Slutet på ett mörkt kapitel
Domaren stod åter i centrum när Fiorentina sjönk djupare i tabellen och ett lag utan självförtroende fick sig ännu en örfil. Den sista under Sergio Busos ledning.
Klimatet innan denna stormatch i den 20:e omgången var nära kokpunkten. Fiorentina, i kris efter en katastrofal inledning på 2005, "fick" inte förlora.
Florens drog andan, i en period av ständiga spelar- och tränarrykten, och levde på hoppet att laget skulle välja denna söndagskväll för att vakna och börja visa upp sin rätta kapacitet.
Det blev inte så och vi 21 euforiska skandinaver på plats i Curva Ferrovia får drömma vidare om en ny Kurt Hamrin i vårt älskade Viola.
Spelet, nervöst och ängsligt som på läktarna, gick återigen i baklås. Sergio Buso valde formationen 4-4-1-1 och även om det är sant att det viktiga är inte numren utan hur spelarna fungerar på planen, blev detta det sista mörka kapitlet i novellen om målvaktstränaren som nu ersatts av Dino Zoff - en gammal målvakt även han men med oddsen på sin sida.
Tidningen STADIO laddade upp inför matchen som om det vore en final och skrev: "Florens kanske inte är rationellt, men det är så det är. Hon förälskar sig i den som liknar henne."
I dagens Fiorentina finns inte många som liknar den ambitiösa, segertörstande och passionerade supporterskaran vars representanter själva gått ut och sagt att det är nytt kontrakt som gäller.
Fyra poäng, varken mer eller mindre, är Fiorentinas säkerhet för dagen mot ett fiasko som vore oförlåtligt i Florens och när säsongen nu går in i sitt tveklöst mest intensiva skede med viktiga matcher både i ligan och cupen ser läget inte alls bra ut.
Från läktarna på Artemio Franchi (Curva Fiesole höll en tyst protest den sista kvarten) ekade ramsorna "Andate a lavorare" (Börja jobba) och "Cantiamo solo per la maglia" (Vi sjunger bara för tröjan). Klimatet av protest, ett år efter den senaste som ju fick laget att sätta fart mot Serie A, hade inte besparat någon om det inte varit för klubbens val att byta tränare för andra gången denna säsong.
Nu vänder vi på bladet och ser fram emot framtiden med Dino Zoff vid rodret. En tränare som förhoppningsvis har klara idéer över hur laget bör förstärkas under de sista dagarna av transfermarknad, och som måste få arbeta i lugn och ro med ett lag utan själ och utan självförtroende. Den gamle förbundskaptenen har ett gott facit då han tagit över lag mitt under brinnande säsong och det finns inget som säger att inte detta ska kunna ske med Fiorentina.
Om vi återgår till matchen och sättet Fiorentina förlorade på måste, är det omöjligt att referera händelserna på planen utan att nämna domare Ayroldi från Molfetta.
Den senaste i raden av katastrofala "randiga" män som utmärkt sig med Fiorentina som offer.
I måndagens Rom-upplaga av STADIO ges han betyget 3 med följande formulering: "En katastrof. Ett imponerande galleri av misstag från den ena sidan till den andra. Dömde bort Montellas mål, efter att linjedomaren vinkat, för en felaktig offside. Strax därefter dömde han bort ett mål för Miccoli och inte heller han var i offside." Tidningen fortsätter: "Det hade behövts en domare, inte en fantastisk sådan, endast en domare. För att hålla de elakaste i styr och hålla ordning på planen. Istället fick Ayroldi, med märkvärd hjälp från de två linjemännen, ihop allt och lite till."
Det börjar bli tröttsamt att behöva ständigt repetera detta tråkiga faktum, som lagt den mörkaste skugga över de två raka - i sig katastrofala - hemmaförlusterna mot Romlagen och som dömer ut ett Fiorentina som redan har problem att hävda sig utan att bli förfördelade vecka efter vecka av dessa pajaser. Nu ska genast sägas att Roma, minst lika mycket, led av domarens "missbedömningar" och att en utvisning på målskytten Enzo Maresca hade varit på sin plats sedan denne lämnat matchen och laget åt dess öde för att istället ge sig på Totti som blev utsatt för upprepade påhopp utan riktig åtgärd från domaren.
Istället varnades såväl Ariatti och Miccoli (den senare enligt STADIO som en konsekvens av besvikelsen efter det bortdöma målet) och är avstängda när laget härnäst tar sig an den mycket svåra uppgiften Cagliari på Sardinien.
Till sist, ett par rader om Lupatelli som fick skrämselhicka när han skulle försvara målet mot sina gamla lagkamrater och släppte in löjligt enkla mål. Naturligtvis, efter konststycken av Romas anfallare som för dagen hade lekstuga med Fiorentinas "gubbförsvar" där Dainelli som vanligt var den ende som fick godkänt.
BISOGNA CORRERE PER VINCERE!
(MAN MÅSTE SPRINGA FÖR ATT VINNA!)
