Fiorentina - Messina 2-0
Tabellen ler åt Fiorentina. Laget har åtta segrar i de tio senaste och inget ser ut att kunna stoppa de florentinska lejonen på sin blodtörstiga jakt mot Serie A!
Vid sjutiden på söndagskvällen landar en helikopter någonstans i Florens. Ur den stiger en man som givit en hel stad tillbaka dess stolthet.
Mörkret faller snabbt och tv-kamerorna som kablar ut bilder till hela Italien på ett fullsatt Stadio Comunale Artemio Franchi ger en panoramisk vy över läktarna där flaggor med liljor svajar hoppfullt i den friska vinden.
Plötsligt får vi se stillbilder i olika vinklar. Det dundrar och blixtrar, fantastiska ljuskaskader lyser upp den svarta himlen och eldkanoner sätter kurvorna i brand.
Dramatiskt, storslaget och imponerande så det förslår. Florens och florentinarna visade med en fyrverkeriföreställning som var bland det maffigaste som skådats strax innan avspark att man är tillbaka, beväpnade och redo att göra upp med allt och alla som tillverkat ödet för fotbollen i denna stad.
Jag tror knappast att någon objektiv bedömare som såg den makalösa uppvisningen innan Fiorentina-Messina skulle ge ett nekande svar på frågan: är detta Italiens mest passionerade fotbollspublik?
Alberto Cavasin brukade motivera sina spelare med ett motto som även gällde honom själv; "Ni vet att det här är en chans som bara kommer en gång i livet".
Det bör ha varit en tanke som flög genom huvudet på de 11 spelare som stolt ställde upp vid mittplan medan fyrverkerierna blandades med Narciso Parigis "Inno Viola". Ett skådespel som fick det att rysa i kroppen och hjärtat, det lila, att bulta hårdare än någonsin.
Avspark och Fiorentina anfaller mot Curva Fiesole. Bollen spelas tillbaka och folk har knappt hunnit sätta sig tillrätta eller hämtat andan efter pyro-urladdningen innan en hög boll går mot Riganò som läckert skarvar bollen fram till Gaetano Fontana. Bollen studsar en gång och Fontana har öppet skottläge, han träffar bollen perfekt med sin fruktade vänsterfot som under tiden i Ascoli gjorde honom känd som en av Serie B:s bästa spelare. Skottet är rakt och hårt och dalar precis innan det går in via målvakten Storaris ribba.
Jag har minnesluckor i minst två minuter efter det så ni får helt enkelt tänka er glädjen. Det tog exakt 22 sekunder innan Fiorentina tagit ledningen mot serietrean Messina.
Emiliano Mondonico sade innan matchen att det som gällde rent taktiskt var att "från början göra det svårt för motståndaren och sedan kontrollera matchen". Att säga att Messina fick det svårt efter den enorma kallduschen är att säga för lite och att hävda att Fiorentina kontrollerade matchen är att säga sanningen utan att ljuga en endaste sekund.
I sin eleganta figursydda kostym vankade Mondonico av och an och mikrofonerna plockade ibland upp en gäll stämma som gav instruktioner vid sidan av planen, mellan sångkörerna på ett kokande Artemio Franchi.
Det var ingen vidare spelmässig succé från något av lagen och det är inte helt fel att utse domaren Domenico Messina till den första halvlekens bäste man på plan. Fiorentina var betydligt mer aggresivt än sina sicilianska banemän från i höstas, det var annat ljud i skällan nu och ett frustrerat Messina med hetsporren Igor Zaniolo i spetsen hade mycket svårt att komma in i matchen.
Tempot var uppskruvat och matchen var kampfylld, med ständiga avblåsningar för "falli tattici" (taktiska foul). Fiorentinas vänsterback Mirko Savini bevisade, liksom i Genua, att han är en elak rackare och var flera gånger inblandad i heta diskussioner med nämnde Zaniolo. På andra kanten, där en Christian Maggio i gammal hederlig form huserade, sköttes det mesta av de offensiva uppspelen och här gavs också de flesta smällarna.
