Krönika: In giro per il Mondo
En tränares jobb står på spel när Fiorentina inom loppet av fyra dagar ska bege sig från nord till syd i jakt på det första målet på resande fot.
Luften i Udine är varm men ändå kall. Den är varm för förväntningarna som ligger i luften och solen som så här på tidiga eftermiddagen bryter igenom molntäcket.
Inne på Friuli-stadion värmer lagen upp. Publiken börjar strömma till. Den första busslasten bortafans börjar hänga upp sina banderoller.
De fans jag talar om är från Florens, de har åkt i många timmar österut för att nå denna nordöstra utpost nästan på gränsen till Slovenien.
Minns när Fiorentina senast besökte dessa trakter. Det var den 8 februari, som hjälplöst mittenlag i Serie B, och det blev Alberto Cavasins sista match på bänken för Fiorentina efter ännu en förlust på bortaplan. Denna gång hette motståndarna Triestina.
Vi tog farväl av en mycket respekterad tränare, en av de figurer som varit med från början med Florentia Viola, och vi började spekulera i vem hans efterträdare kunde bli.
För ungefär trettio år sedan gjorde dykare en sensationell upptäckt på havsbotten utanför Kalabriens östra kust. Halvt synliga i den sandiga botten några kilometer från den oansenliga orten Riace låg nämligen två nästan helt intakta statyer i brons, efterlämningar från det grekiska imperiet som styrde dessa delar av den apenninska halvön för flera tusen år sedan.
Dessa statyer rustades upp och gjorde sig ett namn som ett av de mest värdefulla arkeologiska fynd Italien kunde visa upp för omvärlden, I Bronzi di Riace världens femte mest betydelsefulla fynd i brons.
Men klåfingriga konstpropagandister ville göra dessa konstskatter till en del av det "italienska utbudet" för turister, så de flyttades efter restaureringen till ett museum i Florens.
Detta rörde upp starka känslor i Reggio di Calabria, i vilken provins statyerna hör hemma, och det startades en kampanj för att få de tillbaka till stadens eget - enda - museum.
När Fiorentinas spelare nästa vecka har vilat upp sig efter den längsta resa du kan göra i fotbollsitalien kanske man gör ett besök på Museo Nazionale, beläget inte mer än ett femtiotal meter från hotellobbyn.
Fiorentina står inför två bortamatcher inom loppet av fyra dagar. Mellan Udine (dit man beger sig på söndag) och Reggio di Calabria (som man besöker på onsdag) är det i runda slängar 100 mil. Laget kommer att behöva vara på resande fot nästan en vecka i sträck, medan de violafans - och här snackar vi hardcore - som följer laget i vått och torrt kommer att behöva tillbringa nästan ett och ett halvt dygn på motorvägarna.
Denna finurliga lilla kurva i spelkalendern kommer att kräva mycket av alla. Speciellt sett till det faktum att Fiorentina ännu inte mäktat med ett enda mål på resande fot denna ligasäsong, bärande i minnet den fortsatt utsatta situationen med skador och lagets förmodat låga självförtroende. Men, man har haft sina chanser och bränt dem. Nu är det upp till spelarna att visa oss supportrar och även dem själva att den här säsongen inte behöver bli ett enda långt lidande och lindansande.
Det är dags att, oavsett situation och plats, visa vilka färger man representerar. Vad liljan på bröstet är värd. Problemet är dock att många av dessa spelare vi kallar "stjärnor" inte hunnit inse detta ännu, om inte annat lär de få känna på vad det betyder att vara fotbollsspelare i Florens - om det nu skulle gå åt pipan i dessa två nyckelmatcher på bortaplan.
Pressen är hård, nästan omänsklig, på Mondonico. Tränaren som i somras tillägnades en banderoll av fansen i Curva Ferrovia, på vilken det stod "Si vince anche con il cuore. Grazie Mister" (Segrar tas även med hjärtat. Tack Mister).
Detta "anche", vartifrån kommer det? Kommer det från de egna fansens oro att Mondonicos lag kan vinna matcher med hjärtat men inte med så mycket mer?
Eller var det bara en eloge till mannen som sedan sin ungdom haft Fiorentina i sitt hjärta och som, efter kvalsegern mot Perugia i juni, har fått fansen att vilja uppkalla en av gatorna jämsides arenan efter honom?
Kommer Emiliano Mondonico att förlora sitt jobb om allt nu skulle gå åt pipan i dessa två matcher? Helt omöjligt är det inte, och kanske skulle det tjäna till något gott. Tränaren själv säger att han inte skulle känna någon ånger, men har vi inte kunnat skymta en extra liten rynka på hans panna?
Diego Della Valle har bevisat tidigare att han är begåvad med ett stort tålamod, han är raka motsatsen till de presidenter som verkar se tränare som komposterbara. Dessutom är han inblandad i helt andra, viktigare, saker som att få till ett byte i Lega Calcios styrelse.
Udinese-Fiorentina och Reggina-Fiorentina är dock onekligen två matcher som kommer att bestämma Mondonicos öde. Det är lika bra att inse det, vare sig man vill eller inte.
Viaggiamo con voi. FORZA VIOLA!
