Gästkrönika: En helt ny spelare

Men idag är situationen annorlunda. Igår kväll var han ett monster på Stadio Olimpico i Rom. Ett monster som käkade upp det rödgula mittfältet och som inte vek ner sig en tum under 90 minuter. Ett monster som har genomgått en fullständig förvandling och som idag är just den Felipe Melo som vi betalade 250 miljoner kronor för.

Det kan inte finnas många som fortfarande trodde på Felipe Melo efter det bedrövliga fjolåret. Efter ett uselt år i den svartvita tröjan, avslutades misären med ett brakfiasko i VM-kvartsfinalen mot Holland, där Melo sparkade ner Arjen Robben och fick syna det röda kortet.

Ingen kan veta vad som pågick i Melos huvud under den perioden, men han har berättat att han övervägde att lägga av med fotbollen helt och hållet.

 

Så blev dock inte fallet. Redan under försäsongsmatcherna inför årets säsong syntes det att han hade lagt det som inträffat bakom sig, och han inledde säsongen som en helt annan fotbollsspelare. Den loja, lunkande Melo hade ersatts med en beslutsam och motiverad Melo, och helt plötsligt var han en ledare, ett nav på mittfältet. Med sina lysande insatser tog han sakta men säkert tillbaka fansens kärlek, och motbevisade de allra flesta tvivlarna. Samtidigt charmade han alla juventini med underbart roliga gester, firanden och andra galenskaper.

 

Men så skedde det som inte fick hända. Under hemmamatchen mot Parma, precis efter vinteruppehållet, skickade Melo iväg en spark mot Massimo Pacis huvud. En spark som resulterade i rött kort, och som ledde till en pinsam 1-4-förlust. Många var vi som trodde att Melo var tillbaka på ruta 1, tillbaka till fjolårets misär, men efter tre matchers avstängning stod han åter på planen, som om ingenting hade hänt.

 

Igår, på Stadio Olimpico i Rom, var Felipe Melo en gladiator. Han var överallt. Han bröt passningar, blockerade mängder av skott, och stoppade anfall. En vägg helt enkelt. Han slet i 93 minuter utan att visa ens ett tecken av trötthet. Precis som i hans debutmatch för Juventus, på samma arena och mot samma lag, var han en kung på mittfältet. En kung som kommer att vara ovärderlig på Juventus mittfält i flera år framöver och som kommer att utgöra grunden i vårt defensiva mittfält.

 

Förra säsongen var Felipe Melo bespottad, avskydd, och stämplad som årets flopp i Serie A. I år har han varit Juventus i särklass bästa spelare under säsongen, och han är kanske just nu den allra viktigaste spelaren i laget. Det kallar jag för en fullständig förvandling, eller vad säger ni?