Fördjupning: Sagan om Charles de Ketelaere
Det kan inte vara särskilt många som har missat att Charles de Ketelaere hade en otroligt fin höst i Atalanta-tröjan. Men vem är denna superspelare och var kommer han ifrån? Häng med på resan: Från utdömd talang till hyllad matchvinnare.
Charles de Ketelaere. Den gänglige belgaren med den ständigt smått förskräckta uppsynen. Utskälld och med nedböjt huvud lånades han in till Atalanta från Milan inför säsongen 23/24. På 40 matcher för Milano-laget hade han inte lyckats göra ett enda mål. Det som sedan skulle komma att ske för Charles de Ketelaere i Atalanta går därför närmast att beskriva som en saga.
Charles de Ketelaere har, som i tidigare inlägg nämnt, ett antal smeknamn. CDK, King Charles, eller helt enkelt: Charles (läs gärna med italienskt uttal). Kanske har detta sin bakgrund i att italienarna inte riktigt verkar ha enats om hur efternamnet ska uttalas. Ska man säga det där sista e:et i slutet eller inte? Ingen tycks veta. Eller kanske bry sig. Och då har vi inte ens gått in på det fullständiga namnet.
10 mars 2001 föddes han, Charles Marc S. de Ketelaere. Inte helt orimligt med smeknamnet King Charles till det något regal-klingande namnet ändå. Men så som nedan ska redogöras för, har nog smeknamnet främst att göra med prestationerna på fotbollsplanen.
Men vi börjar från början. I den belgiska staden Brygge växte De Ketelaere upp. Parallellt med att han också spelade tennis, fick han sin fotbollsutbildning i klassiska Club Brügge. Han började spela i klubben redan som sjuåring, spenderade sina ungdomsår i akademin och gjorde debut för klubbens A-lag som 18-åring. Kort efter detta följde en debut i det belgiska A-landslaget efter några år i ungdomslandslagen. Under den här tiden sågs han som en av Belgiens största talanger, för vilket han prisades flera gånger. Det var därmed med väldigt stora förväntningar han 2022 anlände till Serie A och Milan som 21-åring.
Ankomsten till Milano blev dock ingen solig historia. Den försiktige belgaren tycktes bära flera tusen kilo på de smala axlarna. En tyngd som han inte klarade av att skaka av sig. Ingenting stämde och han hade svårt att anpassa sig till sitt nya lag och den nya ligan. 40 mållösa försök fick han, innan han skeppades i väg på lån till grannstaden Bergamo. Där kom han till ett Atalanta som hade en tydlig idé under ett tydligt ledarskap. Kanske var det just precis vad den unge De Ketelaere behövde. Man ska också komma ihåg att det inte är helt enkelt att komma till en klubb som Milan som ung spelare, med så höga förväntningar på sig, och för vissa är det en längre inkörningsperiod till Serie A än vad det är för andra.
Det är svårt att prata om Charles de Ketelaere utan att nämna Gian Piero Gasperini. Det har knappast undgått de intresserade att Gasperini har en förmåga att locka fram det allra bästa från sina spelare. Inte minst från de som har haft det lite kämpigt och inte hamnat rätt, eller som tidigare ansetts som ganska mediokra. Spelare handplockas för att de har egenskaper som passar i Gasperinis sätt att spela, och sedan fasas de in. Ibland räcker några inhopp, för andra krävs lite mer tid.
I sin debut för Atalanta blev De Ketelaere inbytt och gjorde mål, men han har sedan dess fått arbeta sig in i Gasperinis system. Självförtroendet har kommit längs vägen och prestationerna tycks bli mer och mer konsekventa. I skrivande stund har De Ketelaere levererat tio mål och nio assist den här säsongen. Det är en stor tillgång att både kunna göra målen själv, och se till att andra gör dem. Här ligger också några av hans största styrkor. Kreativiteten och spelfördelningen, i kombination med fin teknik. Dessutom har han utvecklats till en väldigt anpassningsbar spelare, som kan utgå både från kanten och mitten.
Charles de Ketelaere kom alltså till Atalanta som en talangfull spelare med ett stukat självförtroende. Någonting som är svårt att se idag. Visserligen har han fortfarande kvar ett ganska blygsamt uppseende. Det ser liksom alltid ut som att han är osäker på något. Han har dock bevisat att det lurar någonting helt annat bakom den försiktiga framtoningen. Ta till exempel straffen mot Real Madrid i början av december. Iskallt upp krysset. Det krävs en del självförtroende att göra en sådan sak mot ett sådant lag, i en sådan match.
Eller för all del matchen mot Empoli strax innan jul. När Retegui utgick skadad och de andra anfallande krafterna blandade och gav. Då klev De Ketelaere fram och avgjorde matchen för Atalanta. Precis en sådan match som laget lika gärna hade kunnat tappa poäng i. Efter matchen sade Gasperini till Sky Sport Italia att han är övertygad om att De Ketelaere kommer fortsätta göra mål, bland annat tack vare det självförtroende han har jobbat till sig.
Nu ska det bli intressant att se vad framtiden har att erbjuda. Håller formen i sig? Hur bra kan han bli? Och hur länge blir han kvar i Atalanta?
