Gästkrönika: Vad krävs för att inte bli konsekvent bortdömd? V.2.0
Signaturen "Il fischietto" återvänder efter gårdagens skandalscener på Olimpico.
När jag fick tillåtelse av Robin Andersson att skriva en gästkrönika (http://www.svenskafans.com/italien/lazio/Gastkronika-Vad-kravs-for-att-inte-bli-konsekvent-bortdomd-399224.aspx) efter debaclet på San Paolo kom vi överens om att det skulle bli en uppföljning . Frågan var alltså inte om, utan när. Redan då visste vi att jag skulle få anledning att återkomma i ämnet.
För under hela våren har vi mer eller mindre skämtsamt sagt att vi inte är det önskvärda laget på den där fjärdeplatsen. Nu skämtar vi inte längre - nu lever vi mardrömmen. Spelarna ser det. Tränarna ser det. Till och med motståndarna ser det. Hela Italien ser det. Men inte en jävel tänker göra någonting åt det.
”Roma favorita? È una valutazione che si può fare: c'è sbilanciamento, ma è un dato positivo che dimostra come non esista la logica della compensazione”.
Orden kommer från Giancarlo Abete, president för det italienska fotbollsförbundet och säger egentligen allt. I korta ordalag sitter han och medger att det finns en ”obalans” men att det är ett ”positivt tecken” att ”inte kompensationslogiken existerar”.
Jösses!
Jag antar att det är på sin plats att gratulera AS Roma till Champions League-platsen och hälsa dess amerikanske ägare Thomas Di Benedetto välkommen till Serie A. Det ska bli intressant att se om ”obalansen” håller i sig även över nästa säsong, när inte Unicredit finns med i bilden.
Och ja, jag är uppgiven och kanske till och med en dålig förlorare. Det medger jag. Förlåt mig, men jag är bara trött på att bli bortdömd. Han eller hon som på fullaste allvar påstår att Floccari inte borde ha haft straff mot Juventus är antingen romanista eller har helt enkelt inte följt Lazios och hennes direkta CL-konkurrenters matcher tillräckligt i år. Så enkelt är det. Jag drar gärna paralleller till första derbyt och bortamatchen mot Napoli för att bevisa min poäng, men jag tror faktiskt inte det behövs en dag som denna.
Jag har full förståelse för att vissa Juve-supportrar inte tycker att det är straff, även om jag är av en annan åsikt. Jag kan till och med tycka att Juve har fått ett flertal tveksamma domslut emot sig under säsongen. Det jag vänder mig emot är att andra lag i vår position uppenbarligen får straffar enklare än oss. Det räcker med att titta på helgens omgång för att konstatera det.
Lazio och Fiorentina fick för ett tag sedan betala ett oerhört högt pris för vissa nyckelpersoners tveksamma telefonsamtal och dömdes till poängavdrag i samband med Calciopoli. Det är ingenting vi är stolta över, långt ifrån, men å andra sidan var alla ganska eniga om att vi knappast drog någon domarfördel i de matcher som straffet avsedde. Snarare tvärtom.
Nu får vi betala ett högt pris igen. Den här gången för ”en obalans” som slår oss på käften gång efter annan och som skriker att vi inte är välkomna på den där fjärdeplatsen. Och vet ni vad?
Andedräkten stinker. Så. Mycket. Att. Jag. Vill. Spy.
Men det är ju uppenbarligen positivt, för det visar att kompensationslogiken inte existerar.
När Lazio tog ledningen i Serie A sa de att vi hade haft ”ett lätt schema”. När Lazio behöll ledningen i Serie A blev de oroliga och sa att vi hade haft ”tur och flyt”. Sen kom första Romderbyt och domare Morganti. Sen kom inga straffar. Sen kom massa straffar emot. Sen kom Napoli borta och domare Banti. Sen kom Juventus hemma och domare Mazzoleni. Ja, ni hajar väl vad som egentligen menas med ”obalans”…
Jag säger inte att alla straffar som våra konkurrenter har fått är felaktiga, vissa av dem är till och med solklara. Det jag säger är att Floccaris fall hade varit solklar straff och till och rött kort om han hade haft en annan färg på tröjan. Jag säger inte heller att det finns krafter som aktivt sitter och rattar i spakarna för att stärka ”obalansen”, men det ligger liksom i luften. Alla känner till den och upplever den. Även domarna.
Om ni inte har något bättre för er, titta på höjdpunkterna från Bari-Roma 2-3 och reflektera kring Romas andra straff och Baris uteblivna hörna i 94:e minuten. Betänk därefter att Roma har tilldelats 13 straffar i mästerskapet.
Om ni inte har något bättre för er, titta på höjdpunkterna från Lazio-Juventus 0-1 och reflektera kring Lazios uteblivna straff i andra halvleken. Betänk därefter att Lazio har tilldelats 3 straffar i mästerskapet. Jämför sekvenserna, och kom gärna ihåg att det här bara är ETT exempel i MÄNGDEN.
Lägg handen på hjärtat och tala om för mig - helt objektivt - att jag sannolikt förlorar min fjärdeplats på sportsliga grunder, att vi bedöms efter samma principer som våra konkurrenter.
I så fall ser jag fram emot er nobla reaktion om ni mot förmodan skulle hamna i samma situation någon dag.
Samt er förklaring till hur den här plus-minus-tabellen beträffande straffar bland topplagen faktiskt kan se ut som den gör. Använd ej argument som ”men det beror ju på hur många situationer som skapas i straffområdet”, för Lazio får ju uppenbarligen inte ens straff för solklara kapningar bakifrån eller när spelare rivs ner med öppet mål på mållinjen.
Milan +5
Inter +1
Napoli +6
Lazio -3
Udinese-1
Roma +6
Jag citerar Edy Reja efter matchen: ”Vad skulle de behöva göra med Floccari för att vi skulle få straff? Skjuta honom?”.
Nä. Då hade det blivit indirekt frispark, Edy.