Grattis Kurre 70 år!
Idag för 70 år sedan föddes Kurt Hamrin. En spelare som var en av de största i modern tid och som blivit kvar i Italien och Florens efter proffskarrären.
Även om jag inte sett honom själv, kan jag tänka mig. Ja, för man har ju hört en del trots sin egen relativt unga ålder.
Kurt Hamrin, av de flesta kallad "Kurre", lämnade Sverige 1956 efter blott 62 allsvenska matcher och 54 mål för AIK.
Hamrin spelade sin sista allsvenska match den 6 november 1955 innan planet lyfte mot sydligare breddgrader. Hans öde ville inte ha honom tillbaka.
Istället hamnade han först i Juventus, sedan i Padova - som då var ett hyfsat lag i Serie A - för att inför säsongen 1958-59 skriva på för Fiorentina. Han kom alltså till Florens som nybliven silvermedaljör från VM på hemmaplan, i ett slutspel då han gjorde ett av de mest klassiska mål genom alla tider mot Västtyskland i semifinalen..
Jag skulle vilja stanna tiden lite här. Ta ett djupt andetag och tänk er denna man, som sedan ett tag blivit vithårig och har skaffat sig en stor familj alla italiana. Han visslar fram på sin vespa på samma gator som för 40 år sedan, och när han känner för det kan han ta en promenad upp till Fiesole och är vädret klart ser han till och med avbytarbåsen på Artemio Franchi. Han kan andas in den friska luften och andas ut ljuva tankar som färggranna fåglar som flyger iväg mot friheten.
Och vad gör förresten ett vitt hårstrå mer eller mindre, när du nått sjuttio och fortfarande visslar som en fågel i folks minnen?
Hamrin var ingen bamsing till högerytter, utan en sån där snabb jäkel som måste ha varit en mardröm att möta på fotbollsplanen. Ja, ni läste rätt, Kurt Hamrin var ingen center utan en extremt målfarlig högerytter som gjorde 190 mål på 400 matcher i Serie A.
169 cm. och den tekniska spelstilen gav honom smeknamnet L´uccellino (Den lilla fågeln).
Ingen vet nog riktigt när det kom till, men mest troligt är att han fick det under någon av sina två första säsonger med Fiorentina då han spelade samtliga matcher utom två och gjorde 26 mål - två säsonger i följd!
Hamrin hade "oturen" att komma till Florens i en period då laget var ständig tvåa. Mellan klubbens två Scudetti 1956 och 1969. En stor titel fick han dock vara med och vinna; den s.k. Mässcupen (Fairs Cup), föregångaren till Cupvinnarcupen, 1961 mot Glasgow Rangers.
Fiorentina vann första matchen borta med 2-0 och hemma med 2-1, Hamrin satte den sista spiken i kistan fyra minuter från slutet på Artemio Franchi.
Kurt Hamrin gjorde alltså 151 mål på nio säsonger med Fiorentina, innan han gick till Milan och vann Scudetton direkt. Gabriel Batistuta gjorde 152 mål på nio säsonger med Fiorentina, innan han gick till Roma och vann Scudetton direkt.
Dessa två mest älskade spelare genom Fiorentinas historia har mer gemensamt än skräcken i de satte i sina motståndare.
Framförallt beskrivs bägge som mycket sympatiska personer utanför planen. Människor som lätt kommer överens med omgivningen, livskonstnärer som kanske lyckades så bra i Fiorentina just på grund av denna egenskap. I en stad som kräver mer än andra städer, men som också har mycket mer att ge än andra.
Hamrin gav mycket till Florens, och han har fått tillbaka mycket.
Att säga att Hamrin är folkkär ingår i beskrivningen om honom. Han verkar vara den som syns, utan att vilja synas. En människa som är tillgänglig, utan att verka vilja vara något annat.
Kurre är helt enkelt Kurre. Och det slår alla målrekord någonsin.
Som till exempel när jag fått tag i hans nummer och ringde honom i Florens för att påminna om att det på dagen var 40 år sedan han skrev in sig i historieböckerna som den som gjort flest på bortaplan i en och samma match. Detta var i februari i år och jag fick ett 20 minuter långt samtal med som blev till en artikel jag länkat till i vänsterspalten. Jag minns att vi talade om Fiorentina, som då låg i mitten av Serie B och mer eller mindre var i kris, inför bortamatchen med Triestina. Hamrin trodde inte på seger i den matchen, av egna gamla minnen, och förutspådde att Alberto Cavasin skulle få sparken.
En vecka efter vårt samtal hade Fiorentina förlorat och Cavasin fått sparken. Det sägs att man blir klokare på gamla dar.
När Hamrin i somras satt i tv-soffan i somras i samband med Fotbollsförbundets 100-årsjubileum och fick frågan om vilket som var hans favoritlag i Italien, svarade han Milan. De skulle frågat vilket som var laget i hans hjärta istället, vilket är en annan sak.
En liten kuriosa är att Kurres fru Marianne är medlem i den svenska supporterklubben för Milan.
Livet kan te sig bra ironiskt ibland. Det år Kurt Hamrin fyller 70 åker AIK ur Allsvenskan och Fiorentina tar sig tillbaka till Serie A.
Det AIK som i början av detta årtusende höll en stor omröstning om vem som var "1900-talets legend" i fansens ögon. Då hade 45 år passerat sedan Hamrin lämnat Sverige, håll sedan i minnet att hans största merit som spelare i AIK var en tredjeplats i Allsvenskan. Det säger inte lite om denne man och hur pass uppskattad han är.
Hamrin blev under sin karriär kanske aldrig den riktige vinnaren enligt platonikerna.
Även om jag är alldeles för ung för att ha hört den lilla fågeln sjunga, kan jag tänka mig att vi får se honom när vi i Tifosi Viola Scandinavia åker ner för matchen Fiorentina-Roma i slutet av januari.
En vinnare, Kurt Hamrin.
En vinnare, lika tidlös som jublet när bollen passerar mållinjen.
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN FRÅN TIFOSI VIOLA SCANDINAVIA!
