Gästkrönika: Viktiga vägval
Många hoppades på det, många trodde det och vissa var tveksamma till det. Rafael Benitez lämnar Inter efter bara en halv säsong vid rodret, men ingen är väl egentligen riktigt förvånad över det?
När Benitez i somras presenterades som ny tränare för Inter var meningarna delade.
Vissa tyckte att spanjoren inte var rätt man att leda Inter, med motiveringar hämtade från hans tidigare karriär i främst Liverpool där han hade gjort sig känd som en tveksam taktiker och lagbyggare. Märkliga spelarköp var en faktor, byten av samma karaktär en annan. Jag personligen kände mig kluven.
Å ena sidan förstod jag kritiken mot Benitez och delade den på många sätt, å andra sidan skulle det ha känts konstigt om Moratti hade beslutat att satsa på en ny taktiker av samma karaktär som Mourinho. Rafa var trots allt en tränare som hade gjort konsekvent goda resultat i europaspelet med ett Liverpool som ändå hade något sämre ekonomiska förutsättningar än andra lag i Premier League, det var svårt att argumentera emot.
Men det som främst gjorde mig kritisk var hans förmåga att hela tiden avskärma sig från och rikta kritik mot någon eller något annat än sig själv. Något som han tog med sig och drev vidare under hösten i Inter. Gick inte resultaten rätt väg så var det inte hans taktik det var fel på, det viftades bort ganska fort med mantrat "vi ska fortsätta att jobba för att bli bättre". Om spelarna skadade sig i en absurd takt så var det på grund av deras ålder i en kombination med att den tidigare tränarstaben hade misskött sig.
Som någon en gång sade: "Benitez är en mästare på att vinna, även när han förlorar".
Avskedet från Inter bekräftar det citatet på många sätt. En extremt viktig detalj i hela avskedshistorien är att Benitez inte på några villkor fick bli sparkad från Inter. De enda alternativen för att bryta upp det olyckliga samarbetet var att han antingen avgick på eget bevåg, eller att man avbröt samarbetet på ömsesidigt medtyckande. Om Moratti hade tagit på sig storkängorna och sparkat ut spanjoren med huvudet före så skulle det ha sett väldigt illa ut. Dels så skulle då Inter och Moratti ha misslyckats med att ersätta Mourinho på ett bra sätt och Benitez skulle ha misslyckats med sitt uppdrag att leda Inter vidare i samma stil. Med tanke på att det förstnämnda alternativet hade blivit en stor ekonomisk förlust för både Benitez och hans agent så känns det inte konstigt att utgången av historien blev det senare.
Men för att kika in i spåkulan lite nu då. Åt vilket håll ska Inter gå nu?
Jag kan inte hjälpa att känna att Inters nuvarande situation känns väldigt lik den som Chelsea befann sig i under sin första säsong dopo-Mourinho. Avram Grant lotsade igenom laget på ett ok sätt fram till sommaren, sedan valde man att satsa på en europa-nybörjare i Felipão Scolari. Ett val som, precis som Benitez till Inter, inte kändes helt klockrent på något sätt. Scolari gjorde egentligen inte ett jättedåligt arbete med Chelsea, men tillslut insåg nog både ledning och tränare att det inte var ett samarbete som ledde klubben på rätt väg och man avslutade det mycket riktigt vid just den här tiden på säsongen. Vad hände med Chelsea efter det då? Man hittade inget fullgott alternativ som kunde ta över laget och driva det framåt under en längre period. Alltså valde man att satsa på det som i Italien kallas för en traghettatore, en färjekarl, som kunde verka som en förvaltare snarare än en förnyare och hålla laget i god form tills en mer långsiktig lösning hade hittats.
Lösningen blev Guus Hiddink. På deltid.
De namn som nu ryktas till Inter mest frekvent är Walter Zenga och Leonardo, och hur jag än ser på det kan jag verkligen inte se någon av de som något annat än just traghettatori. Tränare som bara lappar ihop truppen och får laget att rulla på av egen kraft.
Walter Zengas karriär som spelare i Inter är odiskutabel, men som tränare är det inte lika positivt. 2002 åkte han till Bukarest i Rumänien för att försöka få igång sin tränarkarriär genom att coacha både National och sedan Steaua. Därefter en ganska lyckad sväng över till Belgrad och Röda Stjärnan 2005 med både cup- och ligaguld innan han efter flera historier i Turkiet och Förenade Arabemiraten kom tillbaka till den andra sidan, Dinamo-sidan, av Bukarest där han dock bara stannade i två månader.Ett bra jobb i Catania ledde till ett halvdant jobb i Palermo och numera är han tillbaka i Arabien som ansvarig för Al-Nassr.
Inte direkt några meriter på hög nivå för spiderman.
Leonardo är mest känd för att vara tränaren som lyckades skaka igång ett trött och segt Milan för att ändå förlora två derbyn med sammanlagt 0-6 och visa prov på både stor förmåga att ena en grupp och bristande taktiska kunskaper.
Skulle någon av dessa två herrar ta över så hoppas jag att kontraktet inte sträcker sig längre än fram till sommaren, eller max en säsong till efter det.
Inter är på lång sikt i behov av en tränare som kan föra klubben in i framtiden. En tränare som både kan göra resultat med det spelarmaterial som redan finns och samtidigt slussa ut de äldre och in de yngre utan att tappa för mycket prestationsmässigt.En tränare som kan styra det svartblå skeppet med stadig hand och besättningen vid sin sida, trots de kraftiga svallvågorna efter Mourinho.
Till det kommer det i slutändan att krävas en styrman som är av större kaliber än en vanlig enkel traghettatore.