-
Torino 0-0 Fiorentina: Matchanalys och Spelarbetyg
Utan anfallare i laget fick Fiorentina en svår uppgift att knäcka ett formstarkt Torino. I en mycket bra fotbollsmatch lyckades ingen av lagen avgöra, och 0-0 får betraktas som ett godkänt resultat för båda lagen.
Ett rörligt Fiorentina
Att sätta Fiorentina på en specifik formation känns inte riktigt lätt efter en match där många spelare rörde sig över stora ytor och bytte plats med varandra. Skulle jag tvingas gissa vad det stod på Montellas taktiktavla hade jag förmodligen gissat på 4-3-2-1 med Ilicic som anfallare och Joaquin tillsammans med Cuadrado strax där bakom. I praktiken en mittfältare lite längre ner i banan (Pizarro) och resten av de offensiva spelarna ganska fritt. Om man studerar snittpositionerna på spelarna befann sig fem spelare på mer eller mindre samma position; Valero, Mati, Joaquin, Cuadrado och Ilicic. Med så många rörliga och passningsorienterade spelare blev Fiorentinas anfallsspel flexibelt och varierat. En stor fördel för Fiorentina, och i synnerhet Borja Valero.
När Borja spelar i en central roll brukar han sällan göra bort sig, men när han har Pizarro i mitten och spelar lite vid sidan av honom friges betydligt störra ytor åt Borja vilket ger honom större möjlighet att dominera med sitt passningsspel. När det är upp till honom själv att bestämma var på banan han ska befinna sig kan han i högre grad påverka matchbilden och kombinera med sina medspelare. Dessutom är han väldigt skicklig på att avväga var ytorna finns på planen och anpassa sig därefter. När han är fast i mitten anser jag att han inte på samma sätt kan ta tillvara på motståndarnas svagheter och hans kreativtet hämmas. Det är även en fördel för Borja med många rörliga spelare omkring sig likt i matchen mot Torino. Ju fler alternativ att välja på, ju viktigare blir spelförståelsen. Perfekt för en spelare som har förmågan att göra korrekta bedömningar kring vilken spelare som är bäst lämpad att få en passning vid varje givet tillfälle.
Ingen prima punta
Som redan konstaterats ställde Fiorentina upp utan en renodlad anfallare. Ilicic är inte, och kommer förmodligen aldrig vara, en centerforward som hela tiden söker sig till målchanser. Att Fiorentina startade med honom i den position hade naturligtvis med skadorna på Gomez och Rossi att göra. Fördelen med att ha ytterligare en spelare som hjälper till med bollinnehavet finns naturligtvis där, men när Fiorentina redan har Pizarro, Valero % co. där blir nyttan väldigt liten jämfört med skadan att inte ha någon avslutare eller djupledshot. Det var inte sällan Fiorentina spelar sig fram till möjligheter att skapa chans, men allt som oftast saknades någon som skulle kunna ta hand om de lägen som laget skapat. Inte helt sällan tvingades Fiorentina börja om med anfallet i situationer där man med exempelvis Rossi hade kunnat få en riktigt farlig målchans. Att Ilicic inte ens hade högre snittposition än två av de defensiva mittfälarna säger mycket. Detta var ingen ideal position för Ilicic, som annars visat en stigande form på senare tid.
Utan spelare i straffområdet kunde Fiorentina inte heller fortsätta med att ta sig till inläggslägen på det sätt man gjorde i förra matchen mot Livorno. Eftersom Fiorentinas spel i regel inte bygger på detta är det dock en mindre viktig faktor för matchens utgång, men kan ha betydelse i det långa loppet.
Aggresivitet
När Fiorentina överraskade förra säsongen byggde mycket av en försvarsspel på ett väldigt aggresivt försvarsspel, där speciellt Gonzalo och Roncaglia ofta tog sig in framför sina anfallare och vann bollen tidigt. Denna säsongen har man inte varit riktigt lika aggresiva vid kontringslägen för motståndaren, utan låtit motståndarna ta emot bollen för att sedan sätta press på dem. Detta har man klarat av bra, men nackdelen med det är att det tar längre tid att vinna bollen vilket gör att motståndarna hinner ta sig upp högre i banan och därför får Fiorentina det svårare att behålla pressen offensivt. I matchen mot Torino agerade främst backlinjen, men även hela laget, väldigt aggresivt och kunde snabbt vinna tillbaks bollen och fortsätta sina anfall. Roncaglia hade stenkoll på Cerci som mest låg ner i backen. När Torino hade mer tid att bygga upp sina anfall var Fiorentina inte lika aggresiva och/eller riskfyllda i sitt försvarsspel utan då gav man Torino mer tid med bollen. Inget problem, eftersom det är i kontringarna och inte i det uppbyggda spelet som man hotar.
Kan Fiorentina hitta tillbaks till denna mycket aggresiva spelstil kan man ha en hel del att tjäna på mot vissa lag, som i matchen mot Torino. Och då egentligen främst i syfte att skapa egna chanser - man brukar inte släppa till särskilt många målchanser oavsett - då man kan trycka tillbaks motståndet mer i banan. Hade motståndet i söndags inte varit formstarka Torino, och till råga på allt på bortaplan och utan naturliga anfallare i laget, hade man mycket väl kunnat dominera matchen tack vare den aggresivitet man visade upp.
Slutet av matcherna
Torino var ofarliga under stora delar av matchen men i slutet av båda halvlekarna, främst den andra, skapade man trots allt en hel del. Detta är inte första gången Fiorentina haft problem på slutet. Exakta anledningar kan jag inte riktigt bedöma, men det finns två punkter som jag ser som troligare än övriga delar jag kan se.
1. Försvarsspelet bygger mycket på individuell skicklighet där mycket lämnas åt de två mittbackarna ifall mittfältet blivit förbispelare (spelar Ambrosini kan det se lite annorlunda ut). När det börjar närma sig slutet av matchen är det dock naturligt att spelare börjar bli tröttare, och fler misstag sker. Bygger man på en stor del av sitt försvarsspel på att misstag inte kommer göras, är det självklart svårare att hålla uppe nivån hela matchen.
2. Vissa spelare med tveksam kondition. Joaquin verkar inte orka i 90 minuter, och det gör för tillfället inte Pizarro heller. Två spelare som båda kan vara ganska delaktiga i spelet som tappar rejält mot slutet. Vanligtvis borde det inte kunna vara så svårt att byta ut dessa, men Montella har i ett par matcher tvingats/valt att prioritera andra bitar.
Spelarbetyg
Neto - 6 - Gör fortfarande lite misstag här och var, men de börjar bli färre och mindre. Räddade Fiorentina när det behövdes.
Roncaglia - 7 - Får spela vänsterback mot Cerci och gör det utmärkt. Matchens spelare.
Savic - 6,5 - Pålitlig i både försvars - och anfallsspel
Gonzalo - 6,5 - Deltar i passningsspelet och håller tätt bakåt.
Tomovic - 5,5 - Gör inga större misstag men tillför ingenting i matchen
Borja - 6,5 - Saknar en anfallare att ge målchanser, men gör en insats som lovar mycket.
Pizarro - 6,5 - Ett stort steg framåt. Styr offensivt och börjar även hitta tillbaks i försvarsspelet.
Mati - 5,5 - Springer mer än han brukar men gör lika lite nytta som vanligt.
Joaquin - 6 - Blixtrar till lite ibland samtidigt som han inte gör några misstag
Cuadrado - 6 - Mycket bättre än sist. Har en växel till att ge.
Ilicic - 5 - Helt fel position för dagen. Kan inte beskyllas för det själv, men lyckas inte med mycket.
