Pagellone della stagione #2: ”Hela säsongen var en utrdragen hjärtinfarkt"
Ännu en italiensk säsong är till ända och vi sammanfattar i sedvanlig stil. I år har vi plockat med redaktionerna för Serie B också. Här är del två.
Varsågoda!
Säsongens profil?
ATALANTA
— Säsongens profil är definitivt Marten De Roon. Har ni inte kollat in hans sociala medier så rekommenderar jag att göra det. Det är något man inte vill missa. (Martin Wideen)
BOLOGNA
— Thiago Motta och Giovanni Sartori (högst upp i Bolognas sportsliga hierarki) har på olika sätt satt sin starka prägel på säsongens framgångsrika lag. Det finns rykten som säger att de två inte drog riktigt jämt och om det nu var en av anledningarna till att Thiago Motta inte kritade på ett nytt kontrakt (det vill säga att Joey Saputo i slutändan fick välja mellan Motta och Sartori) så blir det intressant att se om klubben satsade på rätt häst. På lite längre sikt talar väl dock det mesta för att det är precis vad Bologna har gjort (lex Chievo och Atalanta). (Mikael Mansjö)
COMO
— Det finns en hel del att välja på här. Fabregas är väl mannen som de flesta associerar med det här projektet. Men valet faller relativt enkelt på lagets MVP, Patrick Cutrone. Stadens son. Efter att en skada höll honom borta under vintern återvände han till planen under våren som en helt ny spelare. Efter att ha varit lite av en målsumpare blev han en klinisk matchvinnare. En ledarfigur. Patrick Cutrone kommer att vara en stor del av den här klubbens historia. (Malte Solfors)
EMPOLI
— Andreazzoli kom tillbaka som tränare efter den tuffa starten, med bland annat 0-7 borta mot Roma. Han har nu för evigt skrivit in sig i Empolifansens hjärtan. (Oskar Örn)
FIORENTINA
— Svårt att säga någon annan än den älskade generaldirektören. Joe Barone har sedan Commissos inträde i klubben 2019 alltid varit ansiktet utåt och kanske alltid varit säsongens profil. Men denna säsongen blir han det mer än någon gång tidigare efter hans tragiska bortgång i slutet på mars, 1 dag innan sin 58:e födelsedag. Låt oss hylla mannen som brann för Fiorentina på alla sätt och vis genom att vinna Conference League. (Torsten Armini)
HELLAS VERONA
— Helt klart Baroni. Från att folk kallade för hans huvud till att de flesta förmodligen skulle vilja ge livstidskontrakt. När det stormar, kliver de största ledarna fram och det är just det Baroni gjorde. (Jacob Seiberlich)
INTER
— Denna skulle jag ge till Hakan Calhanoglu. Det hade varit enkelt att ge den till Serie As MVP Lautaro Martinez men här upplever jag att vi inte hade haft de framgångar utan turkens intelligens och hans fantastiska högerfot. Calha kom från Milan som en trequartista men skolades som till en mezzala i början. När Brozovic valde Penaldo och pengarna i Saudi så stod registarollen tom. För mig kom det inte som en överraskning att han fick ta den rollen och bli en djupliggande playmaker. Jag tyckte redan under Milan-tiden att han var bäst när han var rättvänd och inte ryggen mot mål. Sedan tycker jag att han inte ska hamna i situationer där han måste vara kvick med bollen då det inte är hans starka sida. En spelare med en sådan elegans men även en grinta när han ska vinna tillbaka boll är svår att hitta i dagens fotboll…dessutom kom han gratis för två år sedan. (Pablo Grondona Umama)
JUVENTUS
— Det måste nog vara Allegri ändå. Så mycket som det har snackats om den nu sparkade tränaren den här säsongen så kan jag inte annat än att ge honom den utmärkelsen. Nästan allt har handlat om Allegris sätt att spela fotboll, hans cynism och hans vara eller icke vara på tränarbänken. Varenda italiensk förståsigpåare har gladeligen lämnat sin åsikt om Mister Max. Dessutom har inte spelarna på planen gjort så otroligt mycket väsen av sig. (Sami Ferchichi)
MILAN
