Fiorentina - Udinese 2-2
Vår säsong? Nakatastrof!
Ibland, räcker inte stor vilja och goda intentioner för att vinna. Och 2-2, samma resultat som i höstas mot Udinese, känns som en förlust. Det känns som att den syrligt briljanta banderollen i Curva Fiesole talar ett språk som inte ens den lille store magikern Fabrizio Miccoli kan ändra på; VÅR SÄSONG? NAKATASTROF.
Fiorentina gav oss några lyckominuter, korta med intensiva, i tv-sofforna. Men känslan är inte vad den en gång var och insikten blir djupare för varje helg att detta påkostade lagbygge alltmer håller på att falla i spillror och att dess enda chans till någon slags njutning denna säsong stavas succé i Coppa Italia.
Ligan är mest ett enda lidande, ett spektakel där Fiorentina inte deltar, och om inga mirakel inträffar kommer vi att få spendera de kommande månaderna med att be för vårt älskade lags överlevnad. Och tyvärr, i denna osympatiska tillvaro som är serie A, är det ingen som lyssnar till några böner.
Första halvlek
Matchen började i makligt tempo med två lag som studerade varandra men chanser saknades inte under den första kvarten.
I den 12:e minuten avlossar Udineses Jankulovski en bra frispark som tvingar Lupatelli till en kvalificerad räddning till hörna och minuten därefter träffar Miccoli insidan av stolpen med ett skruvat skott, varefter bollen dansar på mållinjen och räddas i sista stund av Udineses målvakt.
Strax över tjugo minuter är gångna när Valeri Bojinov gör 1-0, hans 12:e mål denna säsong och det första för Fiorentina. Smart och snyggt väggspel med Martin Jörgensen och ensam med De Sanctis skjuter han ett lågt och välplacerat skott men målgesten blir, precis som vid det senaste målet på "Franchi", bokstavligt talat haltande då bulgaren sträcker ljumsken i skottögonblicket och blir liggande på gräset.
Båren kommer in och Bojinov byts ut till förmån för Pazzini.
Fiorentina presterar mycket bra fotboll efter målet, som var förlösande, och på ett kylslaget "Franchi" blir stämningen allt hetare. 2-0 kommer som ett brev på posten i den 33:e minuten sedan Miccoli måttat ett perfekt inlägg som kapten Luca Ariatti lika perfekt nickar i mål på bästa Riganò-manér och det blev plötsligt förskräckligt mysigt i tv-sofforna samtidigt som man dansade på läktarna i Florens.
Fabrizio Miccoli var i sitt esse innan paus och var extremt aktiv. Udinese var i brygga och längtade till pausvilan för att omgruppera sina trupper, som överraskande genskjutits av ett Fiorentina som plötsligt såg ut att spela med självförtroende.
Men för ett lag i en så tabellmässigt prekär situation som Fiorentina är självförtroende något mycket skört och det krävdes inte mer än ett skitmål av Muntari, 2-1 i den 40:e minuten, som liggande vispar in bollen bakom en närmast parodisk och chanlöst liggande Lupatelli som brustit i kommunikationen med Chiellini.
Reduceringen höll på att följas av en omedelbar kvittering, sedan samme Muntari avlossat ett skott som går mellan benen på Lupatelli som dock räddar bollen i sista stund från att gå över mållinjen. Udinese satte av på en frenetisk jakt på kvittering och Fiorentina gick från himmel till helvete och plötsligt var det hemmalaget som längtade efter tränarens filosofiska ord under pausen.
Andra halvlek
Miccoli öppnade med ännu en vacker individuell prestation efter fem minuter; väggspel och sedan ett rappt och lågt skott som gick strax utanför. Bara ett par minuter senare är det Chiellini som har chansen att göra 3-1, då han får bollen i ungefär samma läge som då han gjorde sitt drömmål mot Parma för två veckor sedan men skottet går högt över.
Istället kommer 2-2 genom Antonio Di Natale, sommarens stora transferföljetong i Florens, som på halvvolley överlistar Lupatelli sedan hemmaförsvaret på nytt visat stora brister.
En halvlek som började bra för Fiorentina blev efter Udineses kvittering en transportsträcka mot slutsignalen och i samma takt som spelet blev allt ruffigare och tempot lägre tappade Fiorentina matchen. Udinese spelade med allt större bestämdhet och det även om riktigt farliga chanser saknades var det bortalaget som kändes hetare för att avgöra matchen.
I mitten av halvleken, när Fiorentinas spel gick alltmer i baklås och det återigen bara var Miccoli som förmådde hålla gnistan, smälldes nya banderoller upp i Curva Fiesole.
Fiorentina som ett finansbolag, inget hjärta bara räntor stod det på en av de som kamerorna snappade upp, tillsammans med Diego Della Valles och Gino Salicas alltmer bekymrade anleten.
Giampaolo Pazzini grämde sig vid flera tillfällen då han hade chans att avgöra, men med utdragna lagdelar kändes det som att anfallen gick mest på chans. Miccolis fina inlägg i den 77:e minuten nickades vackert av Pazzini strax utanför stolpen och, utan större övertygelse, var det Fiorentina som anföll mot slutet och Udinese fick den inbytte Pinzi utvisad efter två gula kort. Burop och klagosång följde laget mot omklädningsrummet.
Avslutningsvis, så här kommenterade Udinese-tränaren och violasupportern Luciano Spalletti matchen:
"Vi lyckades nå oavgjort i denna match, efter att Fiorentina svarat för en utmärkt första halvlek. Efter paus var situationen en helt annan och vi nådde rättvist en kvittering. Om vi istället tänker på den första halvleken förtjänade Fiorentina mer. Jag såg mitt lag ängsligt, skrämt, ytligt. Allt detta ledde till att Fiorentina skakade oss lite grand. Fiorentinas första halvlek var verkligen mycket bra, jag såg en stor vilja att plocka hem tre poäng. Vi hade det svårt. Med lite större tur hade Fiorentina vunnit matchen, i ärlighetens namn bör sägas att turen slumpade sig rätt för oss. Vid 2-1 visade mitt lag prov på personlighet och jag tyckte det såg bättre ut än i första halvlek. Att jag skulle vara Fiorentinas näste tränare? Jag är född här i området nära Florens, jag bor här och det folk inte förstår är att här är det omöjligt att hitta en supporter till ett annat lag. Här är alla Fiorentina-supportrar. Men dessa band är en lek som inte ska lekas med respekt till Zoff som jag är övertygad kommer att göra mycket bra ifrån sig här i Florens."
