Gästkrönika: Inter måste förvalta Sneijders arv
Mycket har gått fel i Inter de senaste åren. Sedan José Mourinho valde att lämna efter succésäsongen 2009/2010 där klubben tog hem trippeln har det egentligen bara gått utför. Om man ser till de fem senaste åren har Inter som bäst nått en fjärdeplats vilket man gjorde säsongen 2016/2017.
Därför vill jag först backa bandet till den 29 augusti 2009. Då valde Inter att värva Wesley Sneijder från Real Madrid. Den då 25-årige holländaren ansågs vara en av de bättre i världen på sin position i nummer 10 rollen och var en värvning som visade på stora ambitioner. Men efter en fantastisk tid i Milanoklubben där han på 116 matcher gjorde 22 mål och 35 assist skar det sig mellan Sneijder och klubben där de bland annat ville att han skulle gå ner i lön vilket han vägrade. Lösningen blev att han såldes till Galatasaray i januari 2013.
Men nog om Sneijder och det förflutna och till dagens Inter. Om vi kollar på lagets mittfältsuppsättning så hittar vi följande spelare: Matias Vecino, Roberto Gagliardini, Joao Mario (utlånad), Geoffrey Kondogbia (utlånad), Marcelo Brozovic, Assane Gnoukouri, Borja Valero, Ivan Perisic, Antonio Candreva och Rafinha (inlånad).
En rätt bra uppsättning spelare som fördelar sig på en bra ålder från yngste spelare som är 21 till äldste som är 33 år. Men saknas det inte en riktig nummer 10 eller kan Inter nå framgång ändå?
Den som närmast kom nummer 10 rollen förra säsongen var den argentinske mittfältaren Ever Banega som alltid jobbar hårt, är oerhört bra på att transportera boll över stora ytor, skicklig på att slå krossbollar och är en duktig närkampsspelare. Men i Inter fungerade han inte alls och han valde att återvända till Sevilla förra sommaren.
Inter spelar egentligen uteslutande 4-2-3-1 sedan Luciano Spalletti kom in i klubben. Vilket innebär att man alltså spelar med en nummer 10 som hela tiden ska vara den spelare som är i centrum och bygga upp anfallen. Under säsongen har flera spelare fått agera nummer 10 och främst har Brozovic spelat där även om Borja Valero även har hamnat där ibland också. Men Valero kommer mer till sin rätt när han får gå ner lite djupare, hämta bollen från backlinjen, slå en kross och sedan följa med upp i anfallen vilket han själv föredrar. Han ska vara en andravågsspelare i anfallen och inte ha ansvaret för att stå för avsluten eller den sista passen.
Och gällande Brozovic tycker jag han inte helt enkelt är tillräckligt bra för att spela där. Han blir allt som oftast alldeles för osynlig och försvinner ur matcherna. Han är inte en spelare som klarar av ansvaret att hela tiden hålla i tråden till lagets anfall. Det är faktiskt inte ens säkert han ska vara en startspelare överhuvudtaget och ser man till hans statistik den här säsongen så har han gjort fem poäng på 16 ligamatcher. Det räcker inte för att vara en nyckelspelare i Inter.
Men hur ska då Spalletti använda sina mittfältare och formera sitt mittfält? Rafinha skulle kunna axla rollen som nummer 10, men problemet är att han är bara inlånad till klubben. Så frågan är om man ska bygga runt honom när man inte ens vet om han är kvar efter sommaren. För faktum är när man synar truppen så finns det ingen som är en given tia (förutom nämnda Rafinha) och därför borde Inter slopa att spela med det. Men de har envisats med att försöka göra det ändå sedan Sneijder lämnade. För om man tittar till vilka spelare som Inter har använt sig i den rollen sedan han lämnade finns det förstås en hel del.De som har spelat där flitigast är Guarin, Mateo Kovacic och Hernanes.
Inter har under de här åren använt sig av en mängd av olika spelsystem, mycket på grund av att de haft flera olika tränare. Men en gemensam nämnare att de försökt använda någon som nummer 10. Men ingen har nått upp till Sneijders klass. Och trots flera försök står vi här nu igen med att de försöker lösa det med en spelare som varken har spetskompetensen eller förmågan att spela där.
Sommaren 2016 värvades dessutom Joao Mario in, men även han har sina största styrkor längre ner i banan och är nu till och med utlånad till West Ham efter inte ha gjort någon glad i Milano. Det stora problemet för Inter med att inte ha någon mittfältare som ständigt kan fylla på och göra poäng är att Icardi, Candreva och Perisic allt för oftast blir för ensamma.
Det känns nästan som klubben försöker bortse från problemet med värdet av en mittfältare som kan göra uppemot 20 till 25 poäng per säsong. Jag vet att klubben haft det tufft ekonomiskt de senaste åren och kanske inte kunnat värva den där lysande stjärnan. Och med de nya ägarna trodde man att de ekonomiska musklerna skulle finnas igen men så verkar inte vara fallet riktigt ännu i alla fall.
Det finns i mitt tyck spelare där ute som skulle kunna göra nummer 10 rollen till sin i Inter och ge ett helt annat djup i anfallsspelet. En som jag tänker på är James Rodriguez, men när Bayern kom och knackade på dörren så hade Inter förstås inte en chans att locka till sig honom.
Några andra namn som hade kunnat tänkas passa in i rollen är Julian Draxler, Cesc Fabregas eller Javier Pastore som de så gärna ville ha i januari. Pastore har stagnerat i sin karriär i PSG efter att alla superstjärnor har kommit in. Men det känns som han hade kunnat få en nytändning av att komma tillbaka till den italienska fotbollen. Men nu blev det inte så och fönstret stängt. Inter kommer därmed även under våren få leva med att spela med spelare i positionen de inte behärskar fullt ut. Ett beslut som kan kosta de ännu en Champions League-plats.
Samuel Abrahamsson
Fotbollsälskande fanatiker och journalist på BLT.
