Sampdoria - Fiorentina 3-0
Har Diego Della Valle öppnat Tutankhamons grav?
"Om detta Fiorentina åker ur slutar jag spela fotboll", orden är Fabrizio Miccolis och de uttalades strax efter onsdagens förlust hemma mot Palermo.
Miccoli fortsätter: "Vi måste tyvärr inse att målsättningen har ändrats, detta är ett dramatiskt skede och nu måste vi kämpa för nytt kontrakt. Hursomhelst håller laget ihop och jag kan inte ens tänka på nedflyttning till Serie B."
FÖRLUSTEN mot Sampdoria är Fiorentinas sjätte på sju spelade ligamatcher under 2005. Krisen är djupare än någonsin och nytillträdde Dino Zoff har fått en mardrömsstart som tränare, fyra förluster Coppa Italia inräknad.
Och notera väl, den enda poängen togs mot Brescia den 15 januari med Pierluigi Collina som domare, i en närmast felfri match av mannen i gult. Annars har allt varit rött, om inte fyra nyanser av brunt för ett Fiorentina som hittills är säsongens flopp tillsammans med jumbon Atalanta.
Förbannelse eller bara narcissistisk domare?
Har Fiorentina öppnat Tutankhamons grav?
Att den italienska fotbollen var en pyramid visste vi, med några mäktiga "faraoner" som styr över de längst ner. Men att systemet skulle kasta sin förbannelse över ett lag på detta sätt, fyller en med vanmakt och känslan är mycket densamma som under våren 2002.
"Mai una gioia" (Aldrig någon glädje) stod det på en banderoll senast i onsdags och historien bakom denna känsla som Fiorentina-supporter är många. Tyvärr skrivs ett nytt kapitel varje gång laget visar sig, även om laget var de minst skyldiga mot Sampdoria. Spelar det någon roll?
ZOFF hade gjort ett flertal ändringar i laget jämfört med Palermo-matchen. I startelvan återfanns såväl Guigou som Savini och Piangerelli. Obodo, Chiellini, Nakata och Maggio fick värma bänken och lika bra var nog det.
Matchens första minuter var jämna, med ett Fiorentina som täckte upp mittfältet på ett bra sätt och som visade att man inte tänkte låta sig hunsas med.
Vad man inte visste var att man stigit in på en teaterscen, där domare Paolo Dondarini bestämt sig för att huvudrollen var hans.
Bojinov: "Domarna går hem lugnt och stilla, medan vi..."
Allt började med en tämligen grov tröjdragning av Sampdorias Volpi, åtta minuter gångna, på Valeri Bojinov. Det rann över för den unge bulgaren och en armbåge sattes in för att markera - tydligt inte för att skada - att detta inte kunde tolereras. Inget rull på marken, inget skådespeleri från Volpis sida men väl ett rött kort direkt för Bojiniov vars tilltag skett bara någon meter från Dondarini.
Bojinov fick ta en rekordtidig dusch och sade bl.a. följande efter matchen: "Det finns inget att berätta, videoupptagningarna får visa vad som hände, jag gjorde inte illa Volpi. Jag ville absolut inte göra honom illa, jag satte upp armbågen och han protesterade inte ens. Jag tycker att domaren borde haft större koll på situationen, domarna går hem lugnt och stilla medan vi istället inte är det. Florens vinner inte och nu väntar oss en svår vecka."
DEN ANDRA UTVISNINGEN, två minuter senare, var säkerligen en reaktion på den första och av den infekterade stämningen som slagit ner som en blixt över matchen. Donadel bryter in lite för hårt och bollen går ut mot kanten där även Delli Carri sätter fram ett ben mot en Sampdoria-spelare. Spelet stannar och domaren börjar leta efter korten, oklart vem han bestämt sig för att varna av Delli Carri och Donadel.
Dondarini har tummen på ett av sina gula kort, medan Delli Carri spänner ögonen i honom och uttalar något som inte går att urskilja. Kapten Luca Ariatti rusar till och utan att tänka försöker han ta kortleken från domaren och därmed lagen i egna händer. Det är då det redan kokande blodet rinner till för Dondarini och det röda kortet visas upp för andra gången inom loppet av två minuter. Det visas upp för Delli Carri som lommar ut mot omklädningsrummen.
80 minuter av helvete
Matchen är förlorad för Fiorentina, som med nio man och utan självförtroende har 80 minuter av helvete framför sig.
Francesco Falchi gör 1-0 efter 13 minuter, på ett tursamt sätt sedan Rossini slagit en inlägg som träffat anfallarens ben och dalat in bakom en ställd Lupatelli. Flachi, född och uppfostrad i Florens, böjer ner huvudet och går tillbaka mot mittcirkeln för att visa respekt mot sina forna fans. En stor gest av en stor spelare.
FIORENTINA GÖR SITT BÄSTA för att hålla resultatet till halvtid men efter dryga halvtimmen rämnar försvaret då Savini och Dainelli agerar åskådare när Tonetto bryter igenom och placerar bollen retsamt mellan benen på Lupatelli.
Lagdelarna dras nu ut alltmer och även om samtliga violaspelare tar fram den kampvilja som kan finnas kvar, gör man det inte tillsammans utan enskilt och Sampdoria kan mer eller mindre låsa spelet till bortalagets planhalva ända tills Dondarini blåser av för halvtid efter tre minuters tillägg.
INGA BYTEN i halvtid och ytterligare en halvlek av infernalisk Sampdoria-dominans. Fiorentina skapar mycket lite eller ingenting men släpper heller inte till mycket och matchen spelas i lågt tempo och framförallt på mittfältet, där Obodo och Chiellini så småningom får ta plats istället för Donadel och Guigou.
Zoff väljer sedan att spela av matchen utan anfallare, då han med kvarten kvar plockar ut en av planens bäste spelare Miccoli och sätter in Jörgensen. Vid det läget är matchen redan historia sedan Diana gjort hemmalagets tredje mål, praktiskt taget i öppet mål, minuten före bytet.
William Viali har en mycket bra chans att få göra ett tröstmål i matchens första övertidsminut men hans skott går som så många gånger över ribban.
