-
Atalanta 0-2 Fiorentina: Matchanalys
Efter att ha sett matchen på en inte särskilt väl fungerande stream samtidigt som Rom-derbyt pågick på TV:n bredvid får jag medge att fokus inte låg på 100% under matchens gång. När det nu dessutom gått två dagar sedan matchen blir analysen kortare än brukligt. Spelarbetygen får vila den här omgången, men återkommer till nästa. Jag ber er ha överseende med detta.
Fiorentina ställde upp med 4-3-1-2 precis som man gjort flera gånger tidigare under säsongen. Till vissas förvåning startade Wolski på topp bredvid Rossi. På mitten fick Ambrosini återigen starta i Pizarros frånvaro. I backlinjen var Savic tillbaka i startelvan tillsammans med Gonzalo.
Cagliari all over again?
Precis som under helgens match stämde inte mycket av Fiorentinas anfallsspel. I mångt och mycket påminde matcherna om varandra. Fiorentina kom varken runt på kanten eller kunde spela sig igenom mitten - allt medan Atalanta försvarade sig och satsade på kontringar. Den främsta skillnaden var att Atalanta till synes spelade med något lägre risk i kontringarna än Cagliari gjort matchen innan. Åtminstone gick man inte alltid lika snabbt framåt och i djupled. När det väl gällde i sista tredjedelen var man dock uddlösa och skapade inte mer än ett par halvchanser. Atalanta fick iväg 16 skott under matchen varav enbart 2 gick på mål. Att jämföra med Fiorentinas 12, där 5 gick på mål.
Stolpe in för Fiorentina
Sett över hela matchen var egentligen Fiorentina inte förtjänta av en seger. Kanske var man till och med lite sämre än motståndarna. Vad kan då vinsten ha berott på? En stor faktor som man inte gärna använder i en analys som denna är slumpen. Faktum är att Fiorentina hade tur. 1-0 målet får symbolisera hela matchen. Ett ganska tempofattigt spelmoment leder till ett nickläge ur dålig vinkel för Wolski. Wolski nickar utan större kraft i ribban, och Mati kan slå in returen i öppet mål.
Hade Wolskis nick gått några centimeter längre ner, vilket antagligen var tanken, hade målvakten kunnat rädda. Hade den gått några centimeter högre upp hade den gått ut till inspark. Men nu studsade bollen precis i ribban vilket ställde försvararna och målvakten, och 1-0 ur ingenstans var ett faktum.
Atalanta jagar kvittering under hela matchen utan att skapa något farligare. När Rossi sedan på hörna trycker in 2-0 är det bara en fråga av att spela av matchen.
Intakt startelva
Trots många matcher på kort tid väljer Montella att inte rotera särskilt mycket i laget. Förvånande måste jag säga, speciellt med tanke på att motståndet bara var Atalanta. Med tanke på att Inter väntar på torsdagen ställer jag mig tveksam - men inte heller övertygad om motsatsen - till att detta verkligen är rätt väg att gå för en relativt tunn trupp. En lirare som Giuseppe Rossi som inte spelat särskilt mycket på väldigt länge skulle kunna tänkas få svårt att återhämta sig utan tid för vila. Det återstår att se hur mycket den låga graden av roterande har tagit på energin.