— Tycker ingen utmärkt sig tydligt denna säsong, känns mer som ett kollektivt än tidigare. Det säger kanske mer om Milan också att laget inte har en spelare som är hänföraren som laget även saknar. En nr 10 ska vara profilen som ofta får rubrikerna, så även i Milan men det har varit väldigt blandad kompott från honom, höjer han sin lägsta nivå och spelarna kring honom levererar på alla hans passningarna kommer även hans poängskörd bli så bra som den kan bli. Just poängmssigt så kan Pulisic vara spelaren som sticker ut, hans första säsong och har verkligen levererat poängmässigt, något jag däremot tagit upp i Podcast Rossoneri är att han inte skapat poäng mot topplagen. Det vill jag se förändring på nästa säsong. (Mikael Kristersson)
NAPOLI
— Det är som vanligt ADL som har härjat runt. I år har det varit mer negativt än vanligt med många utspel som varit pinsamma. Han har haft det jobbigt den här säsongen. (Freedrik Kreuger)
PARMA
— Svårt att inte dela ut den här rosen till Parmas tränare. Fabio Pecchia tog över ett sargat manskap förra säsongen där många spelare var körda i botten mentalt efter tiden med Maresca och Iachini. Och sättet han har byggt upp detta gäng igen där man gått från ett lag som hänger läpp vid första motgång till att bli en sammansvetsad enhet som nästan tycks känna sig som mest hemma när saker inte går som det är tänkt. Jag hyllade Pecchia som ett strategiskt geni efter hans framgång med Cremonese när de låg och smög hela säsongen bakom toppen som en slug haj i vassen, för att sedan hugga och vara som allra starkast mot slutet som ledde till direkt uppflyttning. I Parma den här säsongen tog han en annan strategisk approach men den fick exakt samma lyckade utfall där Parmas uppflyttning aldrig kändes hotad på riktigt. (Martin Eliasson)
ROMA
— Mourinho var älskad av supportrarna i Rom och det kändes nästan som ett omöjligt uppdrag att ersätta portugisen. Men det fanns en man som kunde göra det och det var såklart Daniele De Rossi. Han lyckades få laget och rycka upp sig rejält samtidigt som han enade de gulröda massorna. Dessutom implementerade han ett spel på kort tid som gjorde att många spelare fick ut mer av sitt spel och kunde prestera på en högre nivå. (Niklas Ekström)
UDINESE
— Fabio Cannavaro. En ikon inom italiensk fotboll klev in för att rädda Udineses kontrakt. Och det gjorde han.
Sedan kan man såklart också lyfta Gerard Deulofeu som en profil på sitt sätt. Katalanen missade hela säsongen på grund av en skada och han har verkligen lyst med sin frånvaro. För även om Thauvin stundtals har kunnat axla den offensiva manteln har avsaknaden av Deulofeu varit påtaglig. Han är en spelare som vecka ut och vecka in levererar på skyhög nivå och som får med sig sina lagkamrater. (Jesper Klingnell)
* * *
Säsongens skrik på hjälp?
ATALANTA
— Säsongens skrik på hjälp är nog när El Bilal Toure går sönder efter att precis ha värvats som den dyraste värvningen någonsin i Atalanta. Utfallet blev ändå bra då man plockade in Scamacca, men likväl var det ett skrik på hjälp för både El Bilals del och Atalanta där och då. (Martin Wideen)
BOLOGNA
— Nä, det skulle nästan kännas förmätet att gnälla nu. Klubben har nått Champions League för första gången, är skuldfri och har en ung trupp fylld med potential. Thiago Mottas avsked har visserligen gett upphov till en del polemik, men den huvudvärken kanske blir mer påtaglig efter sommaren när Bologna ska försöka bygga vidare på årets framgångar. (Mikael Mansjö)
COMO
— Det är svårt att hitta moln på en blå himmel. Mittfältskuggen Ben Kone drog korsbandet i januari så vi skickar styrkekramar till honom i sådana fall! (Malte Solfors)
FIORENTINA
— Jonathan Ikone - Fransmannen som kom från Lille i januari 2022 har sedan han kom varit en stor besvikelse, men denna säsongen tar nog priset. Jag får en så otroligt stark känsla av att Ikone vantrivs i Fiorentina varje gång han får spela. Han ser inte ut att veta vad han ska ta sig till. Det bästa för honom hade varit om vilken annan klubb som helst kommer och tar honom så långt ifrån Florens som möjligt, för han ser inte ut att vilja vara kvar en sekund till.
