Lagbanner
Den gode, den onde och den fule
OBS! Personerna på bilden har ingen direkt koppling till texten.

Den gode, den onde och den fule

Livorno - Hellas Verona. En het civilare. Ett tjugotal preppyklädda skandinaviska fotbollsfantaster i klunga, med en snittlängd på 185cm (ojämnt fördelad). Och tre Livorno Ultras ”Den gode, den onde och den fule”, i den ordningen. Så vad skulle möjligtvis kunna gå fel?

Mot stadion, efter en av Wilbacher spontant uppstyrd trerätters med tema hav, begav sig en sällan skådad skara internethuliganer med fred i sinnet för att beskåda ett av de i särklass intressantaste hatmötena i Italien. Med tanke på de två curvornas ständiga politiska ställningstaganden, extremvänster mot extremhöger.
 
Med Tirrenohavet och den avlägsna ön Elba till vänster om oss och Stadio Communale Armando Picchi på vår högra sida, fortsatte vi spatsera framåt längs playan och viale Italia. Till det att vi blev stoppade av polis. Ett ”varför?” låg på allas läppar men en av de hetare civilklädda poliserna jag någonsin skådat hann snabbt förklara läget för mig.
 
”Låt säga så här, ni är mer lika Hellasfans än livornesi. Risken att ni stöter ihop med de sistnämnda är övervägande stor, det vill vi [ni] inte”.
 
Mycket riktigt, cirka två sarkastiska kommentarer och nervösa minuter senare, nådde ”bortaresan” sitt crescendo när ”Den gode, den onde och den fule” klev rakt över gatan med ett fem-tiotal anhängare bakom sig, varav några övertaggade ynglingar i balaklava som väntade på signal.
 
”Vilka är ni?”
 
Den skandinaviska klungan hade omedvetet och plötsligt formerat sig i cirkelformation vilken romersk centurion som helst hade varit stolt över. Ståendes alldeles blixtstilla för att inte väcka rovdjursinstinkten hos de av väder och åren härdade stofilerna framför oss. ”Il capo” med axellångt stripigt hår, hans ”högra hand” ett långgängligt benrangel med mössa och solglajor, och slutligen den store, starke&tyste, med en skrikig hörapparat från 80-talet. Förmodligen ärvd.
 
”Var är vi?” var troligen det vi alla tänkte men inte vågade säga.
 
Då klev hedersgästen Felicetti (Euro Talk) in i bilden och stod för resans soloprestation. Han förklarade läget med ett lugn likt en mor gör under en godnattsaga, varför vi var där och vad vi ville få ut av utflykten. Trion med följeslagare köpte förklaringen och balaklavorna åkte av. Alla kunde andas och de båda följena fortsatte i olika riktning.
 
Fan att han inte hade fått fortsätta, allas vår Felice, han hade säkert lyckats med prestationen att omkonvertera dem till Hellas Ultras. Liknande silvertunga har sällan skådats. Spetsa örona i nästa Euro Talk eller åk med nästa resa och avgör själva!
 
Ett Stort Tack till arrangörerna och alla som var med.

P.S. Läsarfrågan och den underbyggda poängen med anekdoten är givetvis Vad Felicetti kan ha och/eller inte ha sagt till capocurva? Kommentera gärna! D.S.

Odysseus Toro Zacharopoulosodyssez@hotmail.com2011-12-06 17:37:00
Author

Fler artiklar om Fiorentina