Mihajlovic 360 grader Del II
”Jag räknar ner återstående dagar till träningslägret, nog med semester, jag har en enorm vilja att starta, men jag säger det i tysthet för att om min fru Arianna hör det så är jag rökt”…
Sinisa delar med sig av sin mjuka och ”toffligare” sida, samt visar att under allt skinn han har lagt på sig på näsan genom åren så finns ändå den där schyssta killen var man någon gång känt igen sig vid. Men nog om honom. Hur ser han på Fiorentina?
”Jag vill spela offensivt. Jag förblir densamma och kommer överföra min karaktär till laget.
Jag snackar klarspråk [något vi på kort tid lärt känna] och behandlar alla lika. Även i Inter, som vice-Mancini, var det jag som styrde i omklädningsrummet och då hade jag att göra med folk som Ibra, Zanetti, Cambiasso. […] I Bologna hade jag Di Vaio, det var han som stod för avgörandet, så jag lindade in honom i bommull. Men han fick sina fiskar varma när han gjorde misstag. Om spelarna ser att du inte ändrar dig utefter namn så respekterar dom dig. Och de lyssnar på dig”.
I mina öron låter det här som ljuv musik. Drar man direkta parareller till Cesares tydliga och strikta hierarki och hans ”utvalda” (i form av Seba, Mutu och Gila) så skiljer sig Sinisas markant.
”Jag vill nå Champions med de lila spelarna. När jag säger att vi kommer att göra det så är det inte för fansen, men för att jag i ärlighetens namn är bergssäker på det. Vi tränare måste även vara smågalna. När jag anlände till Catania sa jag: vi klarar oss över sträcket. Jag var säker. Idag är jag säker på att vi når Champions.
Jag är övertygad om att vi hamnar bland de fyra första. Vi får se om det blir som fyra, trea eller tvåa. Första placeringen, ja den är något av en omöjlighet”.
Visserligen och en bra väg att börja gå på, men det är skillnad på topp fyra och de sista fyra placeringarna. Något även Miha lär i praktiken få erfara så småningom.
”Jag hoppas att fansen inte visslar åt mitt lag, men måste de och känner de sig svikna, så finns jag här. Vissla mot mig, jag är den ansvarige. Efter en vinst får spelarna ta åt sig äran och ställa upp på intervjuer, men efter en förlust är det enbart jag.
Motståndarlagen måste från första minuten de träder in på Franchi, känna att de spelar mot en stad, vi [laget och staden] måste vara en enhet.
Tre adjektiv för mitt Fiorentina? Vinnande, modigt, ambitiöst”.
Rättframheten går som sagt inte att ta miste på i Mihajlovics uttalanden. Men den enskilt viktigaste punkten han tar upp är den om ett lag, en stad, en enhet. En anda som saknats den senaste tiden och att få tillbaka den kanske rent av är hans största utmaning. Fiorentini är svårflörtade. Eller? Giorgio Albertazzi, erkänd fiorentino, reflekterar kring intervjun i Corriere Fiorentino och säger sitt till fiorentina.it:
"Mihajlovic? Äntligen så syns det att han är en "tosto" ["tuffing, en hård jävel, ingen jävla mes" -Wilbacher], han tänker offensivt och aggressivt, jag gillar det. Vad jag inte gillar är dock Della Valles tendens att inte spendera och mig tillsynes är det inget mindre än en demontering av laget. Förhoppningsvis återfår vi entusiasmen att heja på Viola genom Mihajlovic.”
Och så här fortsätter Sinisa:
”Mercato? Jag tränar spelarna som ledningen tillhandahåller. Jag har några önskemål men det är klubben som bestämmer. Med Corvino har jag etablerat en vardaglig dialog. Vi båda vill ha två spelare för varje roll.”
Orosmålnen gällande Montolivo och mitt 4-3-3? Spelmodulen är beroende av spelarna. Jag gillar 4-3-3 men även 4-2-3-1. Orosmålnen över Montolivo är inget som berör mig. Jag har pratat med honom under VM, vi återses på träningslägret. Han kan spela central mittfältare, innermittfältare och även offensiv mittfältare i 4-2-3-1.
Vargas roll? För tillfället är hans idealiska roll vänsterytter, men han kan mer än bara det.
Detta lag är inte i behov av stora förändringar. Jag sa till Corvino: om det uppstår något tillfälle ja, annars är vi bra som vi är.
Gilardino? Bollinnehav, rörlighet, alltid 4-5 spelare i offensiven och spel längs kanterna: detta är mitt Fiorentina och han är avslutaren. Han kommer göra mer än femton mål”.
Med andra ord kanske vi inte får se alltför stora skillnader i det taktiska upplägget: tre centrala mittfältare som ger understöd åt högt pressande kantspelare i defensiven, och i offensiven ett 4-2-3-1 med Gila som spets. De tydliga förändringarna lär vi istället bli varse i spelarmentaliteten. Blir ”Viola Fair” och ”det sympatiska laget” ett minne blått? Mer om det i den sista delen av artikelserien om Mihajlovic och Hans Fiorentina.
