SiAmo tornAti!
Roma-Fiorentina 1-0 (0-0)
Det kommer att bli lite "Hasse och Tage" över denna matchrapport, den första i historien i Serie A för ACF FIORENTINA. Men det kvittar väl för dig som läser? Förhoppningsvis är du lika glad som jag över vad du fick se söndagen den 12:e september 2004 e.kr.
Eller som Mondonico till Sky direkt efter matchen: "Vi gjorde bra saker och dessa ska ej förglömmas, vi gjorde det vi kunde. Skillnaden utgjordes av att Montello fann målet och inte Portillo. Portillo är en liten grabb som fortfarande måste förbättra sig mycket, nu måste vi lägga vikt på den fysiska delen för att finna rätta formen."
Men innan jag tar på mig rollen som glädjespridare, måndagen efter "il pArty", vill jag klara av de dåliga nyheterna.
Efter matchen vandaliserades ett regionaltåg av "supportrar" ur den lila skaran, en ganska allvarlig incident av den sorten vi trodde skulle slippa: fyra vagnar totalförstördes med skador för hundratusentals kronor. Idioter!
Nu till festen som var våran.
Stämningen var på topp i den soliga huvudstaden, mer än 60,000 människor hade tagit sig till Olimpico för att bevittna premiären mellan Völlers Roma och Mondonicos Fiorentina; "mustaschmötet".
Fiorentina gör avspark i sina vita tröjor med lila revärer och lila byxor, på planen återfinner vi Christian Riganò och Luca Ariatti - som för lite drygt ett år sedan gjorde oss supportrar stolta på platser som San Marino, Gualdo Tadino och Imola. Känslor jag inte kan beskriva.
Känslor jag kan beskriva, efter mer än två år av att inte ha fått se Fiorentina på en skärm i bästa fall större än 17 tum, är känslor av stor stolthet och framförallt: detta är vi värda!
Så dagen till ära avnjöts eftermiddagen på en storbildsskärm, en fantastisk eftermiddag trots Vialis blunder i den 12:e minuten då han försöker dra av Totti tröjan och med rätta får ta en tidig dusch.
Fiorentina öser på från början och någon som kommit in sent i handlingen kunde för en stund ha misstagit bortalaget för hemmalag - förutom den till bredden fyllda bortafållan (mer än 7000 violafans, vilken härlig syn!) var spelet i Fiorentinas händer. Kanske lite mindre när 11 blev 10, men hoppet om ett mirakel i huvudstaden förde fram oss till 0-0 i halvtid.
Då hade redan Lupatelli visat sin klass genom ett antal högklassiga räddningar, Dainelli bevisat att han är kung i luftrummet och Miccoli att han kommit till Fiorentina för att göra oss till ett bättre fotbollslag.
I den 23:e minuten avbryts Riganòs debut i Serie A, detta på grund av en känning i en muskel (ingen fara med honom) och in kommer den lilla illern Piangerelli som jobbar i det tysta och försöker göra Romas mittfält stressat.
Cassano träffar i den 28:e minuten ribbans överkant och strax därefter har den store Mondonico sitt första gräl som tränare för Fiorentina i Serie A, då han börjar munhuggas med Bari-sonen. Domare Dondarini får lugna känslorna hos de båda.
Cassano var det största orosmomentet för våra lila hjältar under den första halvleken men Dainelli gjorde ett oklanderligt arbete i sitt markeringsspel och var tillsammans med fyrtornet Chiellini planens kanske bästa spelare.
I den första tilläggsminuten av den första halvleken lägger sig samme Cassano i straffområdet, Chiellini blir ursinnig på hans tilltag och Cassano svarar på kritiken genom att sätta upp händerna i ansiktet på sin antagonist och blir på så vis rättmätigt utvisad.
10 mot 10 och pausvila.
2:a halvlek
Chiellinis ord efter matchen: "Det var en del känslor, nervositet som man kan leva med. Jag syftar på utvisningen av Cassano. Han reagerade, jag tror inte det var illa menat, och domaren visade med rätta ut honom. Det enda jag sade till honom var att han inte borde kasta sig i straffområdet. Jag tycker att resultatet var det enda negativa idag, vi spelade länge i numerärt underläge men utan att riskera speciellt mycket bakåt. I den andra halvleken var det vi som förde matchen och vi brände några utmärkta lägen. Montella fick en perfekt boll och utnyttjade detta.
I den första halvleken efter utvisningen tvingades jag hålla mig mer tillbakadragen, i den andra hade jag större frihet och jag försökte ta Mancini till de ställen på planen där han har mindre lycka - dvs. nära straffområdet. Jag försökte utnyttja denna brist hos honom och faktum är att vi kom fram till några bra lägen. Lupatelli? Han gjorde storslagna parader, tyvärr fanns inget att göra på Montellas mål, det är klart att han ville göra bra ifrån sig i Rom. Olimpico gav mig en stor kick, jag är bara 20 år och platser som denna är betydelsefulla skådeplatser."
Chiellini var enligt min mening planens allra bästa spelare idag, Fiorentina var enligt min mening planens bästa lag.
När Cassanos utvisning gjorde att lagen åter utjämnades numerärt var det Fiorentina som såg ut att kunna dra nytta av dessa ytor, det var Fiorentina som skapade de hetaste chanserna i den andra halvleken och med en liten gnutta tur, som tyvärr inte fanns på Olimpico denna söndag, hade det kunnat vara Fiorentina som stått som vinnare.
Men, resultatet är ett annat spörsmål. Bara glädjen att få ha Fiorentina tillbaka där hon hör hemma är en glädje nog så stor för att känna denna ånger inför några missade chanser och en (snöplig) uddamålsförlust, känslan att detta Fiorentina verkligen kan bli något stort finns ännu där.
Att Montellas mål kom i en period av matchen där Fiorentina på allvar höll på att nosa sig rätt i sina avslut är inget annat än typiskt. Typiskt, typiskt, typiskt.
När "Jimmy" Fontana kom in med kvarten spelad ökade Fiorentina trycket och hade under långa stunder Roma helt under belägring, tyvärr kan jag inte återge någon statistik på hur många minuter spelet fördes på hemmalagets planhalva i den andra halvleken men många minuter var det.
Chiellinis fantastiska spel på vänsterkanten (en blivande vänsterback i yppersta världsklass?) trasade mer än en gång sönder Romas försvar och gav upphov till dessa missade chanser som nämns ovan.
Som Portillos gyllene chans som räddades av Cufré (med hälen?) på mållinjen då spanjoren försökt tåa in bollen mellan benen på den sista Roma-försvararen vid en tilltrasslad situation;
Cose da pazzo.
Fiorentina får efter matchen varma applåder i ryggen då de lämnar arenan, av de nästan 8000 trogna på plats.
En eftermiddag, som kort sagt gav dig rysningar. En eftermiddag som kunde blivit så mycket mer men som lovar mycket.
Forza ragazzi!
