Fiorentina - Chievo 2-0
Det sjöngs på spanska när Fiorentina tog sin 600:e hemmaseger genom tiderna i Serie A, och Javier Portillo debuterade från start.
Ett duggregn strilade över Artemio Franchi när den första stora banderollen kom upp ett tiotal minuter innan matchstart; "6 minuti di silenzio per 6 schiaffi... vergogna" (6 minuters tystnad för sex örfilar... skam).
När speakern läste igenom laguppställningarna var det tyst som i graven. Florens hade visat vad man tycker om ett lag som inte ger allt.
1:a halvlek
Tystnaden fortsatte såklart de första 5-6 minuterna och avbröts bara i den fjärde minuten då Nakata gjorde ett misstag och överöstes av visselkonserter. Strax därefter drog sången igång i Curva Fiesole och en banderoll med texten "Vamos Javier" syntes.
Med Miccoli borta stod det tidigt klart att ansvaret för fasta situationer låg på Javier Portillo (hörnor) och Enzo Maresca (de flesta frisparkar). Och mycket sådant var det innan matchen verkligen tog fart. Och detta dröjde ganska länge.
Matchinledningen beskrivs som tempofattig med nästan total avsaknad av känsla. Avblåsningarna var väldigt många och stämningen var tryckt såväl på planen som på läktarna. En halvchans noteras för Fiorentina efter nio minuter då Riganò spelar ut bollen till Maggio (för första gången i startelvan) som i sin tur lägger in en aningen för svår passning till Portillo. Det blir hörna och ny farlighet men det blåses frispark för ruff på Chievos jubilerande (400:e matchen i Serie A) målvakt Marchegiani.
I den tjugoförsta minuten presenterar sig Javier Portillo på allvar. Han får bollen ute till vänster och prövar lyckan med ett skott från 30 meter; perfekt träff med vänster vrist, rak bollbana och en rungande träff i bortre stolpen. Trots duggregnet började det bli genast bli varmare på läktarplats.
Sju minuter senare är det alltid skottvillige Obodo som sätter Marchegiani på prov med ett stenhårt markskott. Dock blir nästa situation till en farlig kontring för Chievo, som dock inte hade tillräcklig kontroll på sina egna positioner för att skapa farligheter.
Men Portillos vackra skott i stolpen glömdes snabbt bort, när de 27000 tittade upp mot resultattavlan och ner på planen där Fiorentina inte lyckades göra något av sitt stora spelövertag. Visselkonserterna började återigen, för Fiorentina och mot Riganò som gjorde en mycket svag första halvlek med repeterade misstag.
Mitt i detta sticker bortalaget upp och skapar sin enda riktiga chans i matchen; ett långskott från Amauri som boxas ut av en välplacerad Roccati.
Målet då? Ja, lika rättvist som psykologiskt viktigt (i dubbel mening) kom det en minut innan domare Rizzoli blåste av utan något tillägg. Portillo slår ett inlägg som blir till en vänsterhörna. Spanjoren skruvar själv in bollen mot mitten av straffområdet, perfekt till den gigantiske Riganò som nickar in bollen likt en murbräcka utan att ens hoppa.
2:a halvlek
En varning per lag från den första halvleken skulle vid matchens slut stanna vid två utvisningar, sedan spelet blivit tuffare efter paus med ett Chievo som - kanske mest frustrerat av sin egen oförmåga - såg matchen rinna dem ur händerna.
Luciano var den kanske störste syndaren, på bortalagets mittfält, i sin 100:e match i Serie A.
Syndade gjorde även Lanna som i den 22:a minuten kapar Maggio på gränsen till straffområdet. Publiken vrålar för en straff, men Rizzoli är obeveklig och visar istället ut Lanna för tacklingen som siste man.
Frispark och Portillo står där tillsammans med Maresca. Läget är utmärkt för spanjoren, med bollen placerad lite till höger.
Muren tar ett gemensamt hopp och Portillo skjuter mycket retfullt frisparken under dessa sex-sju spelare och Marchegiani är chanslös då bollen letar sig in vid första stolpen.
Glädjeyran är total hos Portillo, som springer mot kurvan för att ta emot hyllningarna från fansen medan hans lagkamrater initierar en björnkram.
Nu var tystnaden definitivt bruten och det sjöngs sånger för Portillo, som blev än mer hyllad åtta minuter efter sin fullträff då han till stående applåder byttes ut för Valdes Zapata som fick en kvart med ett Fiorentina som nu vågade - och kunde - spela ut och ha roligt tillsammans på planen. Till och med Nakata försökte med en cykelspark, dock en bra bit över.
I den 41:a minuten drar Maggio på sig sitt andra gula kort då han glider lite för långt på det våta gräset och kommer sent in i tackling på Amauri. En lite tråkig avslutning, framförallt för Christian Maggio som kämpat sig starkt tillbaka efter skada och nu alltså gick mot sin första hela match sedan i våras. Dessutom har han under sin tid i Fiorentina aldrig tidigare blivit utvisad och alltid tillhört de schysstaste spelarna.
Så här sade dagens hjälte Javier Portillo efter matchen:
"En underbar dag för mig, men det viktiga är att vi vann matchen. Jag tycker att jag tränat på bra och det var viktigt att få chansen från start. Fiorentina spelade bra, jag är väldigt nöjd och jag känner mig som en viktig spelare för fansen. Det är skönt att känna denna tilgivenhet.
Hursomhelst är det klart att jag inte var speciellt delaktig i uppbyggnaden, för övrigt är det första gången jag spelar ytter. Jag spelade nära Obodo och Maresca och jag försökte även att täcka upp bakåt. Jag vet inte varför jag inte spelat tidigare, men det spelar ingen roll. Lite otur? Nej, jag har inte otur när jag träffar stolpar och ribbor, sånt som händer. Återvända till Madrid? Jag har sagt det tio femton gånger: jag vill stanna i Florens.
Jag vill ge mina julhälsningar: Feliz Navidad a toda Florencia!"
