Gästkrönika: Petkolution?
Gästskribenten Arvid Larsson fortsätter att analysera Lazio anno 2012/2013.
Det vankas en ny säsong för Lazio och det vankas även en ny bekantskap på tränarbänken i Vladimir Petkovic. När fansen inväntade besked om namn som Zola och Dunga, föll valet på en för de flesta okänd tränare. På förhand har Petkovic beskrivits som en offensiv tränare som vill ha en snabb och aggressiv fotboll. Han låter till synes som motsatsen till Reja, som med framgång lade sin grund i det defensiva arbetet och kontringsspel. Den kritik som framfördes mot Reja bestod ofta i att laget uppträdde alltför avvaktande och hade en oförmåga att styra spelet. All heder dock åt Rejas arbete och hur han trots ett begränsat material lyckades relativt väl.
Petkovic, eller kort och gott Petko, sägs vara en förespråkare av en 3-4-3-formation med vissa förändringar sett till befintligt material. Frågan är dock om Lazio lämpar sig för en ”petkolution”? I mina ögon är det tre principer som avgör denna fråga och dessa hämtas från liknande projekt i Milano, Udine och Neapel.
Gianpiero Gasperini inledde förra säsongen ett liknande projekt i Inter, men fick aldrig nomenklaturan med sig i detta. För den utomstående var det uppenbart att Gasps idéer inte uppskattades och spelet hackade betänkligt. Den argentinska klanen i Inter gav aldrig sitt godkännande och Gasp arbetade därmed i motvind fram till sitt bittra avsked.
Guidolins Udinesebygge kan till skillnad sägas ha varit en laglojal och välbalanserad trupp som underkastat sig Guidolins sätt att spela fotboll. Till skillnad från kaoset i Milano har det funnits en trygghet som spelarna bidragit med och givit sin tränare och som har varit bärande för deras framgångar.
Spelarna i Lazios trupp kan inte sägas ha en överdriven stark ställning i klubben och bör ses som mer anpassningsbar i detta avseende. En av Petkos tidigare spelare från tiden i Young Boys, Senad Lulic, är att betrakta som en spelare som kommer ha en viktig roll i laget framöver. Intrycken i övrigt säger mig att det utifrån rapporter från lägret finns en entusiasm i laget för den nye tränaren och att även Zárate tycks ha vaknat på nytt. Petkos förmåga att vidare skapa goda relationer med spelarna kommer vara viktigt för att få legitimitet för sättet att spela fotboll.
Skeptiker kanske även säger att Lazios backlinje är för svag för ett sådant experiment, men det har det även sagts om Napolis. En presumtiv backlinje av Radu/Dias/Diakite kan väl inte sägas vara så mycket sämre än Aronica/Cannavaro/Campagnaro? Lazio har även under Reja visat att de kan spela ett bra försvarsspel och den kunskapen har inte försvunnit med honom.
En avgörande skillnad för dessa byggen har slutligen varit i vilken mån laget producerat offensivt. När Inter famlade, så har Di Natale burit sitt Udinese med kliniska avslut och Neapel har frälsts av sina tenorer Lavezzi, Hamsik och Cavani. Lazio har i mitt tycke med spelare som Zárate, Hernanes och Klose alla möjligheter till samma utdelning. Det kan krävas nyförvärv, tid och förtroende, men grunden för en ”petkolution” finns där.
