Ny skribent på Fiorentina-redaktionen
Som färsk skribent här på Fiorentina-redaktionen kände jag att det var min plikt att berätta lite om mig själv och hur mina tankar flyter omkring om Viola för er läsare. Hoppas det ni målar upp i era lila skallar inte blir helt olikt vem jag är…
Som sagt är jag färsking på redaktionen och jag har inte riktigt fått pejling på alla uppgifter jag kommer att få tampas med här under året/åren. Jag är en sportkille som för nuvarande bor i Växjö(=regnig liten stad i mitten av Småland) . Jag går andra året på ett samhälls-/idrottsprogram på gymnasiet. Där spelar jag handboll och snackar mest fotboll med mina kära klasskamrater. Jag har under min korta livstid provat på det mesta från vad sportvärlden har att erbjuda i Växjö och fastnade fort för fotboll. Det ledde sedan till handboll där jag fortfarande är fast i långa konditionspass och tunga fyspass. Jag skrev min första artikel här på SvenskaFans.com inför Chievo-Fiorentina.
Jag brukar säga att julen 2004 förändrade mitt liv. Julen 2004 var första gången någonsin en spelkonsoll befunnit sig i min enkla boning. 2004 hette det inte 09, 10 eller 11. Det var Fifa 2005 som förändrade mitt seende på fotboll och det skulle påverka mitt liv mer än någon av mina föräldrar hade väntat sig.
I det första spelet jag ägde var det bara Freddie Ljungberg och hans Arsenal som gällde för mig.
Inför nästkommande spel bytte EA Sports utseende och ”namn” på spelen.
Detta attraherade mig inte det minsta så där blev det ett litet avbrott.
Sedan tog fotbolls-/Fifafebern återigen överhanden när det var dags för det så fina Världsmästerskapet i Tyskland. Jag fattade tycke för Italien och följde dem därefter genom hela turneringen.
Jag minns det väl och jag hoppas att alla ni läsare också minns denna härliga 5-sekunders intervallen då Italiens Fabio Grosso sätter den avgörande straffen på den franske legendaren Fabien Barthez och försätter Gli Azzuri i fullständig eufori. Stort på alla sett. Det var det som försatte mig så djupt in i förälskelsen för den Italienska fotbollen.
Mest framstående för mig (fråga mig inte varför) var den mycket sent blommande Luca Toni. För mig blev han en förebild och jag skulle genast köpa det sprillans nya Fifa 07 och leta upp i vilken klubb Toni spelade i.
På den tiden var de enda klubbarna jag kände till Real Madrid, Arsenal, United, Milan, Inter och Östers IF.
Nu öppnades en ny värld. Luca Toni som var min förebild spelade inte i Arsenal,Milan eller Inter. Han spelade i en helt okänd klubb för mig. ACFF Fiorentina. Märklig klubb…
Idag är den där märkliga klubben med häftiga tröjor mitt allt och Viola betyder mer än någon kan ana för mig. Jag är besatt! Jag tittar på klipp från träningar , försöker desperat förstå vad de säger på Violachannel.it, börjat samla matchtröjor från varje säsong, ser varje match , tittar ALLTID in och ser om det har hänt något nytt.
Jag har ingen historia att berätta om hur det var då och då i Serie A. Jag är en färsking utan någon erfarenhet om klubben överhuvudtaget. Men ändå är det ingenting , ingenting av allt jag skrivit nu som berättar vad det är som gör att jag älskar Fiorentina, Serie A och Gli Azzuri.
Den Italienska fotbollen är mer än bara fotboll. Det är ett otroligt skådespel knökfullt av passion och känsla. Inlevelsen är total och passionen glödhet. Det handlar inte om arenorna, inte om vilka storstjärnor lagen har, inte heller om hur rika klubbarna är. Det handlar om passionen och kärleken för den Italienska fotbollen. Tempot, spelet, värmen , publiken, stämningen, känslan.
Det är det vi alla älskar och det är det som gör den Italienska fotbollen unik.
Forza Gli Azzuri & Forza Fiorentina!
P.S. Det är tunga och inte särskilt glada tider i Fiorentina men det är snart över.
Enligt mig så vore det sunt att byta tränare nu under landslagsuppehållet, det vore perfekt.
Mihajlovic bör har skrikit sin sista gång på Franchis gröna matta iklädd lila-vit halsduk.
Då kan både truppen och ledningen börja om lite smått och äntligen börjar vår nya era!
Alle Viola!
