Addio Bomber
Riganò lämnar Fiorentina. Jag hade hoppats att aldrig behöva skriva det. För en sista gång berättar jag sagan om en man som fick en hel stad att drömma.
Riga väntas imorgon flytta till Brescia på lån*, sedan har de förköpsrätten vilket betyder att han med största sannolikhet har spelat sin sista match för Fiorentina.
Här har ni historien om en av Fiorentinas mest omtyckte målskyttar genom tiderna.
Riganò - ingen planta
Han föddes 1974. Närmare bestämt den 25 maj på ön Lipari strax norr om Siciliens nordöstra hörn. Kanske är det den vulkaniska jorden som utgör de små, mystiska öarna som gjort honom till den han är.
Det finns inte många kända personer från Lipari (eller ögruppen Isole Eolie). Minns ni den australiensiska sångerskan Natalie Imbruglia, som bröt igenom 1997 med megahiten "Torn"? Hennes far är från Lipari och det vore ingen större sensation om familjerna Riganò och Imbruglia någon gång fiskat musslor tillsammans i det klarblåa Tyrrenska havet.
För er som är språkintresserade kan jag berätta att Riganu på sicilianska är en slags örtväxt som vi på svenska kallar "origaaano". Men Christian skulle visa sig vara allt annat än en planta.
Från öns gunst till riktig fluns
I de övre tonåren blev han murarlärling och snart tjänade han en del av familjens inkomst. Han kombinerade arbetet med att spela vänsterback för det lokala laget på ön. Christian skulle dock uttrycka en sällsynt explosivitet på planen vilket föranledde hans tränare att kontakta klubbarna på fastlandet (Sicilien). Samma höst som Natalie Imbruglias vackra ansikte och sagolika röst prydde MTV flyttade Christian Riganò från Lipari till Messina. Real Messina, klubben som en gång fostrade Schillaci om någon minns honom, blev bomberns nya fotbollslag. Faktum är att hans liv skulle ha kunnat ta en helt annan vändning här. Kort innan Real Messina hörde av sig hade Christian tillsammans med sin bror bestämt sig för att ta flyttlasset och bege sig till Tyskland. Där hade man funnit arbete som murare och lönen var mycket förmånlig. Gratis boende och 10 000 kronor i månaden lockade. När Messina hörde av sig var allt redan klart, flygbiljetterna var bokade och jobbet i Nürnberg väntade. Christians dröm om att en gång bli fotbollsproffs var dock för stark och när Real Messina erbjöd honom just 10 000 i månaden och gratis boende fanns det inget som kunde stoppa honom. När färjan la till på Sicilien tog brodern till höger för att ta flyget från Palermo samtidigt som Christian tog till vänster mot Messina och livet som proffs.
Riganò blev kvar under en säsong i Serie D-klubben men hans gamle tränare i moderklubben Lipari lyckades få över honom till nordkusten och Barcellona Pozzo di Gotto (vi rör oss fortfarande på Sicilien) där Riganò bildade anfallspar i Serie D-laget Igea Virtus. Han blev en succé och fick här sitt genombrott med 28 gjorda mål på 50 matcher och bidrog starkt till Igeas uppflyttning i C2. Faktumet att ha färjan till Lipari på bekvämt avstånd kan ha spelat en avgörande roll för den då 25-årige Riganòs inträde i fotbollens finrum. Om man nu kan kalla Serie C för finrum.
"Dio perdona, Riga no"
Christians målfacit talade för sig själv och han fångade Tarantos intresse sommaren 2000 (Taranto skulle spelat i Serie D men togs upp i sista stund i C2/C). Han blev sommarens absoluta värvning i dessa serietrakter då Taranto betalade mer än 5 miljoner kronor för honom, en hög summa om man betänker att klubben drogs med ekonomiska bekymmer och att Christian aldrig spelat en match på professionell nivå.
Men hans näsa för målet skulle inte svika varken honom eller Taranto och dess supportrar. Det apuliska laget nådde med hjälp av Riganòs 14 mål en sensationell uppflyttning till C1 och fansen var som tokiga av glädje. Riganò fick efter detta ett epitet om sig: "Dio perdona, Riga no" (Gud förlåter, inte Riga), som även Fiorentina-fansen tagit till sig.
