Rapport från Krankenhausen Firenze
Maggio, Riganò, Cejas, Maresca, Dainelli och Valdes Zapata: Hur lyder diagnosen? Samt, sommarens minst omtalade nyförvärv utmärker sig!
Isokinetic, Bologna. Ryktena säger att det var stadens berömda Tortellini som lockade hit Christian Riganò och hans nya lagkamrat Enzo Maresca, men staden känd för de tre "t:na" som jag inte tänker ge förklaring åt har med sin förnäma rehabanläggning Isokinetic bidragit till att dessa spelare snart är tillbaka på fotbollsplanen.
Riganò med sin elakartade sträckning i låret, en "ny" skada som gjorde hans debut i Serie A den 13 september till en dag av ångest efter att ha kämpat sig tillbaka under månader av hård träning efter en annan sträckning. För att hitta en match där Riganò spelat hela 90 minuter, krävs det att vi går tillbaka så långt som i slutet av maj. Alltså nästan fem månader sedan.
RIGANÒ 90%
Återkommer med stor sannolikhet till matchen mot Siena 17/10.
MARESCA 80%
Återkommer troligtvis till matchen mot Udinese 24/10.
För Marescas del har det blivit en betydligt kortare frånvaro från normal träning. Han gör Riganò sällskap i Bologna sedan en knapp vecka för sina smärtor i ryggen, vilka fick honom att utgå under hemmamatchen i den italienska cupen mot Brescia.
I Campini, Firenze. Hört talas om Antonio Aquilanti? Han var en av de första värvningarna som gjordes under den för Fiorentinas del hektiska transfermarknaden. Denne 19-årige defensiva mittfältare köptes från Pescara, efter att ha gjort en habil säsong för ett lag som skulle åkt ur Serie B. Och ni läste rätt, Aquilanti är ett av de sällsynta fall där Fiorentina agerat som enda huvudaktör i underskriften av spelarens kontrakt med klubben.
AQUILANTI 100%
Är tillbaka i normal träning. Osäkert när han får chansen.
Aquilanti, liksom en annan ung stjärna från Serie B, Jaime Valdes Zapata, är äntligen kvitt sina skadeproblem med vilka de anlände till Florens under sommaren.
I ett av sina allra första träningspass imponerade enligt rapporterna Aquilanti stort när han gjorde två mål för A-laget i la partitella in famiglia mot Primavera. De gamla och stundtals dammiga mittfältarna i Piangerellis och Fontanas skepnad får se sig om axeln för en ny generation lila spelare är på väg tillbaka och vill göra sin debut i Serie A.
På träningscykeln hemma i Florens. Det har varit en deprimerande månad för Dario Dainelli och Cristian Maggio, bägge har fått träna på egen hand för att bli kvitt sina skadeproblem. För den sistnämnde har frånvaron känts oändligt lång, efter att ha varit en av huvudgestalterna i uppflyttningen med sitt offensiva spel på högerkanten drabbades Maggio under sommaren av en muskelinflammation som gjort att han tvingats till en längre vila. För Dainellis del, borta sedan ungefär en månad, har det rört sig om en kontraktion i en muskel. En skada som "kommit krypande" enligt honom själv men som han, liksom för Maggio, närmast är fri från nu.
MAGGIO 75%
Kan, om det vill sig väl, vara tillbaka till matchen mot Siena 17/10.
DAINELLI 95%
Tillbaka i normal träning på måndag. Spelar troligtvis mot Siena.
Två av Fiorentinas tre latinamerikanska spelare har ännu inte synts skymten av denna säsong. För den ene har väntan för oss supportrar blivit uthärdlig med tanke på storspelet hans ersättare bjudit på, jag talar naturligtvis om Cristian Sebastian Cejas - en målvakt som utan tvekan tillhörde Serie B:s bästa under fjolåret.
Den andre är en ung chilensk offensiv mittfältare som nu äntligen är fri från den skada han anlände till Florens med, men för Jaime Valdes Zapata är smärtan från en svårartad sensträckning borta och han kan träna för fullt.
CEJAS 65%
Tränar fortfarande på egen hand, men skadan läker bra och det går åt rätt håll. Tid okänd.
VALDES ZAPATA 100%
Saknar matchträning men är tillgänglig för spel mot Siena.
Att Jaime Valdes bär samma namn som revolutionärer, de mexikanska Zapatistas får oss att hoppas på att denne tekniskt skicklige och snabbe ytter kan tillföra det lilla extra som saknats i Fiorentinas anfall så här långt, tillsammans med Riganòs enorma tyngd och sinne för målet. Marescas blick för spelet och organisationsförmåga som saknats på mittfältet och Dainellis lugna och säkra spel som saknats i ett stundtals virrigt försvar.
En sak känns mer säker än någonsin, det Fiorentina vi sett hittills är inte det Fiorentina vi kommer att få se om några månader eller kanske behöver vi bara vänta en vecka för att få se en glimt av det Fiorentina vi innan säsongen hoppades på.
Senesi, abbiate paura.
