Una figura di merda
Fiorentina tappade ansiktet totalt på San Siro. Och de enda som gav en känsla av stolthet lämnade arenan i skam.
Bara för att få ett slut på diskussionerna om vilket lag som förtjänade att vinna i söndags: var det ingen som provade att vända upp och ner på sin tv-apparat?!
Vet inte vilken färg som är skammens. Min tv-apparat har redan börjat tappa sina färger, men jag vet att det var ett rödsvart och ett vitklätt lag på banan. Vitklätt och avklätt, naket inför 70000 åskådare. En rå och dyster bild av en eftermiddag som ju skulle ha blivit något helt annat. Kanske en förlust, men med heder. Kanske oavgjort, med hjärtat. Kanske en vinst, och historia. Le roi est mort vive le roi!
Sex örfilar och ingen vaknade ens. Man kan ju fråga sig vad Miccoli, Ujfalusi och kompani egentligen hade för sig i lördags kväll. Sex mål och total förnedring, de fyra sista bakom den ambulerande Marco Roccati och framför sextusen lila hjärtan, och inte ens ett gult kort.
Inte ens ett gult kort!
Konstigt sätt att se på verkligheten kanske, gula kort är ju annars inget man drömmer om för sitt lag under en viktig match men en enda viftning med korten av Rodomonti hade gjort livet lättare så här dagen efter.
Det får lov att bli den största symbolen för vad ord har svårt att beskriva; apatin och nonchalansen hos elva fotbollsspelare som svek något så fullständigt denna tredje Advent 2004.
Konstigt, när man bläddrar ett år tillbaka i almanackan och hittar Fiorentina i Serie B, var det nästan exakt ett år sedan Cavasins arbete ställdes till förfogande av en samlad italiensk mediakår. Ascoli-Fiorentina 4-0, 7 december 2003 - den dittills största förlusten i det nya Fiorentinas korta historia.
Dagarna som följde den förlusten, att notera spelarbetygen från den matchen som var ännu lägre än de vi ser idag, blev de kanske mest desperata i Florens sedan konkursen och laget var under "skottlossning" från sina fans. Della Valle hade "kvartssamtal" på Bar Marisa och julefriden kändes extremt långt borta.
Så hur gör vi med Buso? Som vanligt går åsikterna angående tränaren isär och vissa menar att han borde ta sitt ansvar och avgå som förstetränare, andra ger honom sitt fulla stöd. I Florens sållar sig tack och lov fler till den andra kategorin.
Troligen också familjen Della Valle, vars representant på San Siro var Andrea som sade följande efter slutsignalen:
"Även detta hör till fotbollen. Vi kommer att behöva reflektera över denna förlust. På spelarmarknaden kanske vi gör något, men i nuläget är det inget vi tänker på. Låt oss inte dramatisera för mycket över denna tunga förlust. Vi vek inte ner oss ens vid 4-0. Enligt mig var det målen de första halvtimmen som förstörde våra chanser. Idag är inte en dag för att tala, vi måste låtsas som om ingenting har hänt. Det är en dag så pass dålig att inget annat tjänar till, från och med söndag börjar vi om."
Under måndagen kom flera protester från olika supporterklubbar som i mer eller mindre hårda ordalag fördömde spelarnas inställning till matchen och vissa kräver nu på fullaste allvar att pengar betalas tillbaka till de som reste till Milano för att se sitt Fiorentina. Bland annat vill Gruppo Storico att en sådan "återbetalning" ska gynna välgörande ändamål.
En djup tanke denna skammens dag.
Samtliga spelare, kanske räddade sig den skadade målvakten Lupatelli (vars skada det ännu råder osäkerhet kring), gjorde sina sämsta matcher i Fiorentinas tröja. Många har förmodligen aldrig presterat lika dåligt på en fotbollsplan i hela sina liv.
Vi avslutar därför denna skamliga "matchrapport" med Enzo Maresca, som hade följande att säga efter matchen:
"Detta var ett katastrofalt resultat för Fiorentina, för Florens och för oss som fanns på planen. På planen var avståndet i markeringarna mycket stora. Vi måste omedelbart börja om från och med söndag mot Chievo och göra bra ifrån oss. Fiorentina var inte lika bra som i tidigare matcher, vi vet inte varför. Vi måste ta reda på orsakerna under veckan. Under de senaste matcherna har vi stått för bra insatser, idag vet vi inte vad som hände. Det viktigaste är att börja om omedelbart."
Una figura di merda. Ett praktfiasko.
Forza Viola, sempre e comunque!
