Gästkrönika; Villkorslös kärlek

Gästkrönika; Villkorslös kärlek

2006 var året jag för första gången äntrade Roms gator. Vi hade genom vår konfirmandgrupp blivit lovade en resa till en av Europas storstäder. Valet föll på Rom. Jag var inte direkt missnöjd över det valet. Dessutom skulle vi få se Roma-Manchester United, kunde det bli bättre? Ja uppenbarligen för av någon oförlåtlig anledning hade något blivit fel och vi stod utan biljetter. Mitt hjärta gick i kras. Roma vinner senare matchen med 2-1 efter avgörande av Mirko Vucinic.

Nu är det nästan precis ett år sedan planet landade på Ciampino i Rom. Precis som tidigare gånger jag varit där svalkade vinden min kind på ett ytterst förföriskt sett. Det är något speciellt med luften i Rom. Jag vet inte om den är helig eller bara helt sagolik.  Att lämna ett kallt, mörkt och tillintetsägande Sverige för 20 plusgrader i Rom var som en vacker melodi.  För min vän som inte besökt Rom tidigare var bussresan in till staden en upplevelse.  Jag kunde inte låta bli att le för mig själv. Rom berör alla människor. Det är den enkla sanningen. Det han inte visste då var att han bara fått ett smakprov av vad Bella Roma har att erbjuda.  

Någon timme senare hade vi checkat in på hotellet som låg vid Termini. Efter en snabb dusch och den obligatoriska vaxningen av våra långa kalufser var det dags för att ta del av den eviga stadens historia. Dagen skulle innefatta den oemotståndliga vandringen genom Forum Romanum. Att man får gåshud av att gå där trots att allt är ruiner och förfall får mig att undra hur fängslande det var på dess glansdagar. Dagen avslutade vi med några glas vin på Piazza Navona.  En magnifik plats att koppla av på samt sitta och insupa alla underbara intryck man samlat på sig.

Dag två var en välsignad dag på alla sätt förutom ett. Våra matchbiljetter hade inte kommit till
hotellet som utlovat. Med en dag kvar till resans höjdpunkt började nervositeten sakta smyga sig på. Vi ringde några samtal och fick beskedet att biljetterna var på väg, förmodligen på en vespa någonstans.

Dan före dan.
Med mindre än 24 timmar kvar till avspark började det näst intill klia i kroppen. Det låg någon slags osynlig dimma över staden och invånarna. Dagen till ära besökte vi St. Peterskyrkan. Denna otroligt vackra byggnad som besitter så oändligt mycket historia. Det ligger något heligt över den kyrkan. Vid första steget genom dörrarna möts man av en mäktig luft. Man går samma steg som miljontals andra gjort och jag blir förvånad om inte alla som besökt Peterskyrkan blir lika hänförda av dess mystik som jag. Vi hade genom ägaren på vårt hotell fått tips om att gå upp högst upp i kyrkans kupol. Ett beslut jag sent skulle glömma. Vyn över staden sammanfattar Rom i sin helhet- perfekt och alltid förevigad i mitt hjärta. 

 

 

Matchdag
Jag vaknade med en härlig känsla i kroppen, det var dags! Resans höjdpunkt närmade sig med stora steg. Jag kunde knappt tro att det var sant. Om bara några timmar skulle jag äntligen äntra Olimpico. Äntligen stå med min halsduk högt i skyn och på bräcklig italienska sjunga med till Vendittis hyllning. Vi mötte upp Roma Club Svezia vid Piazza del Popolo och laddade med några Peroni.  Resan till arenan gick som på räls. Vi stegade med stolta steg fram mot borgen. Från arenan hördes förväntansfulla sånger. Vi tog de sista stegen och klev in på arenan. Lillebror visade ett tifo som skulle föreställa en örn på Collosseum. Buropen haglade från Curva Sud. 

Första halvlek var ganska chansfattig. Pizarro hade en boll i ribban men annars var mitt första derby på plats inget att hurra över. Andra halvlek hann knappt börja innan en vinröd gladiator blev omkull vräkt utanför Lazios straffområde. Som en blixt från klar himmel dunkade Il Capitano dit 1-0. Curva Sud förvandlas till rena infernot. Hade jag en önskan innan matchen förutom Romavinst så var det att få se Totti spela. Att han dessutom skulle göra mål var en vacker dröm. Efter målet var det ett ställningskrig som utspelade sig. Med bara minuter kvar av matchen faller Simplicio i straffområdet och Rigore till Roma var ett faktum. Som så många gånger förut stegade Il Nostro Capitano fram för att göra sitt andra mål för dagen och för första gången göra två mål i ett derby. Pang! 2-0 i nättaket. Curva Sud exploderar. Vuxna män gråter, bomber smäller av, tjugotusen vinrödklädda skriker ut sin glädje. Kort senare blåser domaren av och Roma har vunnit med 2-0. Totti har gjort två mål och jag hade fått beskåda en upplevelse jag aldrig skulle glömma. Jag tänkte tillbaka på den gången fem år tidigare när vi inte fick några biljetter. Äntligen frid. Av en fenomenal man i en magisk stad hade nu äntligen mitt brustna hjärtas bitar blivit ihoppusslade. Jag hade fått känna Roms vackra smekning och skulle aldrig få nog av den. 

Sempre e solo Giallorossi!

Daniel Nilsson2012-03-04 10:26:36
Author

Fler artiklar om Roma