Tillbergs Viola-svep: Mycket att vänta innan fönstret stänger

Om mindre än tre veckor spelar Fiorentina Serie A-premiär mot Siena. Pantaleo Corvino har ännu mycket att göra till dess. Städningen är klar och de mindre komplementstenarna är anlagda. Nu är det dags för den stora upprustningen – ädelstenarna.

Med risk för att bli lite plottrig i mina redogöranden och åsiktsyttranden ska jag försöka ge er en bra bild av det rådande läget i Fiorentina och min syn på det. Det klarar ni väl av?

På lördagseftermiddagen försökte Fiorentina träningsmöta Premier League-laget Newcastle. Det gick bra i en dryg timme. Sedan rann bägaren över. Nästan i bokstavlig mening.
   Jag hade bänkat mig med radiostream och italiensktextad liveuppdatering vid fikabordet. Det engelska vädret förstörde upplevelsen. Regnet vällde ner i norra England. När det inte längre fanns någon mening med att slå en passning till en medspelare eftersom bollen sällan nådde fram ändå, tog sig domaren ett snack med lagens tränare och beslöt att blåsa av träningsmatchen. Skaderisken blev för hög.
0-0 slutade 64-minutersmatchen.

Nye brassehögerbacken Romulo spelade från start – som högerytter i en 4-3-3-formation. Det säger två saker mer än något annat: 1. Romulo är en offensivt duktig ytterback. 2. Truppen är alldeles för svag.

Rapporteringen sade att Romulo hävdade sig mycket bra på sin ovana position. De engelska radiokommentatorerna berömde hans snabbhet och fiorentini som såg matchen på plats vittnade om att han var Violas bäste för dagen – trots att han one-on-one-mötte en av Premier Leagues bättre vänsterbackar, José Enrique.
   Romulo har enligt rapporter från Italien imponerat under försäsongen. Corvino hyllas redan för det klippet. Det kanske han ska så småningom, och visst ser det ut som en intressant värvning, men jag väntar med att sträcka mig till några hyllningsnivåer. Romulo behöver visa mer under viktigare omständigheter, givetvis. Men det verkar vara ett fynd helt klart, och det ska Corvino ha beröm för – redan nu.

Sinisa Mihajlovic vill spela med tre centrala mittfältare, antingen i lördagens 4-3-3 eller i sitt tidigare uttalade 4-3-1-2. Han har knappt spelarmaterial nog för att spela något av dem i nuläget. Varken vad gäller spets eller vad gäller bredd. Mittfältet är för vekt.
   Försäljningar av Vargas – som troligen är tänkt för en av de centrala mittfältsplatserna om han blir kvar – och Montolivo skulle lämna ekonomiskt utrymme för förstärkning till mittfältet. Förstärkning med kvalitet. Men det skulle också höja kraven på förstärkningen, eftersom det är kvalitet som försvinner. En Vargas-försäljning skulle generera i högre summor än en försäljning av Montolivo, bland annat på grund av den senares kontraktssituation, men jag har inget emot att peruanen stannar och håller sig skadefri. Då tillför han fortfarande väldigt mycket.
   Fallet Montolivo vill jag däremot slippa. Fiorentina har inte råd att låta honom gå gratis nästa sommar. De pengarna klubben kan få för honom nu räcker för en kanske inte lika bra ersättare, men en mittfältare med motivation att prestera bättre än Montolivo den kommande säsongen och med framtidsutsikter i klubben.
   Jag hoppas fortfarande att Aquilani–situationen kan lösas. Blir den affären av kommer den att bli av sent. De allra sista dagarna. Tyvärr pekar det mesta på att det skiljer för mycket i lönefrågan.

