Historien om Valeri Bojinov
Vem är han, spelaren som ger oss violafans våta drömmar om framtiden? Och hur hamnade han egentligen i Florens? På söndag, med trubbiga armbågar, debuterar han på riktigt.
KLOCKAN tjugo i fem söndagen 27 januari 2002 gjordes ett inhopp på Stadio Via del Mare i Lecce, längst ner på den italienska klacken.
Strax under trettontusen luttrade åskådare hade redan börjat inse att detta skulle bli en ny förlust, men vad de inte insåg just då var att detta historiska inhopp - med knappa tio minuter kvar att spela av matchen Lecce-Brescia (1-3) - skulle bli början på ett fantastiskt kapitel i den italienska fotbollens historia.
Men för att nå till det första kapitlet, som i varje berättelse som söker trovärdighet, måste vi börja med en prolog.
ADV: "Jag har tappat ett par kilon"
Frågan vi Fiorentina fans ställde oss på kvällen den 31 januari var: Hur kan detta vara möjligt? Hur kan en nykomling i serie A som vårt älskade Fiorentina plötsligt ha gjort klart med en av de mest lovande fotbollsspelarna i världsfotbollen?
Huvudpersonen i affären var, precis som när Miccoli blev klar för Fiorentina timmarna innan transferfönstret stängde i somras, den nyblivne presidenten Andrea Della Valle.
Diegos lillebror och den mer fotbollskunnige i Della Valle-familjen sade till La Gazzetta dello Sport att han kände sig som "en F1-förare som tappat ett par kilo efter en affär som blev klar inom loppet av en halvtimme" och att "Bojinov var en investering för nuet och för framtiden, en spelare som påminde honom lika mycket om Adriano som om Vieri och Chevanton."
Anmärkningsvärt är att Fiorentina återigen visade både sin ekonomiska och diplomatiska styrka, när man genomförde det dyraste spelarköpet i sin historia. Framför ögonen på herrar som Zamparini (Palermo) och Abramovitch (Chelsea).
Chelsea såg länge ut att vinna dragkampen om Lecces unge diamant och lade fram ett bud där Bojinov skulle ha stannat i Lecce säsongen ut, på lån, för att sedan lånas ut igen efter sommaren till CSKA Moskva (en sorts satellit-klubb till Abramovitch).
Men på morgonen den 31 januari hade ännu inget hänt och Bojinov kunde enligt bedömarna hamnat i vilken av dessa storklubbar som helst; Chelsea, Inter, Juventus, Barcellona, Arsenal, Olympique Marseille, Borussia Dortmund och Roma.
Ett dygn senare hade transferfönstret stängt och en överlycklig Bojinov kunde blicka ut över Piazza Signoria i Florens.
Till Malta för att förverkliga drömmen
VALERI BOJINOV föddes i norra Bulgarien den 15 februari 1986. Närmare bestämt i den lilla staden Gorna Orjahovica, nära Veliko Tarnovo.
När Valeri var åtta år upplevde bulgarisk fotboll toppen av sin glansperiod under Hristo Stoichkov, med att bli världens fjärde bästa lag efter Sverige i VM i USA. Vad den unge Bojinov inte visste var att han ett decennium senare skulle komma att kallas "Den nye Stoichkov" och ha sin barndomsidol som förbundskapten i det landslag han som 18-åring fick äran att debutera i.
Men det första kapitlet i sannsagan om den fotbollsälskande pojken från norra Bulgarien började egentligen inte skrivas här, ty det är lätt att gå för fort fram när man ska följa en komets nedslag.
Sommaren 1998 hittar vi Valeri Bojinov på Malta. Hit flyttade han som 12-åring, för att börja sin resa mot fotbollens finrum. Det var här, på en bakgård av den europeiska fotbollen, som Lecces sportdirektör Pantaleo Corvino under en ungdomsmatch i huvudstaden Valletta fick upp ögonen för en alldeles speciell ung anfallare i laget Pietà Hotspurs.
Sommaren 1999 blev Bojinov Lecce-spelare, vid 13-års ålder, efter att en summa på omkring 150,000 kronor betalats för själva övergången och ytterligare 600,000 som "värderingspremie".
Bojinov landade på den italienska klacken och togs varsamt om hand av Semeraro-familjen, ägare till US Lecce, började lära sig italienska (de första orden lärde han sig redan på Malta) och skrev det första kapitlet i sin historia som professionell fotbollsspelare i Lecces ungdomslag.
Den yngste utländske spelaren någonsin
Tvår år senare har Bojinov slagit sig in i Lecces Primavera-lag och blivit en av dess viktigaste spelare. Det går så pass bra att förstalagets tränare Alberto Cavasin väljer att kalla in honom till A-truppen och den 27 januari sitter han på bänken när tränare Cavasin i ett desperat försök att kvittera ett 1-2-underläge ber sin unge anfallare att ta av sig sina överdragskläder och förbereda sig på ett inhopp.
När Valeri Bojinov gör sitt första framträdande i Serie A är han exakt 15 år, 11 månader och 12 dagar gammal och publiken på Stadio Via del Mare fick den där eftermiddagen bevittna den yngsta debuten någonsin av en utländsk spelare i Serie A.
Sagt av Bojinov veckan innan flytten till Florens:
"Fallet med Chevanton skrämmer mig lite. En ovanligt stor målskytt som han hamnade i Frankrike, efter att nästan ha ignorerats av de största italienska klubbarna. Jag vill inte skapa oreda i några förhandlingar som Lecce kan tänkas föra, eftersom jag alltid kommer att ha Corvino och Semeraro-familjen att tacka för att de hjälpt mig att utvecklas som människa. Först som människa, sedan som fotbollsspelare. Jag har ingenting att göra med deras strategier för spelarmarknaden. Dock önskar jag att jag kommer att få möjlighet att bestämma, tillsammans med dem, angående min framtid. Det kommer att bli en stor affär för Lecce, men jämsides de ekonomiska villkoren, kommer jag att försöka prioritera den fotbollsmässiga "kvaliteten" i anbudet."
"Med all respekt för CSKA föredrar jag att invänta anbud från Italien och vem vet, kanske även från England, Spanien, Tyskland och Frankrike. Jag är bara 18 år och jag kan inte acceptera en transfer bara genom att ta den ekonomiska aspekten i beaktande. Med de mål jag gjort hittills och med tanke på att vårsäsongen nyss börjat hoppas jag vara värd uppmärksamhet från ett storlag i den italienska fotbollen. Jag vill inte fara iväg nu till CSKA och stänga dörren för möjligheten att komma till en storklubb i Italien eller, vem vet, till Chelsea. Som ju vore något helt annat."
Källa: La Gazzetta dello Sport
