Mihajlovic 360 grader Del I
Corriere Fiorentino vänder in och ut, upp och ner på Sinisa Mihajlovic inför första träningslägret i Cortina D’Ampezzo. Jag har nöjet att översätta intervjun i en tre delar lång artikelserie.
"Fotboll är som livet. Var och en hittar sitt spelsätt. Jag spelade det som en man, och för det kan jag även se alla rakt i ansiktet. Jag var inte klanderfri, men jag var säker på mig själv. För någon kanske för självsäker. Deras problem. Om jag gör eller säger något tror jag på det ända in i djupet: om du vill övertyga någon om dina idéer så gäller det först att tro på dom själv, annars slutar du som en kvackerlacka. Jag reciterar inte, är ingen bluff, ingen hypokrit, alla kategorier jag håller åtminstone en armlängds avstånd ifrån. Jag möter alltid konsekvenserna med huvudet högt, utan rädlsa."
Det inledande stycket beskriver Sinisa i ett nötskal: tjurskalle med en buffels rättframhet. Men har han självinsikten att kunna backa om så krävs?
"Jag har en stark personlighet, jag är serb från topp till tå, med de för- och nackdelar som tillkommer mitt stolta folk. Men jag vet även hur man erkänner sina fel, jag vet hur man säger förlåt och accepterar alltid att möta motparten, över allt annat. I fotbollssammanhang eller i tyngre teman som kriget i det forna Jugoslavien så finns meningsskiljaktigheter, men respekten får aldrig saknas. Och innan man knyter påsen med fördomar och dömer en person, precis som det har gjorts mot mig, måste man åtminstone kunna sin historia."
Många är dom som visat stark skepsis om hur pass Mihajlovic personlighet passar sig i rollen som Violatränare. Den skär sig mot Prandellis i princip alla avseenden och flera kanske till en början får svårt att vänja sig vid t ex en annan bild av begreppet som myntades som "Viola-fair".
"Jag vänder inte alltför lätt den andra kinden till, det är sant. Och jag säger ja till fair play, men till en viss grad. Om jag har en liten karaktärsavvikelse? Nej jag har karaktär. Men jag tror att det är för många synonymt med avvikelse. Det är många ledares oskrivna öde, om du har det yttersta ansvaret och tar beslut kan du inte bli omtyckt av alla. Sen finns avundsjukan, ett typiskt karaktärsdrag för ‘‘gli ominicchi”, småmänniskor som är snabba att säga sitt men aldrig vågar agera, göra det du gör. Jag har aldrig varit avundsjuk, jag går min väg. Den som känner mig, känner även till min söta och lugna sida, men den som tänker utnyttja mig tänker fel för jag kan även vara en skithög för att göra det enklast för samtliga inblandade."
Sinisa sätter huvudet på spiken när han understryker "karaktär" och ordets sanna betydelse och att folk har lätt att missupfatta den. Ty handen på hjärtat, hur många fnös inte till när "galningen" presenterades som ny tränare för Fiorentina? Personligen fascineras jag bara mer och mer av Mihas karaktär...
"Sciascia [Leonardo, prisad italiensk författare] delade upp männskligheten i fem kategorier i sin roman ”Il giorno della Civetta”: människor, halvmänniskor, småmänniskor, fähundar och kvackerlackor. Och i fotbollsvärlden gäller samma sak. För att, som jag sa, fotbollen är som livet. Och var och en har sitt spelsätt. Och om du vill kommer du få höra hur jag vill att mitt spelsätt ska gå till i Firenze..."
Det här får ses som prologen i artikelserien som kommer låta oss lära känna vår nye "mister" lite bättre innan säsongsavspark. En stolt individ som vägrar backa vid första taget eller för den delen säga vad han tycker. I nästa del delar han med sig av sina ambitioner, direkta planer och hur han ser på Fiorentinas nyckelspelare.
