Gästkrönika: Daniele De Rossi - en tillgång i det långa loppet
Paul skriver en gästkrönika om vikten av att behålla Romaikonen Daniele De Rossi.
”Jag har fotbollen att tacka för allt jag vet om moral och etik” berättade den franska författaren och nobelpristagaren i litteratur Albert Camus.
Alla som följer Roma vet om att De Rossi kan spela på en oerhört hög nivå liksom en alldeles för låg nivå för att vara en given italiensk A- landslagsman. Hans kontrakt sträcker sig till år 2017, men i dagens fotboll så betyder det sällan något annat än en ekonomisk försäkring. Med det sagt, så skall jag försöka förklara varför jag tycker det är så viktigt för Roma och för den italienska fotbollen att behålla honom i det långa loppet.
Många som följer Roma vet att det skedde någonting ytterst ovanligt den 19 mars år 2006. Roma spelade en seriematch mot Messina, De Rossi gjorde mål med handen, berättade efter målet att han tog med hands och målet blev bortdömt. I slutändan vann Roma matchen med 2-1.
I augusti 2012 så går Danielle De Rossi själv ut med en presskonferens (hämtat från Christian Lantz’s artikel)för att säga ”Jag är här, jag är glad att vara här och jag har aldrig bett att säljas. Aldrig. Aldrig. Jag lovar, den dag jag vill lämna Rom, så jag kommer att säga det.” Enligt min åsikt så är detta väldigt uppfriskande att få höra från en fotbollsspelare. Det kan ske yttre faktorer som inte en fotbollsspelare kan rå på som kan leda till ett klubbyte, men må det då ske under dessa förutsättningar som De Rossi skapar. En ärlig dialog mellan honom, klubben och fotbollssupportrar, istället för agenter och spelare med dolda agendor likt Mino Raiola eller nu senast med Mario Götzes övergång till Bayern München. Det senare skapar bara hopplösa situationer för klubben och supportrar.
När Italien vann VM-guld år 2006 så byttes Francesco Totti ut mot De Rossi. Under många år så har de kunnat spela bra fotboll tillsammans. Totti kommer alltid att vara större än De Rossi, men de närmaste 6-7 åren så kommer De Rossi att vara en nyttigare fotbollsspelare (av naturliga skäl och om han får vara kvar) för Roma. På det sättet som många Roma- supportrar fick ett intresse av klubben beroende på Totti så har även många andra fått det på grund av De Rossi. Totti kommer inte att kunna fortsätta i all evighet (även om man ibland kan tro det), men De Rossi kan axla ledarrollen i flera år till. Någonting som är och har visat sig vara betydande för klubbarnas sportsliga resultat liksom för klubbens varumärke.
Med tanke på De Rossis sätt att spela fotboll, uppträda på planen och med hans långa historia för klubben så ser jag honom som ett ytterst sällsynt fenomen inom fotbollen som varje klubb bör ta vara på. Han är ett föredöme för Roma.
Paul George Johansson - Skribent på litteraturbloggen Skrider.se
