Juventus - Fiorentina 1-0
Varje Fiorentina-supporters verklighet är att få ett avgörande domslut emot sig mot Juve i Turin i den 92:a minuten.
Så gick det som det gick.
Juventus vann, Fiorentina förlorade. "Ordningen" är återställd.
På något sätt tror jag att genom att förlora tillräckligt många gånger blir man inte en dålig förlorare.
Denna förlust döljer mer än så. Och ni som såg matchen vet vad jag talar om; Fantinis friläge i den andra övertidsminuten, Thurams tackling och Portillos miss. Slutsignalen.
Idag kommer jag inte mycket längre än så.
Fiorentina spelade mycket riktigt defensivt. Det har laget gjort bra på senare tid, och detta gjorde man bra även mot Juventus som rullade boll och sökte vägar igenom det kompakta och välorganiserade försvar Fiorentina ställde upp med.
45 minuter som inte värmde någon i den genom märg och ben bitande kylan på Delle Alpi.
Sergio Busos lag spelade ingen paradfotboll, det var inte därför man kommit hit. Man gjorde det man kommit hit för att göra, och enligt min åsikt gjorde man det bra.
Ända tills den 72:a matchminuten då en herre vid namn Olivera lämnades omarkerad mitt framför mål på hörna.
Målet var en ful spegelbild från det mål som gav Inter en poäng i söndagens match på Artemio Franchi. Adriano hette den lycklige då, och återigen blev denna lucka i försvarsspelet förödande för Sergio Buso som rasande förklarade efter matchen att han var mycket missnöjd med detta faktum. Tror jag det.
Minuterna tickade sedan iväg på ett sätt som bara minuter kan ticka iväg när ett lag desperat jagar kvittering.
Ett tröttkört Fiorentina riskerade att åka på ett andra mål och pressen uteblev.
Minuterna tickade iväg och två mer eller mindre desperata byten hann göras i offensiv riktning; Portillo och Fantini.
Fantini, vars snabbhet vi känner till väl, löper sig fri på en helt underbar passning i den 92:a minuten. Han löper mot mål, när jag tänker på det i efterhand får jag en känsla av att det var som i de här amerikanska filmerna om College-fotboll där tiden tycks stå stilla.
Men ikväll skulle ingen skrika "touchdown". Ikväll skulle närmare tretusen violafans få åka den långa vägen hem med denna löpning på näthinnan.
Tiden stod still. Thuram bröt in från sidan, hans ena fot drar omkull Fantini som faller. Bollen rular ut till höger där spanjoren Portillo kommer stormande.
Fjärilarna har höstkonsert i magen. Portillo sätter till bredsidan, bollen går mot mål. Utanför.
Somliga säger att Buffon var på bollen och att han gjorde gjorde den matchavgörande räddningen.
Den enda avblåsning som hörs i torinesiska natten är den som förkunnar matchens slut.
Och vi vet att världen inte har förändrats ett endaste dugg.
