Formello
Att få möjligheten att få besöka Formello är något som, för mig som laziale, är otroligt stort att få bevista och se dess insida. Att skaka hand med stjärnorna som faktiskt för fram den ljusblåfanan i Rom och Italien.
Formello är ett område som omfattar det flesta bekvämligheter som spelarna behöver för att kunna förbereda sig på bästa möjliga sätt inför matcher. Det finns en plan med läktare där man håller öppna träningar och matcher för primavera, ett antal andra planer som är till för träningar (noterbart är att val av plan för dagen bestäms ca 1 timme innan träning), spelarhotell och självklart Olympias hem. Formello omges av en mur med taggtråd som går runt om hela anläggningen, de har en egen säkerhetsstyrka som skulle kunnas liknas med ett poliskontor i en svensk mellanstad.
När man rullar in genom grindarna med bussen, det står supportrar utanför som söker bilder och autografer, och deras kameror börjar smattra för att det eventuellt kan finnas någon betydelsefull på bussen så förstår man omfattningen av den kärlek som laziali i Rom har för sin ljusblåa klubb. Väl inne så var det strikt fotograferingsförbud men det som jag fick se där inne glömmer jag aldrig, mäktigast var onekligen att stå 10 meter ifrån Olimpia när hon spänner blicken i en är en känsla som inte går att beskriva, det var mäktigt.
Träning som jag fick möjlighet att bevittna var inget speciellt ut träningssynpunkt det var den sista innan laget skulle åka till Bulgarien för match mot Ludogrets, en match som nog de flesta laziali vill förtränga då det var ett ”rock bottom performance” där bland annat Marchetti backar in i målet med bollen i famnen.
Efter träningen fick jag möjligheten att ta bilder med spelarna och be om autografer. Dessvärre så missade jag candreva och Mauri då de behandlades av fysion men det var inga B-lags stjärnor som kom ut genom dörren direkt, Keita, Cana, Ledesma, Berisha, Biglia, KLOSE och till sist min egna favorit Marchetti. Det var en otrolig känsla att faktiskt stå bredvid dem, dem som jag har sett spela och dem som för den ljusblåfanan fram genom Italien.
Att träffa Klose som är en spelare för evigt inskriven i historieböckerna genom att den här sommaren slå Ronaldo med ett måls marginal, som bästa målgörare i VM slutspel, är bland det största jag har varit med om. Även om han verkade aningen dryg, utifrån sitt kroppsspråk och en tydlig vilja att komma därifrån så fort som möjligt så är han fortfarande en av de största och enligt mig finns det ingen bättre boxspelare.
Dagen efter var jag tillbaka på Formello för att se Primaveran ta sig an Fiorentina i italienska cupfinalen. En match som inleddes med ett bakåt mål men efter det fick Inzaghi ordning och fart på sitt lag vilket ledde till en vinst med HELA 5-3 och ett två måls övertag inför returen, en månad senare, i Florens. Olimpia släpptes innan matchen för flyga sin dagliga tur runt Formello.
