-
Fiorentina 4-2 Juventus: Matchanalys och spelarbetyg
Efter ett alldeles för långt uppehåll var det åter dags för Fiorentina att spela fotboll. Motståndet var Juventus, i en klassisk match med mycket historik och prestige. I en galen match skulle Fiorentina dra det längsta strået, men vägen till seger var inte precis den man hade förväntat sig.
Inför matchen
Montella valde att ställa upp med 4-3-2-1, en uppställning jag personligen inte tycker passar Fiorentina särskilt bra då man i flertalet matcher den här säsongen haft ett problem med spelbredden. Utan ytterpositioner offensivt har laget ofta blivit centrerat vilket gjort att motståndarna haft begränsade ytor att försvara. Mot ett starkt motstånd som Juventus kändes det på förhand svårt att kunna skapa chanser utan att dra isär motståndarförsvaret genom att ha lirare som Pasqual eller Cuadrado slickandes varsin kant. Därför var jag mycket intresserad av se hur man skulle hantera det faktum att man i tidigare matcher på sätt och vis dödat ytan i mitten genom att ha för många spelare där.
Ett rörligt Fiorentina
Även om det på papperet stod 4-3-2-1 var det snabbt tydligt att Fiorentinaspelarna var tillåtna eller instruerade att vara flexibla i positionsspelet. Bredden blev inte ett så stort problem som jag på förhand målat upp, mycket på grund av att de två offensiva pjäserna bakom Rossi (Borja Valero och Cuadrado) ofta flyttade långt ut på kanterna och lämnade mitten till Aquilani & co. Men samtidigt gjorde de inte detta varje gång - utan många gånger kom Pasqual eller Roncaglia upp från varsin ytterbacksposition och agerade ofta nästan som yttermittfältare. Faktum är att Roncaglia nästan var den spelare med flest skottlägen för Fiorentina i första halvlek. Variationen var alltså stor och även om Fiorentina inte alltid lyckades ta sig till farliga avslutslägen, hade man ändå ett bra passningsspel och hade bra koll på Juventus i början av matchen. Det som saknades var det där lilla extra för att ta sig in i straffområdet, mest på grund av att man mötte ett försvar med världsklassspelare.
Ambrosini - Mati
Tyvärr för Fiorentinas del tvingades man tidigt i matchen göra ett byte då Ambrosini gick skadad ut i matchminut 23. Det var inget de flesta hade trott inför säsongen, men Ambrosini har verkligen varit viktig för lagets spel på planen där han inte bara bidrar med rutin, utan även med kvalitet både i försvarsspelet och i speluppbyggnaden. Dessutom är det en spelare som växer i de stora matcherna, och mot Juventus var han verkligen en nyckelspelare på förhand. Att behöva byta ut honom var tungt för Fiorentina, speciellt eftersom man redan spelade med många av sina innermittfältare på planen. Mati Fernandez fick hoppa in och i ett sånt här läge funderar jag på varför man inte valt att behålla Migliaccio, som förra säsongen var perfekt för sådana här lägen. Som jag berört flertalet gånger i mina matchanalyser har Mati kvaliteter - men när det gäller riktigt stora matcher mot bra motstånd är det en tydlig skillnad på honom och övriga spelare i laget.
Betydelsen av självförtroende
Efter en relativt händeselös första halvlek där Juventus börjat ta över så smått (delvis men inte enbart som en konsekvens av ovan nämnda byte) exploderade matchen i 37:de minuten när Gonzalo helt onödigt drar på sig en straff mot en felvänd och uppvaktad Tevez. Fem minuter senare har Juventus 2-0 och åskadarna sitter som ett gäng frågetecken och undrar vad som egentligen hänt. Helt ologiskt eftersom Juventus varit ofarliga fram tills dess. Men vi vet alla vad mål kan göra för psyket och efter detta sjuder Juventus av självförtroende och man bara sitter och väntar på 3-0 hemma i soffan. Detta visar vikten av de psykologiska bitarna i fotboll. Naturligtvis kan man argumentera för att om man spelar på en så hög nivå som Serie A kan man inte låta sig påverkas allt för mycket av sådant man inte kan förändra, men jag håller mig till fakta och vi ser i denna matchen, trots att många inte vill kännas vid det, att ett stort avgörande av vilken riktning en match tar beror på mentala bitar som inte går att förutse på förhand.
