From Turin with love, del II
Om Turins filmmuseum, 4-0 och en kontaktsokande alban.
(Liksom forsta delen av min resekronika sklriver jag utan a, a och o pa tangentbordet. Hoppas det gar bra aven den har gangen.)
Efter en trivsam frukost pa vart lilla hotell tar vi en stillsam promenad till Turins magnifika filmmuseum. Som filmentusiast ser jag fram emot besoket men det overtraffar anda mina forvantningar, och det rejalt! Museet ligger i en gammal synagoga som inte langre anvands for religiosa andamal. Byggnaden ar gigantisk och syns over hela Turin. Den har dessutom nyttjats pa basta tankbara satt. Film projiceras bland annat i taket, och det finns sarskilt inredda avdelningar for varje genre. En laskig grotta dar det visas skrack, ett kylskap dar man sitter pa toalettstolar och tittar pa komedi, en rod sang dar man kan ligga och titta pa romantisk film, ett vardagsrum dar det visas TV-produktioner och mycket mycket mer. Jag far aven tillfalle att ta en bild av Alien, bade som kokong, som "foster" och som fullvuxet monster. Det kanns riktigt hogtidligt. Den tillfalliga huvudutstallningen handlar om tecknad film fran Warner, och den visas langs vaggen upp i den tornformade byggnaden. Man gar trappan varv efter varv langs vaggen tills man kanner sig yr bade av allt snurrande och av att befinna sig 30 meter ovanfor golvet. Till sist gar det inte att ta in mer, och vi vinglar darifran proppfyllda av intryck.
Efter en overdadig lunch, en promenad, en tupplur i var favoritpark och en kort men mycket lycklig kontroll av resultatet mellan Milan och Bologna ar det dags for match. Resan till arenan gar per tunnelbana till Bernini, och darefter med sparvagn till arenan. Det tar bara en timme, ar ytterst okomplicerat och kostar 3 euro for oss bada (vilket mojligen ar mindre an vad vi borde ha betalat).
Pa plats vid arenan gar jag till Juventusaffaren, och efter moget overvagande koper jag en troja utan namn istallet for en med Chiellini pa ryggen. 80 euro kostar det. 60 mer an om jag hade kopt trojan av nasaren intill stationen.
"Men pa det har sattet stodjer jag dessutom klubben" tanker jag glatt for mig sjalv, samtidigt som jag inte kan lata bli att fundera over om jag eller Juventus har storst behov av 60 euro. Naval, supporterskap ar inte rationellt. Den slutsatsen har jag dragit for lange sen, och jag tanker minsann inte lagga mer tankemoda pa den inne pa Juventus Stadium.
Efter att ha vantat en mindre evighet pa tva ol tar vi plats pa arenan, som verkligen ar enastaende. Att se sitt lag pa plats ger en alltid nya intryck och lardomar. Jag visste till exempel inte att Juventus varmer upp till AC/DCs Thunderstruck, men sa ar det hursomhelst.
Under inmarchen skralar publiken i vanlig ordning "JUVE - un storia di grande amore", och det ar precis sa falskt och hogljutt som det ska vara. Sedan inleds matchen och ytterligare atta minuter senare tar den i praktiken slut. Vidal har da pangat in tva mal i samma burgavel, precis framfor just vara platser. Romaspelarna ser passiva och radda ut, och pa planen finns ingen Totti som kan gaska mod i dem. Nar Marchisio sedan falls i straffomradet, aterigen just nedanfor vara platser, domer domaren bade straff och utvisning. Det ser korrekt ut enligt regelboken (ska poangtera att jag inte sett nagon repris), aven om regelboken i just det har kapitlet ar fanig och orattvis. Efter 3-0 ar matchen som sadan helt dod, och mot slutet engagerar vi oss lika mycket i spelet som i att folja askadaren nedanfor oss. Han viftar matchen igenom med en albansk flagga, och forsoker fortvivlat fa kontakt med en kvinna tva laktarsektioner bort, som ocksa har en albansk flagga. Efter en stunds ivrigt viftande resignerar han, och jag noterar att hans ansiktsuttryck i just den stunden tycks vara identiskt med Simon Kjaers nere pa planen.
Efter 4-0 och en omvand resa tillbaka till centrala Turin tar vi ett glas pa en pub, och trots att det vid det har laget har blivit ganska kallt ar det omojligt att sluta le. Har man upplevt tva underbara dagar i stralande sol, bott pa ett fantastiskt hotell, druckit Nebbiolo, gatt pa filmmuseum, tagit tva eftermiddagslurar i en vacker gronskande park, och avslutat med att se Juventus ta en trepoangsledning i ligan, sa blir det sa. Skrikandet pa arenan har gjort mig hes, jag har sar pa handerna efter allt appladerande, och dessutom ser jag dum ut. Men en kvall som denna bjuder jag pa det.
Forza Juve!
- - -
Till sist: Om ni planerar att aka till Turin, boka in er pa underbart charmiga Una stanza in famiglia. Ni kommer inte angra er.
http://www.unastanzainfamiglia.it
