L'ucellino: En jävligt skön känsla
Tänkte börja med att skriva lite kort om matchen mot Roma. Sedan kör vi en kortare summering inför matchen mot Zebrorna från Udine som spelas ikväll!
Matchen mot Roma är svår att bedöma. Själv tyckte jag inte Fiorentina gjorde en strålande insats. Man var kraftigt tillbakatryckta under stora delar av första halvlek. Roma sumpade målchans efter målchans och båda lagen kändes något krampaktiga. Kanske var det ett spänt möte eller var det också ett taktiskt ställningskrig. Nu i efterhand kan vi fastslå att det var det senare. Det var som ett parti schack mellan Sousa och Spalletti, varje litet drag spelade roll och tack vare noggrann och välspelad taktik såg matchen länge låst ut. Men Viola växte in i matchen och borde faktiskt tagit ledningen genom Kalinic i mitten av andra halvlek, när kroaten helt sopren nickade rakt in i bröstet på Szczesny. Ett läge där det MÅSTE bli mål. Tyvärr var det typiskt för matchen och det var fortsatt mållöst. Det såg också länge ut att bli mållöst men när Tomovic(!!!) skarvar lätt till Badelj i perfekt skottläge, DUNKAR kroaten in 1-0 via stolpen. När man kastats mellan hopp och förtvivlan (livet som Viola-supporter) i en hel match och det förlösande målet kommer, då jävlar mår man som en gud. Den känslan, det är den som får en att följa fotbollen, att följa Viola. Så fruktansvärt vackert.
Lätt att vinkla det till att Sousa och Viola vann en taktisk triumf men målet hade lika gärna kunnat dömas för offside [på Kalinic som släpper mellan benen] och Roma hade ett klockren skott i stolpen någon stund innan. Kort och gott så hade segern kunnat gå åt vilket håll som helst. Just detta gör det ännu skönare. Viola är inne i ett positivt flow och det är en jävligt skön känsla.
MVP: Carlos Sanchez, slet sig blodig och krigade till 110% matchen igenom, sån jävla king.
Den positiva stämningen tar laget med sig när man beger sig upp till Udine för att spela mot Udinese i afton. Viola saknar Vecino och Astori som tampas med skador. Man ser ut att spela med två forwards och Borja Valero bakom, vilket betyder att Ilicic petas (mycket välkommet enligt mig). Annars är det som vanligt tre rena backar och fyra på mitten där yttermittfältarna får springa satan över hela långsidan. Maxi Olivera väntas ta vänsterflanken och Bernardeschi högerflanken. Frågan är om Sousa tänker rulla mellan Olivera och Milic hela säsongen? Just nu ser det inte ut som det finns någon solklar etta. På mitten väntas Badelj och Sanchez styra vilket ger oss skön defensiv balans på mitten. Backarna väntas bli Tomovic, Gonzalo och in för Astori väntas De Maio komma, debut för vårt kära fyrtorn. Tatarusanu given i målet efter en stabil insats mot Roma.
Motståndarna Udinese har blandat och gett under säsongen då man åkte ur coppan mot Spezia och torskade mot Roma med 4-0 i premiären. Sedan har man vunnit mot Empoli och något oförtjänt mot Milan borta. Senast torskade man hemma mot Chievo efter att tappat 1-0 till 1-2. Namn värda att nämna hos zebrorna från Udine är anfallsparet Duvan Zapata och Cyril Thereau, mittfältsförvärvet Sven Kums och Emil Hallfredsson. Hos Udinese hittar vi även Ryder Matos som oftast hoppar in.
Fiorentina kommer med en skön feeling till Udine och bör komma hem till Firenze med tre poäng. Med det sagt så ska man se upp för Udinese som har kvalité och som ibland spelar riktigt fin fotboll. Fiorentina kommer dock föra matchen och förmodligen också pressa Udinese långt ner på egen planhalva. Det är i sista tredjedelen som Fiorentina har och kommer få problem, men om man lyckas få det att lossna mot Udinese talar allt för en lila seger. Matchstart 20:45 ikväll på Dacia Arena.
Må gott vänner! Avanti Viola!