Säsongen 2001/2002 var Christians andra år i de professionella ligorna, han vann som 27-åring skytteligan med, just det, 27 mål. Taranto skulle dock inte nå uppflyttning för andra året i rad och Christian var plötsligt högvilt på spelarmarknaden, tillsammans med albanen Florian Myrtaj som samma säsong gjorde 25 mål för sitt Teramo i C2 och dessa båda spelare hade en till synes mycket ljus framtid. Myrtaj och Riganò har en annan sak gemensamt; det sena genombrottet. Inte många klubbar spenderar en massa pengar för en spelare som närmar sig 30 och bara spelat professionell fotboll i ett par säsonger. Det finns ett bra italienskt ord som beskriver Riganò och det är "rivelazione", på svenska säger man upptäckt, men det italienska ditot är lite starkare kryddat.
Rekordman och generös - en ovanlig kombination
Det var denna "rivelazione" som upptäcksresanden Diego Della Valle valde att ta till Florens som sitt dyraste och viktigaste köp inför den stundande säsongen med nybildade Florentia Viola i C2. Trots bud från klubbar i Serie B valde Christian Florentia Viola p.g.a. supportrarna och klubbens framtidsplaner, om man får tro han själv.
191 cm lång och 84 kg tung (ok då, snarare 90) blev han under sin första säsong lagets ovärderliga målskytt och huvudpersonen i projektet Uppflyttning. Han hade under våren även en personlig ribba han ville nå över. Med ett par matcher kvar hade han redan gjort 29 mål och slagit dels Batistutas rekord för Fiorentina (Riganò är dock själv mycket diplomatisk om detta och belyser skillnaden mellan Serie A och C2) samt målrekordet genom alla tider i Serie C. Han nådde till slut gränsen 30 mål och med 4 mål till hade han blivit Florens störste målgörare genom tiderna, då han passerat Angelillos 33 mål.
Men Christian är den typiske killen som ger allt för laget och värderar sig inte högre än någon annan. Han passar faktiskt hellre en lagkamrat än sätter dit den själv. Han repeterar ofta i intervjuer "Det spelar ingen roll vem som gör målen, bara Fiorentina vinner."
En klassisk kommentar från en klassisk center fast med ett exceptionellt sinne för målet och en fascinerande historia i bagaget.
Farväl Christian
När vi låg i serie B skrev Jakob så här så här om honom:
”Som 29-åring har Christian "Rigagol" Riganò hittat rätt i sin karriär. Han omgivs av människor som beundrar honom, jag som skriver är en av dessa (sitter med den lila t-shirten med 9.Riganò på ryggen), och han säger själv att han trivs utomordentligt i Florens. Han har dock en dröm som han aldrig trodde skulle besannas; att få spela i Serie A. Om inga fler straffar missas i Messina på söndag kan historiens nostalgiska fibrer mycket väl utgöra träet i den bräda som på språng ska ta oss tillbaka till den fotbollen som räknas.”
Fiorentina och Riganò nådde till slut Serie A och drömmen gick i uppfyllelse. Tyvärr stoppade skador honom från ytterligare en succé, men han fick i alla fall sista ordet i ett långt och smärtfyllt mästerskap. I sista matchen mot Brescia satte han spiken i kistan som betydde att Fiorentina blev kvar i Serie A. Det var sista gången som Riganò fick ta emot publikens jubel på Franchi och det var med tårar i ögonen han för en sista gång firade under Curva Fiesole, kurvan han under tre år trollbundit med sina sköna mål och lönnfeta mage (som han av någon anledning alltid valde att visa i målgesten).
Sagan om ”Den lönnfete muraren från Lipari” tar dock inte slut här. I Brescia kommer han återigen att få spela huvudrollen och där har han en självklar plats i startelvan. Räkna med att få höra hans namn i igen.
Adjö Christian och lycka till. Vi glömmer dig aldrig.
”DIO PERDONA, RIGA - NO!”
*I affären ska även talangen Tagliani född 1989 ingå. Han är den ende spelaren i Italien som representerar två landslag, U16 och U17. Riganòs underskrift väntas komma imorgon.
Källa: www.fiorentina.it
