
Tifot i vår kurva som skedde innan matchen/i början av andra halvlek, tomtebloss som formade ett hjärta (bildlänk till vänster) var mäktigt och lovordades efter matchen av Curva Fiesoles ledare.
Vid ett tillfälle i andra halvlek reste sig alla sektioner på arenan upp och applåderade och sjöng samtidigt, en helt otrolig ljudkuliss och syn.
22:25 Slutsignal, seger!
En lättad stämning och applåder avslutade denna afton, Fiesole visslade ut Ternanaspelarna då de gick ut i spelargången under läktaren. Hos oss i Ferrovia fanns vilja att framförallt ta ut den sista överskottsenergin mot bortaburen som stod kvar och viftade med sina flaggor.
Men varken röst eller energi var något jag hade över och efter att ha tagit lite foton med stadion som bakgrund rörde vi oss så småningom för att möta min far och bror som väntade i hörnet mellan Fiesole och Ferrovia.
Folk var allmänt glada och inga bråk utanför arenan noterades gudskelov. Glada var två killar i 25-års åldern som ville bjuda mig och Thomas på sin Grappa man gick och drack på och det slutade med att vi fick våra segeröl "spetsade" med denna starka dryck.
23:10 Spelarna kommer ut i sina bilar
Vi var lite sena till utgången vid garaget och jag lyckades endast få en glimt av Viali. Vi hade försökt gå förbi Ferrovia men polisen hindrade oss då Ternanafansen började strömma ut och lika bra var väl det att vi fick ta en omväg runt hela stadion.
Sportbil efter sportbil rullade ut och förbi de tjugotalet autografjägare som väntade. Jag frågade en yngling vilka som passerat och just i den stunden glider en svart porsche med mörk framruta (!) förbi och jag hinner precis slå på kameran och knäppa en bild som skulle komma att bli den bästa på hela resan.
Förutom bilden av Florens, som jag återkommer till lite senare!
