En fortsättning på revolutionen krävs för Fiorentina
Det har varit en otroligt händelserik och positiv höst för Fiorentina. Nu går vi in i ett nytt år och klubben behöver fortsätta på revolutionen man påbörjade i somras tillsammans med Palladino.
Fiorentinas höst har allt som allt varit en väldigt positiv överraskning. Jag minns tidigt in på säsongen när missnöjet var stort och många redan ropade om att Palladino skulle få sparken. Nu halvvägs in i säsongen ligger Fiorentina på en stabil femteplats, tre poäng bakom Lazio med en match mindre spelad. Mycket med klubben går i positiv riktning, rekryteringen har blivit bättre, den nya tränaren visar sidor vi inte sett i Fiorentina på länge och arenafrågan går mot en lösning som kommer gynna klubben. 8 raka segrar i Serie A, något som klubben inte gjort sedan 60-talet, uppnåddes och det visar på en klubb och en spelartrupp som är i harmoni. Harmonin definierades ytterligare i gårdagens match mot Juventus, där Fiorentina trots misstag och ett hackande spel lyckades ta med sig en poäng efter dubbla upphämtningar. Det visar på en mentalitet i truppen som tidigare inte funnits, en vinnarmentalitet. Detta till följd av stark rekrytering och ledaregenskaper hos Palladino som har byggt ett lag som verkligen tror på sig själva. Med det sagt finns det fortfarande mycket att jobba med och en lång väg för detta lag att vandra.
December har varit en tuff månad för klubben på så många sätt. Det hela började med Boves hjärtstillestånd i matchen mot Inter, där vände verkligen allt i klubben. Bove är uppenbarligen en viktig person i omklädningsrummet men också väldigt viktig på planen. Efter att Palladino hade ändrat till en 4-2-3-1-formation, som var början på framgången under säsongsinledningen, fick Bove en specialdesignad roll. Han utgick från vänster och rörde sig in i mitten för att hjälpa de offensiva spelarna samt i det defensiva arbetet. Nu finns det ingen i Fiorentina som kan uppfylla hans roll och det saknas dessutom mittfältare som kan avlasta Cataldi och Adli. Därtill ska vi också tillägga det otroliga trauma som hela truppen fick uppleva, när de trodde sig se sin lagkamrat dö framför ögonen på dem. Som tur var överlevde Bove, men det gav en märkbar effekt på truppen, fullt förståeligt såklart. Allt detta med Fiorentinas tuffa historia i bakgrunden, med både Astori och Barone bortgångna i närtid. Inför matchen mot Bologna förlorade Palladino sin mamma och ytterligare en tung sten lades på den negativa vågskålen för hela klubben. Livet utanför fotbollen påverkar och jag är så otroligt imponerad av hela truppens förmåga att fortfarande visa så mycket för klubben, trots denna svåra tid.
Palladinos taktiska dilemma
Nu går vi in i en avgörande period för Fiorentina på flera plan. Man är fortfarande högst delaktig i striden om en Champions League-plats, om man bara gör det som faktiskt krävs. För konkurrenten Lazio flyger och ser inte ut att stanna, samtidigt lurar Juventus i vassen och Milan gör ett sista försök genom att byta tränare. Det har de senaste matcherna varit uppenbart att Fiorentina har flera brister som kan sätta käppar i hjulen för drömmen om att återvända till Champions League. För det första saknas det kvalitet i offensiven. Moise Kean har varit otrolig men han behöver också hjälp, Gudmundsson kommer att komma igång när han har blivit frisk. Men Colpani har tyvärr inte alls levererat som han borde, Beltran är helt ofarlig när han kommer nära straffområdet, Sottil har blivit bättre men är inte bra nog och så vidare. Klubben måste agera i januari och ge Palladino något extra för att Fiorentina ska bli farligare. Samtidigt måste också Palladino fundera om det är dags att gå tillbaka dit han började, för under dessa månader har det hela tiden viskats om en återgång till entrebackslinjen. Truppen är till stor del designad för ett 3-4-2-1 och det syns verkligen när inte den bästa elvan spelar, det saknas kvalitet men det saknas också spelare till vissa roller i 4-2-3-1. För att få ut mer av Colpani kan det också vara gynnsamt att han får flytta in mer centralt, då hans är för långsam och dålig på att ta sig förbi för att spela så långt ut på kanten som han gör nu.
