Lagbanner

SALVEZZA!!!

"Liparisk Panna", "Dansk Dynamit", och... en straff (!), var vad som kom med i protokollet i omvänd ordning, som segeringredienser, för en välspelad match av Fiorentina, som gjorde det till synes omöjliga, för några som inte tycktes veta bättre, ändå fullt möjliga!

Viola säkrade i och med segern mot Brescia (och ett par resultat som gick våran väg, tacka Lecce och Samp vet jag!), nytt serie A kontrakt och slapp på så sätt undan, Gud vet vilka konsekvenser!

Matchen i sig började segt, avvaktande, och det syntes att det låg mycket på spel samt att 35 grader kanske var lite mer än den ideala matchtemperaturen. Efter de fem första minuterna började dock Viola visa att de var det förande laget, om inte med något klockrent passningsspel, så med att vara först i närkamperna. Dock skulle det dröja hela tjugotre minuter tills den första riktigt vassa chansen dök upp; ett 20 meters skott av Maresca längs marken och med den klichéförklarade "farliga studsen", prickade han Castellazzis högra stolprot. Minuterna efter kom Pazzini (som förövrigt spås bilda Italiens anfallspar tillsammans med Gilardino) sånär till ett ordentligt avslut och mål. Först genom en fin djupledsboll från Maresca (planens gigant) till Chiellini, som fick in ett perfekt, lågt inlägg som tyvärr sköts utanför utav den unge anfallaren. Klockan hann inte ticka allt för länge tills nästa chans, även denna gång med Pazzini som avslutare, inte förvaltades på bästa sätt. Nu från inlägg av Di Livio på andra kanten, istället för att klippa till direkt valde "Pazzo" Pazzini att ta ner bollen och gav på så sätt den tid som behövdes för att Brescia försvararen skulle täcka ut till hörna.
Ju mer första halvlek led mot sitt slut var det bara Fiorentina och Brescias försvar fick det allt jobbigare att stå emot den för dagen lysande och dominante Maresca på mitten, Chiellini och Di Livio på respektive kant samt Pazzini i djupet. I anfalls väg var de vitblåa inte närmare än att de kom förbi på högerkanten ett par gånger inledningsvis med Del Nero, men inläggen var för dåliga och inte fanns det heller någon mottagare: Caracciolo (var det tänkt) valde till slut att inte ens springa på dem desperat slagna långbollarna som Lupatelli lugnt kunde plocka upp i en takt på ungefär var femte minut. Så i den 42 minuten kom den allt mer tryckande pressen att ge ut sin rätt; Wome skulle spela upp bollen på sin vänsterkant men begick "självmord" då han måttade i princip ett inlägg i eget straffområde som Pazzini var först på och blev tiondelen efter nersparkad. Straff! Vår andra för säsongen, och lägligare kunde den inte komma. I slutet av första halvlek kunde Miccoli med sin säregna ansatts med små, ettriga steg, kliva fram och avgöra. 1-0 och det förtjänt på alla sätt och vis. Stämningen som var elektrisk matchen igenom, nådde sin topp i "spänningsskalan", och jublet exploderade på Franchi!

