Fiorentina-Palermo 1-2 (0-0)
Trots ny tränare och spektakulära spelarköp håller Fiorentinas usla form i sig och tabelläget ser bara mörkare och mörkare ut.
Innan matchen trodde i alla fall jag på en vändning. Zoff hade haft arbetsro och under ett par veckor hade han arbetat med laget och synat varje del av det. Della Valle hade öppnat plånboken och köpt en av Europas hetaste talanger. Inte nog med det så hade han gjort ytterligare två intressanta köp som absolut stärker konkurrensen om platserna i laget. I Florens drömde man om svunna tider då laget var ett av de främsta i Italien och förhoppningarna att ta sig tillbaka dit man en gång varit började så sakteliga komma tillbaka efter några dunkla år. Men vändningen kom inte, tvärtom. Framför sina trogna supportrar, som varit med i de senaste åren av motgång, vek man ned sig ytterligare en gång. Och som man gjorde det. Visst kan man hitta syndabockar, något italienarna är mycket bra på, och skylla förlusten på vissa spelare, eller varför inte på domaren. Många gnäller säkert just på honom, då han inte gav Ferri sitt andra gula kort för en ful kapning på Miccoli i den första halvleken.
Eller varför inte skylla förlusten på Delli Carri som vid båda målen agerade lamt och tafatt. Lupatelli gjorde även sitt för att sänka sitt lag genom att styra in bollen i mål efter att den tagit i stolpen.
Den vanligaste syndabocken är annars ofta tränaren och han brukar få ta på sig ansvaret efter en förlust. Ok, vi lägger skulden på Zoff som väntade alltför länge med att sätta in Riganò för att skapa ett tremannaanfall. Att byta ut en för dagen pigg Nakata mot Jörgensen var även det ett tveksamt byte som kanske var matchavgörande.
Det bleka mittfältet som totalt saknar känsla att slå de avgörande passningarna och likt stela korpenspelare behandlade bollen med extremt dålig känsla är kanske den största syndabocken. Med ständiga felpassaningar och inlägg i knähöjd skapar man inget vägvinnande spel.
Men anfallet då? Med Bojinov och Miccoli på topp hela matchen och med förstärkning av Riganò sista kvarten lyckades man bara få hål på Guardalben vid ett tillfälle. Kylan hos den duktige bulgaren var som bortblåst och när han kom i avgörande lägen brast det totalt och han krånglade istället till det för sig och blev av med bollen.
Publiken i Firenze, som en gång fyllde Franchi i både vått och torrt valde, trots nyförvärv och förhoppningar om en vändning, att stanna hemma och publiksiffran knappa 30 000 är inget att hurra över i den stolta staden.
Syndabockar finns det gott om och alla som har något med Fiorentina att göra är delaktiga i förlusten och den senaste tidens dåliga resultat. Från ledarhåll finns inte tryggheten som gör att spelarna kan prestera sitt yttersta och hos dessa verkar viljan att och kämparglöden vara som bortblåst. Den trogna publiken i Firenze måste visa sitt stöd nu när det är som mörkast. När lusten och suget att stötta sitt lag är som svagast och när laget går som sämst och faller i tabellen, det är då man finner de riktiga fansen på arenan. Det är då en riktig fotbollssupporter stöder sitt lag för att hjälpa det tillbaka på fötter.
Därför måste hela staden nu sluta upp kring sitt lag och stötta det så att vändningen blir ett faktum inom en snar framtid. Likaså måste laget ta sig i kragen och börja jobba tillsammans och återigen finna glädjen att spela fotboll. Nu närmast gäller det Sampdoria borta. Förhoppningsvis kommer vi dit rejält taggade och förhoppningsvis fyller fiorentinafansen bortasektionen på Luigi Ferraris och ger laget det stöd det behöver.
Forza Viola, överallt och för alltid!
