Lagbanner


Stulen Juve-banderoll som visas upp som trofé i Curva Fiesole 6 april 1991

- EN TURBULENT TID -

Supportrarna, numera med "Il Collettivo" som stark kraft i Curva Fiesole, skulle komma att bli genuint besvikna av niondeplatsen laget lyckades uppbringa. Förklaringarna till misslyckandet hörde till stor del den svåra sjukdom som tränare De Sisti drabbades av och den flopp som stavades Socrates.
Efter fyra och en halv säsong vid rodret lämnar De Sisti över till en herre vid namn Aldo Agroppi. Han kom att få förmånen att arbeta med en av de största talangerna någonsin i italiensk fotboll; Roberto Baggio. Baggio, som kom till Florens från Vicenza som 18-åring, visade genast att lovorden inte bara var tomt prat.

Baggio blev snabbt en spelare som fick publiken att drömma, men i dessa tider - mitten av 80-talet - svärtades tyvärr fansens rykte ner av flera våldsamma incidenter dels med motståndarsupportrar men även efter attacker på spelare och tränare i de egna leden. Bl.a. utsattes tränare Agroppi för ett våldsamt angrepp, trots detta förde han Fiorentina till en femte plats i serien.
Säsongen därpå, 1986-87, skulle dock bli tumultartad även resultatmässigt då Fiorentina länge var inblandat i bottenstriden, bl.a. sedan duon Daniele Massaro-Giovanni Galli lämnat för Milan (nya protester hos fansen). Kontraktet räddades i näst sista omgången tack vare 1-1 borta mot Napoli, en match som avgjordes med ett himmelskt frisparksmål av Roberto Baggio. Fiorentina slutade denna säsong på tionde plats.


Roberto Baggio personifierade epitetet "Supportrarnas kelgris"

Stjärnan Roberto Baggio tänds

En annan tränare som fick privilegiet att träna Baggio var Sven-Göran Eriksson. "Svennis" kom till Fiorentina sommaren 1987 och förde laget till en intetsägande niondeplats. Vad som dock minns från denna säsong är den markanta skillnaden på Fiorentina på hemma- respektive bortaplan.
Man bjöd publiken på Artemio Franchi stor underhållning medan facit på resande fot blev det rekorddåliga tre poäng (en faktor som senare gått igen i klubbens historia).
Säsongen 1988-89 hade då 22-årige Roberto Baggio blivit en av Serie A:s bästa spelare, han fick nu sällskap av en herre vid namn Borgonovo med vilken han genast befäste ett fruktsamt samarbete.
29 mål blev slutfacit för de båda tillsammans denna säsong, och Fiorentina anfört av den legendariske brasilianske kaptenen Carlos Dunga kämpade till sig en sjunde plats som garanterade en plats i UEFA-cupen.

Fiorentina tillbaka i Europa var säsongen 1989-90 en konstig företeelse. Man glänste i cupspelet medan man stod för skrala insatser i ligan, bl.a. påverkade det faktum att man tvingades spela sina hemmamatcher på neutral plan eftersom Artemio Franchi stod under ombyggnad inför VM.
Detta blev ett mellanår för laget, som fick se sin tränare Bruno Giorgi kasta in handduken efter halva säsongen och lämna plats åt den gamle violaspelaren Francesco Graziani.
Man klarade till slut nytt kontrakt tack vare en uppryckning på vårkanten.

Som sagt var det i UEFA-cupen saker och ting hände, faktum är att Fiorentina nådde finalen efter seger mot Werder Bremen i semi. Det skulle bli ett helitalienskt dubbelmöte om pokalen mellan ärkefienderna från Florens och Turin, ett möte som präglades av domen från FIFA att flytta returmatchen från den då färdigomgjorda Artemio Franchi till Avellino. Orsaken var att några mindre nogräknade personer kastat in ett föremål som träffat Werder Bremens målvakt i huvudet under semifinalen (som spelades på neutral plan i Perugia).

Valet av FIFA att förlägga returmatchen till just Avellino (strax utanför Neapel) var utan tvekan ett omstritt beslut, då många hävdade att Juventus kunde dra fördel av det stora stöd man åtnjuter i dessa delar av Italien.
Så gick det, efter att ha förlorat första matchen i Turin med 3-1 (en match som var mycket orolig på läktarplats), blev det mållöst i returen många mil från Florens och ännu en trofé kunde ställas in i skåpet hos de svartvita.

Mario Cecchi Gori räddar Florens från Pontello

Efter den skandalomsusade UEFA-cupfinalen mellan Fiorentina och Juventus rustade hela Italien för världsmästerskapet.
Det italienska landslaget laddade som sig brukligt är upp i Florens utkanter, vid förbundets högkvarter i Coverciano. Allt var lugnt fram till dagen innan VM-turneringen skulle börja då nyheten att Baggio skrivit på för Juventus skakar om Florens som en jordbävning.

Detta blev det yttersta beviset på Pontello-familjens stora ego och beslutet att sälja sin stora stjärna till ärkerivalerna från Turin gav upphov till massiva protester i Florens. Bl.a. belägrades träningsanläggningen i Coverciano av protesterande fans och landslaget tvingades faktiskt lämna Coverciano mitt i det folkliga uppror som varade i tre dagar.

När VM var slut lämnade familjen Pontello Fiorentina och ägandet flyttades över i Cecchi Gori-familjens händer.
Nu vet jag att detta namn rör upp betydligt starkare känslor än namnet "Pontello", men det hemska som idag förknippas med namnet Cecchi Gori har inget att göra med det Fiorentina som tog fart under filmmagnaten Mario "Marione" Cecchi Goris regi.

Ägarbytet sommaren 1990 kom sent och ytterst få nyförvärv hann göras. En ny tränare kom dock; brasilianaren Sebastiao Lazaroni, och från Lazio kom landslagsmittfältaren Diego Fuser på lån tillsammans med en spelare som för fansen fick representera "den nye Baggio": Massimo Orlando.
Med tanke på det nya ägandet var folk hoppfulla inför säsongen men Fiorentina slutade på seriens nedre halva och fick mest kämpa i motvind.

Fiorentina ska på nytt bli ett storlag

Säsongens viktigaste match var naturligtvis den mot Juventus på hemmaplan då fansen fick chansen att bua ut Roberto Baggio, då sedd som en svikare (vilket inte var helt sant då han faktiskt tvingats bort av den tidigare ägaren).
Artemio Franchi har sällan varit en sådan häxkittel som den 6:e april 1991, en fullständigt fanatiskt hemmapublik bar fram Fiorentina till seger med 1-0 (mål av Fuser) och Juventus tyske back Jürgen Kohler kom att uttrycka det så här: "För första gången i mitt liv kände jag att vi inte bara spelade mot ett lag utan mot en hel stad."

Inför säsongen 1991-92 hade den nya ledningen hunnit sätta upp klara mål för klubben, och man gav sig ut på spelarmarknaden för att bygga ett lag som kunde kämpa i toppen av Serie A. In kom en viss Gabriel Batistuta och hemodlad anfallare vid namn Marco Branca.
Tyvärr blev det ingen succé för detta "nya" Fiorentina, lett av Gigi Radice, och man fick återigen kämpa in i det sista för att rädda kontraktet - trots 13 mål av "Batigol" i dennes debutsäsong.

Jakob Nilsson
wandel@hotmail.com
2004-09-09 02:39:00

Fler artiklar om Fiorentina