Andra halvlek... och numera var samtligas blickar på läktarplats inte längre enbart fokuserade på matchen utan även resultattavlan; Lecce-Parma bjuder upp till en oförutsägbar rysare utan dess like (2-2 i halvlek, 3-3 slutresultat) och Sampdoria med Fiorentina supporten Flachi i spetsen, lyckas inte spräcka hål på Pagliucas nolla, trots tre (!) stolpträffar i första halvlek, trots det gav dom med all sannolikhet igen för säsongen 98/99 och ett skadedrabbat Bologna tycks ha halva foten i Serie B, då de möter ett formstarkare Parma i ett nedflyttningsdrama och dessutom Emilia-derby! Hursomhelst var vi, ändå klara för en till säsong i högsta divisionen, men ett mål av fel lag och det skulle ha blivit vi som skulle vara tvungna att kvala istället.
...Brescia kom att pressa som väntat högre upp på plan, men utan att föra spelet på något sätt och kunde endast förlita sig på fasta situationer och Di Biaggio för en eventuell kvittering. Istället kom matchens prestation, signerad Maresca, in i 14 minuten av halvleken, då han elegant bröt in i straffområdet från högerkanten, dribblade förbi först Wome och sen en till försvarare, och avlossade ett svårfångat skott längs marken som Castellazzi blev tvungen att styra bort till en fri Jörgensen som endast behövde peta dit den; Pang, 2-0! "Dansk Dynamit" smäller när man minst anar det, men faktum är att danskens säsong varit långt ifrån godkänd och inte heller i denna match var hans spel med boll förövrigt imponerande, dock skapade han ytor för Chiellini genom att bryta in mot straffområdet och kom att spela avgörande roll i två av lagets tre mål.
Miccoli som inte varit i 100 procentig fysisk form i nästan någon match under våren, hade en svår eftermiddag och kom inte till många avslut. Därav kom han även att bytas till fördel för Riganò (18 mintuen). Bara tre minuter på planen och "Rigagol" visade upp varför han bär tröja nummer 9! Ett fint inlägg av Jörgensen når den långe muraren, som nickar stenhårt, Brescia målvakten släpper returen på honom och han nickar till igen, denna gång får han till en lobb som dyker ner över den halvsittande Castellazzi som får en hand på bollen men efter att den av repriserna att döma, klart har passerat mållinjen. Linjedomaren misstar sig inte och när Collina pekar mot mittcirkeln, 3-0 , är jublet än en gång bedövande på Artemio Franchi och matchen i praktiken klar då knappa tjugo minuter är för lite för Brescia att framförallt ändra mentalitet och spela en anfallsinriktad fotboll. Pazzini hade ytterligare ett bra skott på mål vilket räddades av Brescias målvakt.
En ända lång väntan kom det att bli då blickarna allt mer fästes vid resultattavlan och kameramännen började allt mer fokusera på de nervösa anletena på läktaren så som på bänken. Först Maresca (37 min Obodo), sen Di Livio (42 min Ariatti), båda blev utbytta och ovationerna tycktes inte ta slut när den "lille soldaten" steg av planen efter sin, helt klart, bästa match denna säsong och antagligen sista för karriären.
Fiorentina spelade skickligt runt bollen, och ett allt mer frustrerat Brescia jagade förgäves. Frustrationen blev till slut för mycket och två vitblåa spelare utvisades i matchens slutskede. När Collina blåste av ljöd jublet återigen på läktarna men inte fullt ut då de två avgörande matcherna var fortfarande igång, inte förens ett par minuter efter kunde man höra på italiensk radio att kval mot Bologna var åtminstone ett faktum och kort därefter att Parma trädde in i våran roll som kvalmotståndare.

Som Fiorentinasupporter är detta den andra matchrapporten jag skriver med glädje (även vinsten mot Parma i våras), men utöver glädjen denna gång, finns lättnaden. Liksom efter förra året har vi lila fått utstå ytterligare en säsong vi inte kommer att glömma. Det ska även betonas att efter att Della Valle tagit över har vi inte lyckats etablera oss som lag i respektive division som vi spelat i, förutom C2 förståss, men det efter en trevande start. Lyckan har lett mot oss i slutändan det sista två säsongerna, men är något som inte alltid kommer att finnas till hands. Styrelsen och spelarna måste lära sig av sina misstag och inför säsongen 2005/2006 kan vi bara hoppas att de för en gångs skull är väl förbereda.
Kapitlet är slut Sagan fortsätter.


Forza Fiorentina sempre e comunque!

Odysseus Zacharopoulos2005-05-30 00:02:46

Fler artiklar om Fiorentina