Familjen Pontello - en sorts diktatur i sig
- GLÄDJE OCH SORG MED PONTELLO-FAMILJEN -
Desolati fortsatte göra mål på ålderns höst (att minnas 3-0 mot Inter då han gjorde samtliga mål) och förde säsongen 1976-77 fram laget till en fin tredjeplats, medan hans ende kamrat från Scudetton 1969 - målvakten Superchi - tack för sig.
Att notera från denna säsong den oerhörda dominansen av Torino och Juventus (de senare vann en poäng före) som var hela 15 poäng före Fiorentina i slutställningen.
Det finns få säsonger i Fiorentinas historia som framkallat sådan enorm lättnad i den sista omgången som då man säsongen 1977-78 klarade nytt kontrakt.
Säsongen började illa med tvångseliminering ur UEFA-cupen (sedan man haft med en avstängd spelare) och ju längre säsongen led, ju värre skulle det bli.
Man hade en målvakt (Carmignani) som skulle visa vara en riktig tavelkonstnär och detta föranledde klubben att ge den egna produkten Giovanni Galli chansen mellan stolparna. En enorm glädje utbröt efter säsongens sista match - vissa liknar det vid att ha vunnit en Scudetto.
Den egna produkten Giovanni Galli tog över efter Superchi
Sommaren 1978 anlände en ny president vid namn Melloni, som skulle komma att bli mycket omtyckt men några år senare drabbas av ett tragiskt öde.
Fiorentina gör inget vidare säsong men slutar ändå på den övre halvan, på sjunde plats, och man knyter ett par duktiga spelare till sig såsom Galbiati och återvändande ytterbacken Lelj.
Men på försäsongen sommaren 1979 sker tragedin då presidenten Melloni plötsligt avlider i sjukdom, klubben skakas i grunden men laget visar sin klass - naturligtvis är det Antognoni som är inspiratören - och man tar en berömvärd andraplats efter Inter.
Nu börjar en era som skulle komma att minnas med blandade känslor hos fansen, och karakteriseras av den mycket självupptagna familjen Pontello.
Ett av familjens första tilltag är att göra Fiorentinas stolta klubbemblem till en slags reklamsymbol för sina egna intressen, man kom dock senare att visa sin rätta sida på ett för supportrarna ännu mera fasansfullt sätt. Men mer om det senare.
Inför säsongen 1980-81 gjordes ett stort nyförvärv; den argentinske världsmästaren Daniel Bertoni. Men Fiorentina inleder serien mycket dåligt och under vinteruppehållet sparkas tränaren Carosi, Pontello-familjen försöker blidka fansen med att anställa en gammal hjälte från den senaste Scudetton: trotjänaren och anfallaren Giancarlo De Sisti.
Resultatet blir över det förväntade och De Sisti leder Fiorentina till en i efterhand mirakulös femteplats, efter att ha legat i botten. Att notera de 14 matcherna i rad utan förlust på våren!
Det bör understrykas att Pontello-familjen inte bara förde ont med sig. De hade stora ambitioner för "sitt" Fiorentina och tvekade inte en sekund att låta omgivningen veta detta.
Inför säsongen 1981-82 dolde man inte målet att göra Fiorentina till italienska mästare för tredje gången, mellan Scudetton från 1956 och den från 1969 hade det ju gått tretton år och man tryckte på florentinarnas vidskeplighet för att få stöd för sin uppfattning.
Den tredje Scudetton har aldrig varit så nära
Man värvade stora namn, såsom mittfältaren Cuccureddu och den ryske försvararen Pietro Vierchowod (som skulle få en lång och lyckosam karriär i Italien och även återvända som tränare till Florens).
Laget skulle också visa sig mycket starkt på planen, från början till slut krigade man om förstaplatsen och vid jul ledde man serien och kunde därmed ännu en gång titulera sig "vintermästare".
Just denna säsong förtjänar ett par rader extra, först med tanke på den hemska olycka som skedde den 22 november 1981 då lagets store spelare, Giancarlo Antognoni, under en match borta mot Genoa krockade med motståndarmålvakten och förlorade medvetandet.
Under ett par minuter befarade alla det värsta då Antognoni inte svarade på återupplivningsförsöken och lättnaden var stor (dock inte hos Genoafansen) då han i omklädningsrummet vaknade till liv.
Men våren 1982 blir ihågkommen för det som hände under upplösningen av serien, en sista omgång som går till historien som en av de kanske mest raffinerade i Serie A:s historia men även som en av de mest omtalade för hur kampen om Scudetton avgjordes.
Ni förstår säkert vilka det rör sig om. Fiorentina och Juventus, som inför den sista omgången låg på samma antal poäng och det talades om att serien skulle behöva avgöras via kval.
Fiorentina mötte Cagliari på bortaplan, vi ska hålla i minnet att Cagliari på den tiden var ett storlag - medan Juventus spelade på bortaplan mot Catanzaro.
I halvtid står det 0-0 i bägge matcherna och så förblir det ända till domaren i Juventus match blåser straff för det svartvita laget i den 90:e minuten, strax dessförinnan hade Fiorentina fått ett mål bortdömt på oklara grunder på Sardinien. Den "tredje Scudetton" hade aldrig varit så nära och kommer troligen aldrig heller att komma Fiorentina närmare förrän man verkligen vinner den.
Antognoni blir skadad
Säsongen efter den stora besvikelsen blev ytterligare ett mellanår. Fiorentina hämtade sommaren 1982 en av världens då bästa försvarare; argentinaren Daniel Passarella och den unge Celeste Pin som kom att representera Fiorentina under många år.
Fiorentina slutade femma, bland annat sedan bägge argentinarna Passarella och Bertoni haft problem av olika karaktär och saknats i många matcher.
Argentinarna Passarella och Bertoni - på gott och ont
Inför säsongen 1984-85 kommer en av de mest betydelsefulla värvningarna någonsin i klubbens historia; brassen Socrates. Atmosfären kring laget är mycket god och folk börjar nu verkligen tro på en ny storhetstid för Fiorentina.
Jakob Nilsson
wandel@hotmail.com2004-09-09 02:40:00
wandel@hotmail.com2004-09-09 02:40:00
