Gästkrönika: Padroni d’Italia
Kära zebror, njuter ni inte över att antijuvetismen successivt ökar, likt forna glansdagar, i takt med att det svartvita prisskåpet återigen fylls på med nya titlar? Själv njuter jag. I söndags, efter den 35:e träningsmatchen för säsongen mot blivande Serie B-laget Palermo, vandrade jag omkring med ett stort leende på läpparna ute på gatorna i min hemstad. Med Pirlo #21 tryckt på ryggen fick man höra både det ena och det andra, alltifrån att det var en schysst och vacker fängelsedräkt till att jag, enkelt uttryck, var en tjuv som borde uppmärksammas. Jag kände mig dock hedrad, på nytt. En känsla som jag och säkerligen många andra juventini runt om i världen har saknat sedan semestern i Serie B och tiden fram till il capitanos återkomst i klubben.
Juventuslegenden Paolo Montero uttryckte den rådande situationen bäst en gång i tiden. När uruguayanen 1996 lämnade Bergamo för Turin växte kärleken med omedelbar verkan:
- Jag insåg att juventini var hatade i Italien. Deras hat förvandlade jag till kärlek för Juventus. Den svartvita tröjan fungerande som en ’skyddande skal’ för mig, mot allt och alla.
Utifrån Monteros skildring ovan kan vi tämligen enkelt konstatera att Juventus väcker känslor. Ni kanske minns de fantastiska scenerna ute i Disneyland (Trigoria, Romas träningsanläggning) när Zeman signerade på ”Juve ti odio”-t-shirtar. Eufori och glädje som om det vore Rom anno 2001. Vackert. Vänder vi på steken innebar detta ökad kärlek för damen. Samtidigt sörjer jag fortfarande att Zeman inte längre är kvar hos de trefaldiga ligamästarna. No Zeman, no party. Och för er som söker en djupare förståelse av hatet mot Juventus, besök Florens. Det räcker gott och väl.
Utöver nervositeten, avundsjukan och det påtagliga lidandet sedan april 2012 har juventini, spelare och ledare som supportrar, blivit utsatta för diverse fysiska angrepp. Det mest tragiska ägde rum i Neapel. Mitt i stenålderns centrum utsattes Juventus spelarbuss för stenkastningar. Fönsterrutor krossades och Asamoah hamnade i chock och därmed blev det inget spel för ghanesen mot Napoli. Att Padoin numera har lika många scudetti som Napoli är väl knappast Juves fel? Eller att Bendtner med noll gjorda mål har, tillskillnad från Cavani och Hamsik vunnit ligan? Och i Catania fick inte Juventusfamiljer, barn och äldre fira ligatiteln. Beklagligt. Den här typen av hat, eller snarare våld, måste bekämpas.
Missförstå mig inte fel nu. Jag är fortfarande ute efter mer antijuvetism. Jag vill se mer agg i era ögon. Kärlek, glädje och tårar får jag i stora proportioner av mesta mästarna, oavsett om det är spel ute på en trädgårdsplan i Rimini eller ett nytt 5:e majdatum i Udine eller Turin.
Och till sist vill jag hylla Palermo-redaktionen för en fantastisk artikel. Tack! Vi vet lika mycket som ni och övriga calcio-älskare vilka vi är: Padroni d’Italia.
