En segernatt (och morgon) i Florens
"Fem raka segrar för fem nattsuddare, typ. I kvarteret där vår man i Florens inför varje match undviker vägen förbi Dantes granskande blick."
4 april 2004
01:22 Rifraf
Som tidigare under vårt besök på Rifraf, ett par kvällar innan, satt Patrizio vid hörnan längst bort vid bardisken - strategiskt placerad mellan denna och ölkylen.
Jag och er Signor Wilbacher ramlade in i den halvfulla lokalen med varsin Burrito i handen - en välförtjänt måltid så här på småtimmarna efter matchen!
Hursomhelst flöt timmarna iväg för medan vi satt och pratade allmänt, diskuterade Fiorentinas chanser att gå upp i Serie A och analyserade tabellen och dylikt, tömdes lokalen på folk och rätt som det var fanns bara fem personer kvar i den lilla baren på hörnan. Trendig och ungdomlig, belägen en stenkast från Santa Croce-kyrkan.
Fem raka segrar för fem nattsuddare, typ. I kvarteret där vår man i Florens inför varje match undviker vägen förbi Dantes granskande blick.
02:11 Fortfarande Rifraf
Jodå, vi stannade allt kvar och huset bjöd på "Vita ryssar" eller om det var fixaren Thomas som handlat på krita, det får vi nog aldrig veta.
Ett par svenska kompisar till Thomas och som jag träffat ett par kvällar innan tittade förbi, i sina välkammade frisyrer och åtsmitande kavajer, på väg ut i Florens nattvimmel.
Men vi satt bra där vi satt och den långa vandringen efter matchen med fötter som redan värkte efter att ha stått och hoppat i kurvan gjorde att nu när man i goda vänners lag funnit en liten oas fanns ju inte direkt anledning att byta, eller hur?
Jag nämnde i förbigående Patrizio. Han är kock på restaurangavdelningen (som han preciserade) på Simone Boccanegras hak med samma namn längre ner på gatan och han lovade mig en middag av allra bästa klass - bara jag hostade upp 50 Euro, så det var föga tänkvärt.
När jag och Thomas berättat vilka vi är och han förstod att vi verkligen var genuina supporters till det fotbollslag "han vuxit upp med" för att citera Thomas, tog en intressant diskussion fart i skydd av mörkret.
03:22 Rifraf (fast i Patrizios hörn)
Det visade sig när han berättade om sitt liv med Fiorentina att han hade en svart historia från sin ungdoms oförstånd då han varit inblandad i slagsmål och misshandel och suttit inspärrad, som han själv sammanfattade det hela: "Ero un hooligan".
Jag frågade om "Il Pitone", en idag avliden legend i Curva Fiesole som Thomas berättat om. Jag fick ett bra svar tillbaka och sedan satte diskussionen igång mellan Patrizio och den ena bartendern, halvt viskandes, innan denne bestämde sig för att det var dags att avsluta arbetspasset och när han såg en svart liten ask på vårt bord frågade han lite försynt om han fick - så jag skänkte bort den sista prillan till en florentinsk snusare. Det kändes bra.
04:07 Picknick på Ponte S. Trinita
Fötterna värkte, halsen och rösten var i lika gott skick som bron vi satt på. För 50 år sedan - en av de många broar över floden Arno som nazister bombade sönder under andra världskriget. Men de tyska trupperna skonade Ponte Vecchio och nu låg den där framför oss och snart skulle de första solstrålarna kyssa "Världens vackraste bro" och en ny dag födas i världens vackraste stad. Men när vi satt där, Fiorentina-redaktionen, och diskuterade allt mellan himmel och jord - en hel del på italienska - ville ingen av oss att denna magiska Florens-natt som inletts med en fantastisk seger för Fiorentina någonsin skulle ta slut.
Innan vi sade adjö till våra tre vänner på Rifraf, florentinaren Patrizio och bartenderparet från respektive Crema och Belluno vilkas namn jag inte minns, fick vi köpa med oss picknick: en påse öl att förtära och detta var ju inte fy skam även om man fått sota för denna nattliga picknick så här i efterhand, men det var värt varje trött sekund!
När man haltade hem mot hotellet visste man att Florens hade bjudit på något som få kan eller vet att ta till sig. Klockan var sex på morgonen och jag hade två och en halv timme kvar innan jag kunnat skryta om att jag upplevt staden 24 timmar i sträck i vaket tillstånd, men det räckte med de intryck dessa 21,5 hade givit mig.
13:31 Firenze Santa Maria Novella
- Men det står ju inget under "Binario"?
- Nej, men jag såg det skrivet på tavlan där borta. Häng med ska jag visa!
- Är det där scouter eller vaddå? Ser lite ut som rugbyspelare. Men flaggorna?
- Nja, scouter är de knappast. Få se, det står "Teste Matte" på deras pikétröjor. De måste vara napoletanare.
- Men Napoli spelar ju derby idag mot Salernitana.
"Mer italienare än italienarna själva": vår man i Florens är en kavat och samtidigt intelligent nyfiken figur. Jag i min alldeles nyinköpta munktröja med "Università di Firenze" tryckt med stora bokstäver på bröstet och han i sina söndagsslappa paltor.
- Per che squadra tifate? Skriker vår man över spåret till gruppen på 9-10 killar i 25-års åldern som uppenbarligen inte var scouter då en närmare titt avslöjade att en av dem gick och bar på en vinbutelj modell större.
- Eh?
- (refräng)
- Eh?
- (refräng)
- Siamo di Carrara.
- Dove andate? (vart ska ni)
- A San Giovanni. Siamo ultimi in classifica da 24 settimane (vi ligger sist i serien sedan 24 veckor tillbaka).
- In bocca al lupo! (lycka till)
Carrara ligger i Toscana, en bit från kusten och stadens fotbollslag - AC Carrarese - ligger sist i Serie C2/B - det som var Fiorentinas serie i Florentia Violas skepnad.
Två (eller snarare en) alerta skandinaver på Florens tågstation Santa Maria Novella, i färd med att knyta nya kontakter och även om historien i efterhand avslöjar att Carrarese spelade 0-0 i den där matchen i San Giovanni och är sist ännu en vecka - har laget nu två sympatisörer extra.
Med detta som krydda på en fantastisk helg i Florens hittade jag och mina två reskamrater, min far och bror som besökte Italien för allra första gången, äntligen det rätta spåret (binario) och resan hemåt via Bologna kunde påbörjas.
Thomas, che bello conoscerti!
Firenze, che bello viverti!