Ett skifte av formation kan också hjälpa till att lösa det stora problem som syns centralt. Nämligen att Cataldi och Adli får täcka upp stora ytor som de inte orkar täcka. Fiorentina är väldigt beroende av deras kompetens och spel med bollen, men båda har också begränsningar i löpkapacitet, speciellt med de stora ytorna de nu får täcka. Med en återgång till trebackslinje får de extra täckning centralt och kan fokusera mer på vad de är bra på. Samtidigt kan Dodo och Gosens skjutas upp högre i banan och utnyttja ännu mer av sina offensiva kvaliteter. Därtill får även Gudmundsson en högre utgångsposition och tar honom närmare mål där han är som bäst. Jag tror att det var för tidigt i början av säsongen med en helt ny trupp att implementera trebackslinjen men att laget nu är moget för att gå tillbaka dit och jag tror också Palladino har detta som framtidsvision. Det skulle också underlätta januari-mercaton för Fiorentina och inte skapa ett lika stort behov att ersätta Bove som spelartyp, för att klubben istället kan fokusera på att hitta kvalitet.
Ny revolution i truppen krävs
Oavsett taktiska förändringar är mercaton återigen väldigt viktig. Truppen skriker efter mer kvalitet och det är dags för Commisso att visa sin ambition. Det behövs en mittfältare och det har pratats mycket om tre namn, Folorunsho, Fazzini och Frendrup. Den sistnämnda är den första jag skulle köpt då han har både kvaliteten och rollen som Fiorentina söker, men Genoa verkar inte vilja sälja i januari och prislappen verkar vara för hög. Fazzini verkar vara mer eller mindre klar för Lazio så det mesta pekar på att Folorunsho blir Fiorentinas första värvning. En spelare jag välkomnar med öppna armar, som visade kvalitet i Hellas Verona föregående säsong och som kan täcka de flesta rollerna på ett mittfält.
Det pratas också en del om en försäljning av Martinez-Quarta till River Plate, vilket skulle vara mycket bra för Fiorentina. Quarta är en spelare jag alltid kommer gilla men med Comuzzos utveckling och Quartas bristande utveckling är det rätt att sälja. Valentini från Boca Juniors blev klar i somras och anländer som direkt ersättare men jag skulle inte utesluta ytterligare en mittback om Palladino bestämmer sig för att återgå till trebackslinjen. Ryktena pratar om Pablo Mari som skulle vara en utmärkt spelare att få in kortsiktigt, som Palladino gillade i Monza och lär gå för en billig summa.
Det pratas också om en möjlighet för Michael Kayode att lämna till Premier League. Med tanke på Dodos otroliga säsong och att Kayode är för bra för att inte spela skulle jag välkomna en försäljning, hur tråkigt det än är. Det behövs inte två så bra högerbackar i truppen och Kayode kan generera en fin summa som kan läggas på andra delar av truppen där behov finns. Ersättaren ryktas vara Woyo Coulibaly från Parma vars kontrakt går ut i sommar. Väldigt smart sportcheferi om man lyckas sälja Kayode för en betydande summa och plocka in Coulibaly som är en väldigt bra spelare till en billig peng.Till sista behövs det offensiv förstärkning, det har inte nämnts några konkreta namn utöver Maldini. Maldini hade varit väldigt välkommen men Monza verkar inte öppna för försäljning i januari, så jag hoppas klubben hittar ett namn som verkligen kan göra skillnad. Med andra ord lär Fiorentina bli ett av de mest aktiva lagen i januari.
Säsongsförväntningar
Med tanke på resultaten under hösten har förväntningarna höjts rejält. Från att vara nöjd med en sjundeplats finns det nu konkreta drömmar om Champions League. Men jag måste kliva in och vara lite tråkig, för det finns inte mycket som talar om att den drömmen kommer att besannas denna säsongen. Det är för många lag som kommit längre och Fiorentina är bara i början av det nya projektet man bygger tillsammans med Palladino. En Champions League-plats hade varit helt otrolig för en klubb och stad som törstat framgång i årtionden, men det finns tid och något bra på gång. Det finns mycket att förbättra i spelet med bollen och det offensiva spelet, ett problem som många av de andra lagen inte har. Med det sagt ser jag mycket positivt på framtiden. Det finns en ledning som äntligen gör rätt sportsliga val tillsammans med en tränare som verkligen bygger ett imponerande CV i en ung ålder. Det finns också en grund med unga och kvalitativa spelare som faktiskt går att bygga på. Lägg därtill en ungdomsakademi som producerar spelare till a-laget och en träningsanläggning i klass med de bästa i Europa. Vägen till framgång är lång men jag är övertygad om att Fiorentina äntligen är på väg mot något stort igen.