Housseine Kharja som nu tas in är ingen spetsspelare. Han har breda mittfältskvalitéer som förbättrar truppen och som kommer att tillföra nyttiga kvaliteter. Kharja är en löpstark, kompletterande mittfältstyp som sliter hårt på offensiv planhalva. Nyttig i presspelet. Men han har inte de kreativa egenskaper som en playmakerroll kräver. Den spetsmittfältaren väntar vi fortfarande på.
   Även Palermos Antonio Nocerino verkar mycket aktuell. Fiorentina visar intresse för landslagsmannen. Hans kontrakt går ut nästa sommar och Palermo vill ta chansen till ersättning genom att sälja nu. Prislappen dämpas således.
   Trots hans Juve-bakgrund (fostrad i Turin-klubben) är Nocerino en spelartyp jag tycker om. Han är som en yngre, bättre Marco Donadel fast med passningsspel och teknik som inte liknar en badankas. Nocerino är en ledartyp med goda, breda spelegenskaper. Nocerino är grinta personifierat. Allt det där behöver Violas mittfält. Gazzetta-betyg 7, minst, om Corvino slår till.
   Även Nocerinos lagkamrat, mittbacken Cesare Bovo kopplas ihop med Viola. Jag gillar Bovo också. Främst för hans duktiga markspel och speluppbyggnadsförmåga. Och så kan han ju hästskjuta frisparkar och långskott dessutom. Det är svårt att inte uppskatta sådant.

Lever Marco Marchionni?

En back-up till Gilardino är av hög prioritet. Jag vet inte om det blir Floccari, Amauri eller någon annan, men ytterligare en anfallare behövs och kommer att värvas, är jag säker på.
   Fortfarande kan vi inte till hundra procent räkna med att Gila blir kvar. Genoa rycker och rycker i anfallaren. Lösa uppgifter (Goal.com) påstår till exempel att en övergång är nära.
   Jag tror och hoppas att Alberto stannar i Florens. Med Jovetic som lekkamrat har han potential till en bättre säsong än ifjol, såväl mål- som spelmässigt. Jojos kreativitet inspirerar och förenklar för en anfallare som Gilardino. Han kommer inte tvingas jobba lika mycket ensam som förra säsongen. Det blir en nyckel i Violas anfallsspel.

Gaston Ramirez? Ja tack.

Jag har under hela sommaren varit pro Cassano till Viola, trots uppgifter om en alltmer Ronaldinho-lik kroppsbyggnad. Kombinationen Mihajlovic/Cassano hade varit livsfarlig. På många sätt – både positiva och negativa.
   Corvino förklarade idag att Cassano inte är aktuell för Fiorentina. Hans höga lön är med stor sannolikhet en del av anledningen.
   Det är nog lika bra för harmonin, om vi nu tror att det finns en sådan.
   Hur många timmar hade det tagit tills relationen med Sinisa skurit sig, liksom?

-

Minns ni hur nära Kenny Miller var en övergång till Fiorentina i vintras? Skotten valde Bursaspor istället, men efter en halv säsong i Turkiet är han nu tillbaka i brittisk fotboll. Anfallaren trivdes inte i Turkiet och bad om att få flytta tillbaka till rusket i Storbritannien. Där hör han hemma.
   När jag igår såg Miller premiärmöta West Ham med sin nya klubb Cardiff i Championship försökte jag föreställa mig honom i Serie A och Fiorentina. Det var oerhört svårt. Det kändes så fel. I Italien hade han varit väldigt malplacerad, precis som han kom att vara i Turkiet. Inte nog med att hans spelstil och aura lyser av brittisk fotboll, han såg faktiskt riktigt tafflig ut stundtals också i söndagens premiär mot West Ham.
   Men till slut var det Miller som avgjorde den matchen. Så klart.

Det var bara ett sidospår. En parentes. En oviktighet. Kalla det vad du vill. Uppföljning, kanske.

-

Sådär. Det var väl inte så farligt?

Med det önskar jag en fortsatt trevlig och intressant mercato-månad. Det är inte över än. Döm inte förrän vi har ett resultat. Lita på Corvino. Stå på Della Valles sida.

Ha det bra allesammans!
/Fredrik Tillberg