Giancarlo Antognoni - en av de allra största
- DET LJUVA SEXTIOTALET I BLOMMORNAS STAD -
Säsongen 1962-63 blev en stor besvikelse, med en sjätteplats.
Från mitten av 60-talet till början av 70-talet kom Fiorentina att föreskrivas med det hyllande "yeah yeah", detta på grund av det unga och underhållande lag som ställdes under förfogande till nye tränaren - och gamle hjälten från första Scudetton - Giuseppe Chiappella.
Den ende kvarvarande spelaren från guldlaget var målvakten Sarti och han lämnade plats åt en blomstrande ung talang vid namn Albertosi. Hamrin hade nu fått en önskvärd framspelare i form av Seminario, från Peru, och gryningen till ett nytt Fiorentina kunde skönjas via en fjärdeplats säsongen 1963-64.
Jakten på den andra Scudetton med ungt blod
Unga talanger som Brizi och Ferrante fick sällskap av Orlando, Bertini och Morrone som utgjorde en spännande ny generation. Säsongen 1964-65 blir det på nytt en fjärdeplats och unge anfallaren Alberto Orlando blir bäste målskytt med 17 fullträffar.
Säsongen därpå kommer ytterligare nya förmågor in i bilden, såsom De Sisti och Rogora. Laget fortsätter att spela en makalös fotboll under tränaren Chiappella, som bl.a. skickar in den egna produkten Merlo i hetluften - en spelare som skulle komma att betyda mycket för Fiorentina några år framåt.
Fiorentina vinner sin tredje cuptitel genom att besegra Catanzaro i finalen.
Ett knappt sekel efter historien om de hemska fyra raka andraplatserna, blir 1966-67 en säsong där det underhållande Fiorentina tar sin tredje raka fjärdeplats.
Kurt Hamrin tackar sommaren 1967 för sig efter 10 säsonger i Fiorentina och 151 mål.
Säsongen som följde blev mindre rolig, bland annat fick Chiappella sparken och Fiorentina hamnade för fjärde året i rad på fjärde plats i serien.
Den 18:e maj 1969 blir AC Fiorentina italienska mästare för andra gången.
13 år efter sin första hyllade triumf, efter att ha tillhört den absoluta toppen och missat slutsegern vid ett flertal tillfällen, hade en skvadron av mycket duktiga fotbollsspelare skänkt publiken i Florens fantastisk glädje.
Den enorma dominansen av Inter, Milan och Juventus tunnades under slutet av 60-talet ut något medan Fiorentina - tillsammans med Cagliari anfört av legendariske Gigi Riva - sakta men säkert byggt ett nytt storlag från grunden.
Man anställde en argentinsk tränare vid namn Bruno Pesaola, kallad "Petisso", och han lyckades på kort tid skapa ett mycket välorganiserat lag - där defensiven var lagets allra starkaste del.
Supportrarna fruktade att det skulle bli som vanligt, att Fiorentina skulle sjunka ihop mot slutet men så skedde inte den här gången.
Man säkrade Scudetton i den näst sista omgången - tack vare en 2-0-seger borta mot Juventus (som slutade femma). Man vann med fyra poängs marginal till duon Cagliari och Milan.
Florens förberedde sig för festligheterna för att fira hjältarna, som framförallt hette: Ferrante, Merlo, Rogora, Brizi, Maraschi, Superchi, De Sisti, Mancin, Esposito, Chiarugi och Amarildo.
Luciano Chiarugi med Scudetton på bröstet. Året är 1969
Säsongen 1969-70 inleddes i stor stil av de italienska mästarna från Florens, supportrarnas dröm om att försvara ligatiteln såg i början av säsongen ut att kunna besannas. Men, något hände under säsongen som kanske kan förklaras med tesen av vad som hände förra gången det begav sig; mätthet hos spelarna.
Det slutar med att Cagliari vinner sin hittills enda Scudetto, Fiorentina slutar femma på samma poäng som Milan.
Supportrarna vädrade hursomhelst morgonluft säsongen därpå, tack vare en fantastisk seger på San Siro mot Milan med 5-2 i inledningen.
Succétränaren från två år tidigare, Pesaola, fick lämna sitt jobb efter hemmaförlust mot Juventus och Fiorentina sjönk plötsligt allt djupare ner i tabellen. Man säkrade kontraktet först i den näst sista omgången - genom att i sista minuten mot Inter kvittera till 2-2.
Inför säsongen 1971-72 anlände en ny president (Ugolini) och trots supportrarnas skriande krav på kraftiga förstärkningar av laget som säsongen dessförinnan riskerat nedflyttning, kom först "bara" en ny tränare.
Men denne tränare är inte vem som helst, direkt. Utan självaste "Il Barone" själv - Niels Liedholm.
Denne förde dock i sin tur med sig att flera duktiga spelare snart kunde knytas till klubben, såsom den kraftfulle mittfältaren Nevio Scala och en brasilianare vid namn Clerici.
Ugolini hade som vision att satsa på egna produkter och fram blomstrade Andrea Orlandini, som kom att bära Fiorentinas tröja många år.
Med Liedholm vid rodret var skutan åter på rätt köl och kämpade in i det sista om Scudetton.
En hel del tongivande spelare lämnade Fiorentina sommaren 1972 och laget var inte alls så starkt som föregående säsong. Dock, fick Niels Liedholm bl.a. förmånen att se en av Fiorentinas allra största stjärnor någonsin födas; Giancarlo Antognoni.
Denne gudabenådade mittfältare spelade till sig en plats i laget och krönte sin debutsäsong med två mål och hjälpte till att föra Fiorentina till en fjärde plats i serien.
Tränarkarusellen snurrar fortare än någonsin
Nu börjar tyvärr en tid av frekventa byten på tränarsidan, Liedholm lämnar sin post till en herre vid namn Radice som även han vill satsa på ungdomen. Höstsäsongen 1973 lovade gott och Fiorentina var återigen det underhållande lag man varit tio år tidigare. Samma år debuterar inte mindre än fyra egna produkter i det italienska landslaget (Antognoni, Roggi, Guerini och Caso) samtidigt som Fiorentina - på känt manér - dalar i serien på våren och slutar inte bättre än sexa.
När det åter skulle bytas tränare inför säsongen 1974-75 var supportrarnas favorit till jobbet en viss Nereo Rocco (kallad "Il magro", den smale), och denne storvuxne man som alltid bar keps vart han än gick betroddes kunna föra Fiorentina till en tredje Scudetto.
Inte mycket gick enligt planerna. Dock tog Fiorentina en minnesvärd 4-1-seger mot Juventus, men det unga laget och de gamla hjältarna såsom De Sisti hade kroknat och efter ett misslyckat försök att nå allra högst fick man trösta sig med att vinna Coppa Italia efter en rafflande final där Milan besegrades.
Jakob Nilsson
wandel@hotmail.com2004-09-09 02:09:00
wandel@hotmail.com2004-09-09 02:09:00