Messina hade svårt att komma till farliga chanser innan paus och egentligen var det bara Arturo Di Napolis skott i den 35:e minuten som satte duktige Cejas på riktigt prov, farligare var det i andra änden där Fontana endast tre minuter efter målet var en hårsmån från att sätta sitt sigill på 2-0 med en hårt skruvad frispark från vänster som backen Accursi nicktouchade mot eget mål och tvingade sin målvakt att göra en spektakulär räddning till hörna vid ena krysset.
Samme Storari blev huvudperson i den 20:e minuten då han skulle plocka upp en förlupen boll vid gränsen till straffområdet och verkade för en sekund ha glömt bort den vita linjen och höll på att vandra ut med bollen i nävarna och därmed bli utvisad men domaren såg det komiska i situationen och bedömde att målvakten släppt ner bollen innan han kommit utanför straffområdet.
Fiorentina kunde kontrollera matchen halvleken ut och efter tre minuters övertid blåste domare Messina för en välbehövlig pausvila och själslig återhämtning.
Trots Fiorentinas dominans var vi flera på forumet som inte alls kände oss säkra på hur detta skulle sluta och lärdomen att inte jubla innan slutsignalen gjorde våra sinnen försiktigt positiva.
Fiorentina sprang oförändrade ut till den andra halvleken och på nytt var hemmalaget uppe i anfall direkt, och återigen var det Fontana som med ett högerskott (tänk om det varit med vänstern) placerade bollen ett par centimeter utanför stolpen till höger om en ställd Storari.
Men bara minuten därefter blev det ny glädjeyra då Riganò, för kvällen Kapten då Di Livio för andra matchen i rad bänkats, på ett perfekt högerinlägg från utmärkte Camorani placerade in 2-0 med en väl avvägd nick.
Sju minuter efter sitt 21:a mål för säsongen kommer Riganò fram i en snabb spelomställning signerad Mattia Graffiedi, men skottet är svagt och Storari kan parera utan större besvär.
Messina kämpar förtvivlat utan att kunna bryta igenom den försvarsmur som nu skapats, där Fiorentina efter det andra målet succesivt kom att applicera 5-4-1 med Riganò som ensam jägare på topp sedan Camorani och Graffiedi enbart ägnade sig åt att hjälpa till på mittfältet. Snart kom även bytena och detta i en strid ström på mindre än en kvart, det tredje bytet anbeföll publiken att ställa sig upp och applådera målskytten (första målet i den lila tröjan) Fontana samtidigt som Davide Carrus fick göra sin debut i det tacksamma läget där hela arenan var en sjungande och dansande gryta av lycka.
Fyra minuters tillägg senare och en bränd jättechans av Maggio i friläge bröt glädjen loss och scener som inte utspelat sig på år och dar på denna arena fångades upp av kamerorna, med spelare i grupp som tillsammans jublade som efter senaste triumfen på "Franchi" - mot Parma våren 2001. Även då var det Domenico Messina som blåste och han måste ha trevliga minnen från denna stad och detta lag.
Till stående ovationer lämnade spelarna en efter en sakteliga arenan, sist ut var en målskytt och kapten med ett leende jag sent skall glömma då han blickade upp mot Curva Fiesole; Christian Riganò.
Han log som om hela hans hjärta ville säga: "Jag älskar er".
Jag somnade på söndagskvällen vansinnigt förälskad.
Fotnot: Tyvärr slogs inget nytt publikrekord på "Franchi", 18,000 var de betalande och detta gav en publiksiffra som hamnar som den tredje största i listan (efter matcherna mot Livorno och Triestina).
Läs som vanligt kommentarer efter matchen, spelarbetyg och en genomgång av helgens omgång i Serie B under rubriken Martedì Libero på tisdag
