Adem Ljajic – den bortskämda snorungen tillika Fiorentinas spegelbild.
Igår sparkades Fiorentinas tränare Delio Rossi efter det fysiska överfallet på pojkspolingen Adem Ljajic*. Adem var tämligen missnöjd över att bli utbytt inför den andra halvleken i matchen mot Novara. Svaret blev en sarkastisk applåd, en tumme upp och orden ”Jag glädjer mig över din mors död”, värdet i ryktet gällande den verbala delen återstår dock att se.
Frustration, arrogans och fysiska budskap. Just dem orden kan sammanfatta det vad vi dödliga kallar för en situation, en situation som föddes under Cesare Prandellis tid och växte upp till en man på två säsonger. En man som gjorde sig mer än hörd i halvtid mot Novara.
Den genomsnittlige fotbollsfantasten kan lugnt säga att saker inte står rätt till i renässansens huvudstad. Jag menar, visst, den ekonomiska situationen kanske inte är den bästa men jag syftade mer på fotbollslaget som har varit stadens stora signum. Den friska miljön som fostrade och förädlade ynglingar, före detta bad boys och avdankade talanger som inte orkade ta det stora steget. Den friska miljön som styrdes av en respekterad tränare och likaledes klädikon. Den friska miljön som hade planer, som ville ha en stadsdel tillägnad ACF Fiorentina, det lila italienska laget som stod för fair play och gentlemannamässigt styre.
Idag har vi dessvärre inget av det. Istället finner vi Stevan Jovetic, storstjärna i laget, Mutus arvtagare och den enda spelare som faktiskt förtjänar att ens värderas i euro. Vi finner en f.d. elegant och ”framtida” storspelare vid namn Judas** som knappt kan vänta med att åka över till Berlusconi och säkra sin ekonomiska framtid. Vi finner en marockan som sparkar sönder skåp i omklädningsrummet, överbetalda medelmåttor och en idiot till romanista.
Höll nästan på att glömma sportchefen, mannen som verkar tänka mer på menyn på någon lokal krog än på spelartruppen de senaste åren.
Som ni ser kära läsare är detta allt annat än friskt. Det kan till och med jag se.
Tillbaka till råttan då, killen som jag en gång i tiden vågade kalla för ”Serbiens Kaka”. Idag skäms jag och ber om ursäkt med svansen mellan benen. Kaka hade aldrig varit så spydig och arrogant som han. Förlåt.
Jag kunde dock förutse att något galet skulle hända med den här grabben, inte att han skulle få en lavett av Rossi direkt, men att något riktigt galet skulle hända. Typ Balotelligrejer om ni fattar vad jag menar. För er som inte kan serbiska; ni måste ha någon som översätter intervjuerna med Adem efter matcherna. Sättet han pratar på kan liknas vid ”Jag bryr mig inte, jag är här för att suga åt mig några tusen euro och dra iväg. Jag är en talang och ni kan alla kyssa mina fötter för jag är Adem Ljajic.”. En råtta som inte bryr sig, en råtta som har blivit Fiorentinas spegelbild.
Dags för DV & Co. att dra av sig sina loafers och börja slå. Shit just got real.
Älskar att flika in då och då. Kontroversiella inlägg är min grej.
Med vänlig hälsning, Stefan Jovanovic
* - Jag har full rätt att kalla honom för en pojkspoling (senare råtta), vi är ju trots allt landsmän
** - Nej, jag tänker inte kalla honom vid hans namn. Tackar istället Shahrouz för det perfekta tilltalsnamnet.