Två mål från ingenstans
Mitt i Juventus tyngsta press får Fiorentina också för sig att göra mål från ingenstans. Ett kvickt ryck av Mati i 66:e minuten gav straff och 2-1 utav Giuseppe Rossi. Juventus fortsätter pressa och vara det bättre laget, men tio minuter senare drar Rossi på ett skott ur en relativt ofarlig position som får en obehaglig båge och ställer Buffon i Juventus-målet. Plötsligt står det 2-2, återigen oförklarligt för publiken vad som egentligen hände. Juventus hade tappat en tvåmålsledning som kändes stabil som betong. Kopplar man detta till tidigare stycke om självförtroende låter jag er läsare själva dra en slutsats om hur Fiorentinas kvittering påverkade spelarna rent psykologiskt.
Avgörandet
Efter två insläppta mål och en tappad ledning försökte Juventus ta tillbaka initavitet. Vidal slängdes in omgående och Giovinco gjorde sig redo. Men istället för att ta kontrollen innebar ens (onödigt) desperata jakt på ett ledningsmål stora ytor för Fiorentina att kontra på. Varför Conte i detta läge agerar så (till synes) stressat kan man bara spekulera i. Kanske försöker han visa sina spelare att de bör gå för seger och inte acceptera att Fiorentina ska få en chans att sno poäng från Juventus, men när spelarna redan ser ut att agera i panik efter en tappad ledning behövs lugn och kontroll, inte mer desperation vilket jag anser att Contes snabba byter signalerade. Jag är säker på att det fanns en tanke bakom Contes agerande, men effekten blev iallafall inte önskad för Juventus. Med stora ytor att kontra på mot stressade Juventusförsvarare lyckades Fiorentina få maximal utdelning och Joaquin kunde lägga in 3-2 strax innan Rossi fullbordade sitt hattrick med sitt 4-2-mål.
Sammanfattning
Fiorentina-Juventus handlade mer om psykologi än spelförståelse i mina ögon. Slumpartade mål förändrade matchbilden vid mer än ett tillfälle, och vem vet vad som hade hänt om inte Juventus mål kommit så kort innan halvtidsvilan. Hade man fortsatt göra mål efter mål som Fiorentina gjorde i andra halvlek? Det är omöjligt att sia om. Hur som helst vann Fiorentina matchen och gjorde fyra mål på Juventus. Det är inte varje dag det händer.
Spelarbetyg
Neto - 5,5 - Ute och svänger vid Juventus 2-0 mål, något man dock är van vid med Neto vid detta laget. I övrigt stabil.
Pasqual - 6 - Fyller på bra offensivt men inte lika delaktig i spelet som vanligt. Ger ändå ytor åt sina medspelare och är otroligt stabil i försvarsspelet.
Savic - 6,5 - Har god koll på Juventus anfallare genom hela matchen och gör knappt ett misstag.
Gonzalo - 6 - Väldigt stabil matchen igenom men orsakar en straff som han absolut inte behövt vilket leder till Juventus ledningsmål.
Roncaglia - 6,5 - Gör en riktigt bra match, både offensivt och defensivt. Får chansen att ta tillbaks sin position och tar verkligen chansen.
Mati - 5,5 - Får ett lite generöst betyg eftersom han ordnar straffen till 1-2. I övrigt ett steg framåt för honom jämfört med tidigare matcher men fortfarande under all kritik.
Pizarro - 5,5 - Börjar Pizarro bli lite för seg i kroppen? Han har inte alls kommit upp i nivå hittils under säsongen. Pizarro måste börja spela bättre om Fiorentina ska kunna vara med och kämpa om CL-plats.
Aquilani - 6 - Aquilani har fått kritik av många för sin insats. Varför vet jag faktiskt inte riktigt. Jobbar på bra och spelar enkelt när han får boll.
Valero - 6 - Stundtals ganska rörlig. Slarvar ibland i passningsspelet men bidrar också med lugn under pressade situationer och är som vanligt delaktig i mycket av Fiorentinas anfallsspel.
Cuadrado - 5,5 - Värderar ofta lägena märkligt och riskerar ofta att laget ska åka på onödiga kontringar efter hans dribblingsräder, men spelar upp sig betydligt mot slutet av matchen
Rossi - 7 - Gör hattrick och får därför ett högt betyg. I övrigt inte hans bästa match, men tre mål är tre mål. Så är det bara.
Joaquin (inhoppare) - 6,5 - Gör ett mycket bra inhopp. Har överhuvudtaget imponerat på mig denna säsongen. Startman i framtiden? Hans insatser har iallafall definitivt ökat hans aktier.
