Lagbanner

Auguroni Toscana!

Fiorentina-Cagliari 2-1, Livorno-Chievo 1-2, Siena-Sampdoria 2-1. Tre matcher samtidigt i Toscana: det har inte hänt sedan 1949!

Har aldrig sett en stadio så lila.

23.526 personer har tecknat säsongsabonnemang, strax över 30,000 fanns på plats på Stadio Artemio Franchi när Fiorentina tog emot Cagliari i comebacken efter mer än två år i skymundan.

"Inchinatevi Firenze è tornata", buga er Florens är tillbaka, stod det på en av de första banderollerna strax innan matchstart.
Florens bjöd på blå himmel och en fantastisk inramning denna söndag, en riktig "indiansommar" med Curva Fiesole proppfull.

Jag har för övrig aldrig sett denna stadion så lila, på bilderna som kablades ut via satellit till oss som följde matchen på nätet var det en fantastisk syn: det sittande Maratona till 80% lila och i skuggorna i kurvorna fanns det inte en plats ledig. Kort sagt, en återkomst värdig detta magiska Fiorentina.

Som visade sig magiskt just i den 16:e matchminuten när Jörgensen slår en hörna från höger. Cagliari-försvaret är relativt ohotat men försvaret nickar bollen lågt och rakt i händerna på Fabrizio Miccoli som inte tvekar en sekund utan slår till med sträckt vrist med högerfoten, bollen letar sig in till höger om Cagliaris grekiske målvakt Katergiannakis och vi har 1-0 för Fiorentina i sina nya tröjor.

Inledningen är känslofylld och det är ett fasligt liv på läktarna, detta var det egentligen enda positiva som kom av goal.com:s första nätsändning då kvaliteten i annars var rent ut sagt bedrövlig matchen igenom.
"Alé Violalé" och vi befinner oss plötsligt i den 24:e matchminuten när Cagliari har frispark i mycket bra läge. Gianfranco Zola, kaptenen, är bestämd och stegar fram. Lupatelli dirigerar sin mur och "Franchi" håller andan, bollen går över muren och till synes rakt mot Lupatellis högra kryss men "Lupo" hinner dit och gör en räddning av yppersta världsklass med nävarna vid krysset och 1-0 står sig halvleken ut.

Fabrizio Miccoli skulle kommentera det så här efter matchen: "Jag är mycket nöjd för Fiorentinas skull och för mitt mål, vilket jag var mycket angelägen om. Vi skapade massviss av chanser, vi backade aldrig hem och vi förtjänade att vinna. Idag infann sig en speciell känsla, stadion var fullsatt, folket stöttade oss till slutsignalen. Jag hoppas att ni snart kan få se den bäste Miccoli."

Miccoli sprang efter sitt första mål i Fiorentinas tröja direkt ut mot sidlinjen där Angelo Di Livio kom för att krama om honom, en syn som fick dig att le automatiskt. Kanske inte så mycket för Miccoli, som för Di Livio.
Halvtid och 1-0, den mediokra nätsändningen som ibland mer var som ett stillbildsalbum hade under den första halvleken givit oss en underbar bild på Mondonico när hans står lutad mot bänken med Curva Fiesole i bakgrunden med baderollen "Firenze" under tränarens vänstra arm. Ett ögonblick att minnas och en tränare som äntligen hittat hem efter mer än 20 år på fältet.

Andra halvlek och matchens första byte; Fantini in för en ganska osynlig Javier Portillo (som dock borde ha fått straff i första halvlek, detta enligt RAI:s expert Carlo Longhi).
Med Fantini i dennes debut med Fiorentina i Serie A (nio år efter senaste matchen i högsta serien med Cremonese), satte Fiorentina genast av för att försöka "döda matchen". Detta skede förstås genom Fantinis snabbhet, hjälpt av Obodos tuffhet, som i den andra minuten skapar ett friläge med en Cagliari-spelare nere för räkning. "Fanto" försöker placera bollen till höger om målvakten men lyckas mindre bra, domaren blåser av spelet för den skadade spelarens skull och Fantini blir genast omringad av ursinniga motståndare för att ha fortsatt spela när en av deras låg skadad.

Det intensiva spelet i den första halvleken har efter paus blivit mer kontrollerat och Cagliari lyckas vinna betydligt fler bollar nu än tidigare, dock är Fiorentinas mittfält välorganiserat och försvaret en mur av spelare som inte bara kan försvara utan även gå till anfall (Chiellini, planens gigant för andra veckan i rad!).
Den genomgående sjungande publiken tar fram det bästa ur spelarna, det är nu det lämpar sig att skriva om den "12:e spelaren" på läktaren, och Fiorentina riskerar egentligen aldrig att släppa in en kvittering. Förutom kanske i den 22:a minuten då gästernas Bianchi får huvudet till en hörna och bollen ser ut att dala i nät men den fenomenale Lupatelli hinner dit och får göra ännu en svettig räddning, denna kanske ännu svettigare än den på Zolas frispark i första halvlek.

Strax innan denna egentligen enda kvitteringschans för Cagliari hade Miccoli haft ett ypperligt läge att öka till 2-0, då han efter hörna framspelad av Fantini plöstligt befann sig fri med målvakten som gjorde något av en mirakelräddning på Miccolis skott från nära håll.
När matchen kom in i sin sista andning blev spelfördelningen något ojämn, till Cagliaris favör. De vittröjade tryckte på (påhejade av en fullsatt bortaklack, inte dåligt) så bra de kunde och satte viss press på Fiorentina under den sista kvarten.

Men Fiorentina spelade smart och tillät inte motståndarna komma ens en meter nära eget straffområde. Oftast saktades Cagliari-anfallen ner av förseelser längre upp i banan och de sista tio minuterna var direkt dåliga från en estetisk synpunkt med massor av frisparkar på Fiorentinas planhalva som inte gav någonting för något av lagen.

Dock är det Fiorentina som har de bästa idéerna på lager och med Nakatas entré på planen i den 65:e minuten fanns en frisparksskytt av rang. Synd att inte utnyttja detta, tyckte Fiorentina som i den 86:e minuten genom just Nakata träffar stolpen på frispark.
Fyra minuter senare kommer matchavgörande 2-0 genom en läcker chipp av Dario Dainelli som spelats fram av Fantini.
Cagliaris mål är inget annat än ett tröstmål i den sista övertidsminuten och förargar inte minst Lupatelli, som ville hålla nollan.

Men segern, den är Fiorentinas. 33 månader efter senaste hemmasegern i Serie A!
Efter slutsignalen ljuder Narciso Parigis "Inno Viola" genom de knastrande högtalarna på det soldränkta Artemio Franchi, publiken sjunger när spelarna lämnar planen.
Det var länge sedan om vi vill tala om Serie A.

Så här sade Luca Ariatti efter matchen, en spelare som varit Fiorentina trogen sedan tiden i Serie C2 och fick förtroendet som kapten: "Jag som kapten? Det är en känsla jag provade på även under fjolåret, men i Serie A är det verkligen det yttersta. Den bästa stunden i min karriär, jag hoppas fortsätta så här. Den första segern är aldrig enkel, men vi gav allt för att vinna inför vår hemmapublik."

På onsdag väntar ännu en nykomling, denna gång på bortaplan, vi minns med blandade känslor från fjolåret: Palermo. Med Nakata från start, kan Fiorentina ta en ytterst sällsynt seger på Sicilien?

Jakob Nilsson2004-09-19 20:43:58

Fler artiklar om Fiorentina