Davide Astori
Den fjärde mars 2018 så gick Davide Astori bort. Inför en match i Udine mot Udinese så kom kaptenen aldrig ner till frukosten. Fotbollsvärlden förlorade en stor spelare, mänskligheten förlorade en än större person.
Jag minns när jag fick beskedet om Astoris bortgång. Ett samtal från min far. Han sa att Fiorentinas kapten hade gått bort. Jag trodde först inte att det var sant. Säkerligen hade min far på något sätt missförstått vad han precis hade läst. Han måste ha fått det om bakfoten. Tyvärr var inte så fallet, han hade läst rätt. Astori hade gått bort.
Astori var för mig en favorit. Han var verkligen en spelare jag såg upp till. Jag gillade hans stil, långt innan han blev lila. Han var elegant, balanserad och lugn, på planen och likaså utanför. Han förstod och läste spelet föredömligt. Sätett han drev upp bollen med sin vänsterfort var lika vackert som ett glas vitt på en uteservering i solen. Han var inte den starkaste inte heller den snabbaste. Han behövde heller inte vara det, han hade andra egenskaper. Det finns vissa spelare man känner för extra, spelare som man nästan känner en koppling till. Astori var denna spelaren för mig.
Det var väl den kopplingen som gjorde att jag kände en så stor tomhet efter hans hastiga bortgång. Jag hade dock turen att få bevittna hans storhet med mina egna ögon. Hemma mot Roma. Vinst med 1-0. Han hade helt utraderat Salah ur matchen. En storartad man hade levererat en storartad match. Jag stod i Curva Fiesole, tillsammans med min gode vän Anton, och njöt av vinstens sötma. Anton tyckte att jag borde fira med ett grabbgäng några rader nedanför oss så han puttade mig mot deras riktning. Handlöst föll jag in i deras firande och de omfamnade mig med värme. Jag kan tänka mig att värmen från dessa, för mig, helt okända männsikor kanske var samma värme som nya spelare möttes av när Astori välkomnade dem till La Viola.
Under dagen har flera inom fotbollen hyllat personen Davide. Hur han tog hand om sina lagkamrater, hur ödmjuk och bemötande han var. Hur han utstrålade värme och glädje. Florens borgmästare Dario Nardella har, i samförstånd med Astoris familj, meddelat att en väggmålning av Davide kommer att skapas för att hedra hans minne.
Davide hann bara bli 31 år gammal men det han stod för och den han var kommer för evigt finnas med oss.
DA13 - sempre con noi!
