Inför: Piacenza-Fiorentina
Fiorentina säsongsdebuterar i den italienska cupen mot en av de värsta konkurrenterna till uppflyttning från i våras. "Rävarna" från Po-stranden har bytt tränare under sommaren och in har en gammal lila hjälte kommit.
Äntligen är det dags.
Stunden vi violafans väntat länge på. I samband med att bandet officiellt klipps av till den nya säsongen, dras kulisserna ner och vi kan stolta presentera en ny sida. Vår sida på svenskafans.com som jag hoppas ni ska tycka mycket om. Både utseendemässigt - och när en mängd nytt material inom kort lagts in - även informationsmässigt.
För två år sedan ungefär vid den här tiden, en varm kväll i augusti, spelade det då nybildade laget Florentia Viola sin allra första officiella match.
Debuten skedde i den italienska cupen för Serie C-lag, på Stadio Artemio Franchi i Florens, inför över 30,000 fans som från början "gifte sig med projektet Fiorentina" (som det ofta skrivs i italiensk press).
Dessa fans, som då såg ett till 10/11 helt okänt lag förlora med 0-1 mot en av de värsta rivalerna från staden med det lutande tornet, skulle man kunna säga är på väg att få sin belöning.
Belöningen för att ha älskat Fiorentina. Som det heter: "I nöd och lust", eller som det står skrivet på en av de halsdukar man kan köpa utanför arenan på matchdagar: "Alla såg oss födas, men ingen kommer att få se oss dö".
Jag betvivlar att det blir fråga om en massinvasion av lila fans i Piacenza, de flesta har dragit ut till kusten för att njuta av sommaren.
Just Piacenza är annars en ganska speciell plats för Fiorentina och dess fans, om vi ser till de senaste säsongernas händelser. En berömd bild togs här under våren 2002 på en banderoll som satts upp av det halvdussin fans som, med Fiorentina redan relegerat, pinade sig igenom ännu en förlust den fördömda säsongen.
"Che schifo", stod det på den banderollen som fick symbolisera känslorna av avsmak inför vad som skett med Florens så stolta fotbollslag.
När gestalterna, för det är bäst att kalla dem så, i det nya Fiorentina åkte hit i slutet av februari i våras slutade det med en av de tyngsta förlusterna Fiorentina led i fjolårets Serie B.
Det hade länge kallats "bortasjukan" och som tur var botades den efter 2-0-förlusten i Piacenza, där Fiorentina presterade under all kritik och vid den tidpunkten såg ut som ett chanslöst lag inför ambitionen som satts upp; uppflyttning.
Efter matchen i Piacenza följde sju raka matcher utan förlust och plötsligt hade ett skimmer av hopp skymtats vid Arnos flodbädd. Angelo Di Livio, bland annat, sa det själv i efterhand att efter denna förlust som markerade lagets verkliga bottenmärke slöt sig laget samman och bestämde sig för att själva lyfta sig och börja om från noll. Idag vet vi att det lyckades, Fiorentina nådde en sjätteplats - före lag som Piacenza - och återvann Serie A den 20:e juni.
Nu när en ny säsong tar sin början, för Fiorentinas del med tio nyförvärv, känns det onekligen spännande och som något av en utmaning att ställas mot en av de motståndare som under en lång tid gav oss många tvivel på vårt egna lag och dess kapacitet.
Att Piacenza har gjort sig av med populäre Gigi Cagni och tillsatt en gammal hjälte från Fiorentinas glansperiod på 70- och 80-talet - Beppe Iachini - gör att det hela känns nästan hemtrevligt.
Fotboll i augusti är inget man ser allvarligt på Italien, den italienska cupen är måttligt spännande i de allra flestas ögon.
Men när Fiorentina är inblandat känns det som detta är samma sak som Champions League. Hur ska man förklara det på annat sätt än med 30,000 bultande lila hjärtan för två år sedan?
Angående förutsättningarna för denna match, lämnar vi avslutningsvis ordet till Emiliano Mondonico:
"Att göra bra ifrån sig i Piacenza är viktigt framförallt för att börja säsongen på rätt sätt. Men det är en match som jag väntat på även för att se vilka framsteg vi gjort den gångna månaden, att få se dem bekräftade. Killarna som går ut på planen i Piacenza kommer utan tvekan att vara de som föredras vad gäller fysisk form.
Det kommer att bli en riktig match, på alla sätt och vis.
Imorgon (läs lördag) kommer vi att applicera den modell vi prövat så ofta denna sommar, dvs. 4-2-3-1. Jag tror att detta är den bästa modellen för våra egenskaper och förutom detta är det även den som killarna verkar tolka på bäst sätt.
Jag förväntar mig att få svar på vissa frågor, även om det slutliga provet kommer att äga rum när vi har samtliga spelare till förfogande. Startelvan kommer hursomhelst att vara förljande: Cejas i mål, fyrbackslinje med Maggio, Delli Carri, Viali och Savini, två defensiva mittfältare som Fontana och Piangerelli, tre spelare med rätt att anfalla vilka är Di Livio, Obodo och Fantini och en utpräglad spjutspets, Vryzas.
Därför att detta är modellen som fungerar, de tre bakom centern kommer att få väldigt mycket att göra vad gäller det offensiva spelet. Vi ska heller inte glömma att det sedan finns en Portillo som är mer än redo på bänken.
Det Piacenza vi ställs mot är ganska så annorlunda från det Piacenza vi såg ifjol. Detta är ett lag med lovande ungdomar, som vet mycket väl vad som blir dess roll i Serie B.
Vi får problem om vi tänker på denna match som den avgörande för gruppspelet i Coppa Italia. Vår styrka kommer att vara den att se på alla uppgifter med samma allvar. Alla matcher är avgörande, vi såg de (första) 20 minuterna mot Sampdoria hur pass mycket vi är underlägsna motståndarna om vi inte gör saker och ting med allvarsamhet och koncentration."
Det var ju faktiskt bara tre år sedan just Fiorentina fick kyssa bucklan!
Forza Grande Fiorentina, vinci ancora per noi!
