Renzo Magli - legendarisk försvarare som efter karriären blev tränare i klubben
- FRÅN FÖRSTA SCUDETTON TILL EUROPAFRAMGÅNG -
Säsongen därpå lyckades Fiorentina nå en delad tredjeplats tillsammans med Milan, efter att ha varit "vintermästare" och länge sett ut som troliga seriesegrare men ett djupdyk under de sista tio omgångarna lade champagnen på ytterligare kylning.
Säsongen 1954-55 slutar Fiorentina femma, efter att ha drabbats hårt av skador, med några ljuspunkter som bortasegern mot Inter med 5-3 och segern i derbyt mot Bologna som gjorde att de rödblå förlorade chansen till en ny Scudetto.
Den första gången är alltid den bästa. Det gäller för det mesta här i livet. Det gäller även för Fiorentinas första Scudetto, som bärgades till Florens samma år som klubben firade sitt 30-årsjublileum; 1956.
En storhetstid hade inletts
Hjältarna hette Cervato, Prini, Segato, Rosetta, Gratton, Virgili, Julinho, Montuori, Sarti, Chiappella och Magnini. Självklart fanns där fler, men det var med denna historiska elva Fiorentina vann Serie A i överlägsen stil (med ett försprång på 12 poäng till tvåan Milan).
En storhetstid hade inletts för Fiorentina, det skedde under ledning av mannen som övertog tränarjobbet från omåttligt populäre Renzo Magli och på bara ett par säsonger lyckades skapa ett mycket väl sammansatt Fiorentina. Namnet Fulvio Bernardini, med smeknamnet "Il Dottore", kommer för alltid att vara förknippat med detta historiska Fiorentina.
Fiorentina ledde i princip serien ohotade från den åttonde omgången till mål, på vägen räknade man inte mindre än 33 raka matcher utan förlust.
Den legendariske presidenten Befani hade lyckats mycket bra med sina spelarköp, där brassen och mittfältaren Julinho skulle bli en av huvudpersonerna och en förstklassig framspelare till bäste målskytten Virgili (21 mål), detta tillsammans med Montuori - ett mittfältspar som går till historien som det troligen starkaste någonsin i Fiorentinas historia.
Fiorentina hade ett försvar som bör betraktas närmast som ointagligt, med den långe målvakten Sarti i spetsen - en spelare som skulle komma att representera laget under många år - och ett anfall av yppersta klass där alltså Virgili, Montuori och Julinho var de stora männen bakom succén.
Något ironiskt inleddes serien med ett oavgjort resultat mot Pro Patria, som kom att bli seriens slagpåse, men efter detta var alltså Fiorentina närmast oslagbart - ett av de absolut starkaste lag som någonsin vunnit Serie A.
Scudetto-tränaren Fulvio Bernardini var en mycket lärd man
Med Scudetton på bröstet var Fiorentina favoriter till att försvara ligatiteln, men allt gick inte enligt planerna och efter en skadeförföljd säsong där vissa spelare visade vissa divalater blev det med en något ångestfylld andraplats de hoppfulla supportrarna summerade säsongen.
IFK Norrköping första hindret i Europacupen för mästarlag
Fiorentina fick dock för första gången spela Europacupen, man mötte IFK Norrköping i den första omgången och vann med uddamålet på Idrottsparken efter 1-1 hemma. Grasshoppers avfärdades relativt enkelt i kvartsfinalen och i semifinalen blev det en tät historia mot Partizan Belgrad som dock såg Fiorentina avancera till en historisk final efter 1-0 sammanlagt tack vare seger på bortaplan.
I finalen väntade Real Madrid och eftersom spanjorerna var regerande mästare hade de fördel av hemmaplan. Fiorentina höll jämna steg med dåtidens abonnenter på europatiteln i 70 minuter då en märklig episod avgjorde matchen. Magnini fällde Mateos vid gränsen på straffområdet och trots att det borde blåsts av för offside på spanjoren, dömdes straff som sköts i mål av Alfredo Di Stefano.
Real utökade sin ledning på övertid och känslorna var att Fiorentina blivit fråntagna en eventuell seger av domaren.
Den tekniske och älskade mittfältsstjärnan Julinho kom att spela sin sista säsong för Fiorentina 1957-58, anledningen sägs ha varit hemlängtan och tillsammans med succétränaren Bernardini lämnade dessa båda Florens efter att ha fört laget till ännu en andraplats.
Julinho lämnade ett stort tomrum efter sig, detta skulle så småningom komma att fyllas av en svensk silvermedaljör; Kurt Hamrin, som gavs smeknamnet "L'uccelino" (den lilla fågeln).
Hamrin fann genast ett gott samarbete med Montuori och dessa avgjorde många matcher till Fiorentinas fördel. Anfallspelet var den främsta anledningen till att laget var ytterst nära att ta hem en andra Scudetto, men smått otroliga 95 mål (Hamrin gjorde 26, Montuori 22) räckte inte för att besegra Milan i kampen om ligatiteln.
"Den lilla fågeln" kvittrade sig rakt in i florentinarnas hjärtan
"Skönt att slippa andraplatsen"
Inför säsongen 1960-61 bytte Fiorentina tränare och med den nye Hidekguti blev resultatet en sjunde plats, somliga tyckt säkert att det var skönt att slippa komma tvåa igen.
Montuori åkte denna säsong på en skada som ödelade karriären och målvakten Sarti var nu den ende som var kvar från guldlaget från 1956. Fiorentina reparerade en annars misslyckad säsong med att vinna den italienska cupen och dessutom Cupvinnarcupen - klubbens allra första europeiska titel - där man givits plats tack vare finalförlusten året innan mot Juventus (som deltog i Europacupen för mästarlag).
Fiorentina hade en "enkel" resa fram till finalen där man ställdes mot Glasgow Rangers som besegrades med 2-0.
Jakob Nilsson
wandel@hotmail.com2004-09-09 02:42:00
wandel@hotmail.com2004-09-09 02:42:00
