Den första resan
För strax över en månad sedan fanns 21 lila skandinaver på plats för att heja fram Fiorentina. Se filmen från resan till Florens, där inte bara fotboll stod på programmet.
I VARGOTTAN torsdagen 20 januari 2005 samlades vi på Skavsta Flygplats utanför Nyköping.
Trötta, somliga hade påbörjat sin resa mot Florens redan på onsdagskvällen.
Spända, få kände varandra sedan tidigare och endast ett fåtal hade någonsin satt sin fot i Italien.
Vi lyfte mot Rom och knappa tre timmar senare gassade vi i förmiddagssolen i väntan på bussen vid Ciampino-flygplatsen.
Av Rom såg vi mycket lite, vi låg före tidsplanen och de lokala färdmedlen hjälpte oss precis i tid för att hinna med halv tolv tåget mot Firenze. Färden genom ett soligt Lazio och senare Toscana tog inte mycket mer än en timme och trekvart.
Glada violafans från Sundsvall
I Florens sken solen och vädret var behagligt. Mer än behagligt, somliga talade om "shortsväder". På vårt hotell - tio minuters promenad från stationen - "Hotel Fiorentina", välkomnade oss sicilianaren Pietro och dennes son.
Då fick vi veta att de förberett en "överraskning" åt oss nordbor; ett annat boende (orsak okänd) och vi fick snällt lov att kånka ner allt baggage för trapporna och det bar av mot Oltrarno.
Vi gick längs floden, i solskenet, och över bron väster om Ponte Vecchio. På andra sidan Arno (därav namnet på Florens äldsta stadsdel Oltrarno), på en gata som ligger parallellt med floden checkade vi in på Antica Dimora San Jacopo.
En riktig vinstlott; helt nybyggt med valv i marmor och klassiska träbjälkar i taket. Dessutom: en hel våning av hotellet (mer ett pensionat) för oss själva med stort sällskapsrum och balkong med utsikt mot Piazzale Michelangelo.
En religiös upplevelse
VID ELVATIDEN PÅ FREDAGEN hämtades vi upp med minibuss och egen chaufför, från Tuscany Drivers, vid Piazza Santa Maria Novella.
Färden gick söderut i Toscana, mot vindistriktet Greve in Chianti. Närmare bestämt mot vingården Castello di Verrazzano, där en dag i vinguden Bacchus tecken väntade oss.
Bara resan genom det underbara kullandskapet fick det att vattnas i gommen och när vi passerat den gigantiska amerikanska kyrkogården utanför Florens blev vägarna snart mindre och mer slingrande.
Väl framme vid vingården, som namnet antyder ett gammalt slott som i fornstora dagar tillhört äventyrsresanden Giovanni Di Verrazzano (vars liv tragiskt slutade hos kannibalerna i Karibien på 1500-talet) och som idag förutom vin sysslar med uppfödning av vildsvin, mötte oss en vykortsskön utsikt över en stor del av Chianti-området.
Här mötte oss även Gino, våran alldeles egne ciceron genom vinets förtrollande värld och - berättade han - en god vän till Kurt Hamrin.
En mycket charmig figur, med glimten i ögat och, till allas lättnad, en mästare på det engelska språket.
Empoli
JANUARISOLEN väckte oss sent på lördagsförmiddagen och liv ruskades i nio tappra viola-tifosi, supportrar som trots en hård natt i Florens barvimmel hungrade efter fotboll.
Så därför begav vi oss till Empoli för att se derbyt i Primavera-serien. Regionaltåget från Florens tar strax under en halvtimme och väl framme i Empoli sken fortfarande solen och flera i sällskapet började tänka på en möjlig solbränna.
Tempot i denna lilla stad på vägen mot kusten får dig att njuta av ren luft och, jämfört med Florens, vespa-fria miljöer.
Läs mer: Primaveramatchen mot Empoli
Föräldrarna till målvakten Millemaggi myste i solen framför banderollen i Empoli!
"Dai ragazzi! Non vi spegnete... Bisogna cantare. Cantare sempre. Non cantate. Dai ragazzi!"
MATCHDAG. 23 JANUARI, FIORENTINA-ROMA. Stunden de allra flesta av oss knappt kunnat vänta till. Florens hade blivit lite kallare och det var molnigt när reseledare Thomas Wilbacher samlade allihop för stadsvandring, klockan hade då hunnit bli tolv och några valde att ladda inför kvällens drabbning på Artemio Franchi under sina täcken hemma på hotellet.
Efter avklarad frukost på stamstället vid Piazza Santa Maria Novella och en gnutta tidsrealism fick planerna lov att ändras. Stadsvandringen i Florens och besöket på Gli Uffizi fick vänta till nästa gång och istället tog vi plats på bussen mot Fiesole.
Vädret var förvånansvärt klart, med tanke på regnet som hängde i luften, och utsikten över Florens kunde insupas i all tänkbar fullständighet. Liksom det heliga lugnet som på söndagarna gör byn Fiesole till en plats väl värd ett besök för att komma ifrån Florens brus ett slag.
Läs mer: Matchen mot Roma
På plats i hjärtat av Curva Ferrovia under matchen mot Roma.
Tack alla som var med och gjorde denna resa verkligen minnesvärd!
EGENTLIGEN tillhör dessa rader Thomas Wilbacher, hjärnan bakom denna underbara resa till staden han en gång bodde i. Men jag tänker stjäla detta lilla utrymme för att tacka honom, och alla som var med i Florens.
Den här resan började planeras tidigt under hösten 2004 och vi på redaktionen hade aldrig kunnat drömma om att vi skulle bli så pass många som 21 personer, från Vimmerby i söder till Lycksele i norr.
Ibland blir man lite inskränkt när man håller på ett lag som Fiorentina. Man känner bara sin egen ilska när det går dåligt och dansar ensam de få stunder då det som man önskar.
Därför var det så fantastiskt att få dela denna unika upplevelse med andra som har sitt hjärta på samma ställe som en själv.
Det var ett härligt gäng, vi som fick njuta av Florens "med allt vad det innebär" som hjärnan bakom resan Thomas Wilbacher säkert skulle ha skrivit om han fått chansen.
Jag tänker inte ta upp några anekdoter från resan, vilka säkert hade varit roliga att läsa om men som bara delas av oss som var med och troligtvis inte skulle förstås av er som inte var det. Istället vill jag tacka alla som delade denna upplevelse, och jag tror ni känner likadant, nu inte bara supportrar till samma lag utan vänner.
Och till min nära vän och redaktionskollega Thomas Wilbacher vill jag ge det varmaste beröm för hur denna resa sköttes från början till slut. För att han ville dela med sig av det fantastiska Florens har att erbjuda, "med allt vad det innebär"; en kunglig välkomstmiddag med Bistecca alla Fiorentina, en sagolik dag med vinprovning i Chianti, diverse barrundor (en speciell hälsning till "3.0", ursäkta anekdoten) och framförallt organisationen kring alla resor som var förstklassig.
Den här resekrönikan kanske är lite kort i rocken, och "bättre sen än aldrig".
Men jag tror att filmteamets (Jonas Wilbacher med vänner) arbete under den senaste månaden väger upp all väntan. Och att ni som inte var med på den första resan, får er en spark i arslet och följer med på någon av de kommande resorna till Florens som är planerade under våren.
Som de sjöng i Curva Ferrovia; TIFOSI VIOLA SCANDINAVIA!