(Torsten Armini)
EMPOLI
— Cambiaghi är en stjärna och har kämpat på, men haft svårt med avsluten. Må han få det lättare efter en välförtjänt semester. (Oskar Örn)
HELLAS VERONA
— Det var ett tag där många trodde att klubben helt skulle implodera inifrån efter att Setti var under granskning av finanspolisen. Vad som kommer hända är fortsatt oklart, men Setti är tydlig med att klubben är till salu - helt eller delvis - men inga konkreta bud har kommit. (Jacob Seiberlich)
INTER
— Här skulle jag peka på ekonomin då det alltid är Inters stora bekymmer. Inte mindre blev det när presidenten Zhang var tvungen att lämna posten som president pga han inte lyckades få ett lån beviljat som hade möjliggjort en förlängning som president för vår vackra klubb. Oaktree, som är en amerikansk fondförvaltare, har varit med ett tag och gav finansiellt stöd till Zhang och Suning för några år sedan så att han kunde fortsätta styra skutan. Dock så hade Zhang en tid på sig att betala tillbaka ett lån som han inte lyckades med vilket ledde till att Oaktree tar över som ägare. Oaktree har redan gått ut med att säga att tanken är att behålla nuvarande ledning och om man ska tro på ryktena så verkar det som att Beppe Marotta kommer att ha en större roll i klubben nu än tidigare….vi får se hur det visar sig i praktiken. (Pablo Grondona Umama)
JUVENTUS
— Hmm, jag tror nog det måste bli Allegri den här gången också. Efter matchen mot Empoli (innan förlusten mot Inter) gick allt utför för den gamla damen. 15 poäng på 15 matcher är ett dåligt resultat till och med för en nykomling. Att Juventus gick igenom en så pass usel period är sinnessjukt dåligt. Och i centrum av det hela stod Allegri och vägrade att ändra på någonting. Samma trötta 3-5-2, samma trötta byten och samma trötta attityd ger ingen förändring. Det kan däremot tolkas som ett stort rop på hjälp från Allegris sida. (Sami Ferchichi)
MILAN
— Det var definitivt en lösning på alla skador Milan hade, lätt att glömma eftersom Milan på något sätt verkade fått rätt på det under sista delen av säsongen. Milan tog hem Gabbia vilket var en stor räddning och hans insatser var väldigt avgörande där och då. Spännande att sen ung Simic som mittback men när Theo även får gå in och spela mittback blev det inte bra på något sätt. Frågan är vad det kostade Milan resultatmässigt, det påverkade Leao väldigt mycket att inte ha Theo bakom sig. Finns säkert någon statistik på hur mycket eller rättare sagt lite poäng han skapade när Theo tvingades spela mittback pga alla skador. Milans poängsnitt utan Tomori är också tydligt. Nu byter Milan tränare och då får vi hoppas fys teamet även höjer sin nivå. (Mikael Kristersson)
NAPOLI
— Det stora skriket kom från samtliga i klubben när man föll ner i den här usla säsongen och fortsatte falla a la Gandalf, det tog aldrig slut. Mätta spelare, svaga tränare, ADL - alla skrek, ingen kunde göra något för att stanna kvar högre upp. (Fredrik Kreuger)
PARMA
— Jag har svårt att komma på någonting från den här säsongens som passar in i den här kategorin. Säsongen har varit som en enda lång raksträcka mot framgång. (Martin Eliasson)
ROMA
— Den tydligaste kritiska delen var sista tiden med Mourinho i början av januari.
Slutet på det gamla och hela början på det nya året var sannerligen infekterad med de stormatcherna som kom på rad i form av Juventus, Atalanta, Lazio och Milan.
Inte en seger kammades hem och Roma hamnade i en minst sagt knepig situation med en avgående sportchef och delade led bland supporterskarorna.
Prognoserna kändes där och då som att en kaosartad andra halva av säsongen väntade.
Och skriket på hjälp blev därmed till Daniele De Rossi. som hade en stor utmaningen framför sig, men som i slutändan räddade upp säsongen bra.
Vilket för mig personligen känns i efterhand som en stor lättnad, eftersom Roma på pappret borde fallerat värre, ifall hänsyn till situationen som var då och utmaningarna som väntade tas med i säsongssummeringen. (Melker Gadd)
UDINESE
— Säsongen 2023-2024 har väl i mångt och mycket varit ett enda långt skrik på hjälp. Nedflyttningshotet har ständigt vilat över Udinese. Men de tydligaste ropen efter hjälp är väl de två gångerna då Udinese bytt tränare. (Jesper Klingnell)
* * *
Säsongens hjärtklappning?
ATALANTA
— Säsongens hjärtklappning är definitivt när beskedet kom att ”pappa” Marten De Roon inte skulle kunna spela Europa League-finalen. Nu löste det sig ändå och andra spelare fick kliva fram, men med tanke på hans signifikans för klubben och laget så var det ett orosmoln på förhand. (Martin Wideen)
BOLOGNA
— Segrarna mot Napoli, Roma etc. Det hör ju så att säga inte till vanligheterna att Bologna håller matcherna ut mot dessa lag, men den här säsongen fick vi ett väldigt välkommet trendbrott. Så uppenbarligen blev det mest nervdaller och hjärtrusningar på läktarna och desto mindre bland spelarna på planen. (Mikael Mansjö)
COMO
— Dramat som utspelade sig på Stadio Giuseppe Sinigaglia den tionde maj kommer för evigt att vara ett starkt minne för alla vars hjärta klappar för Como 1907. Det var dock en suddig upplevelse då det var så enormt mycket känslor under hela den kvällen. Så när Simone Verdi skulle kliva fram och försöka kvittera och därmed sätta spiken i kistan kunde jag faktiskt inte titta. Jag var, där och då, Tommy Söderberg i Japan. Men det gick vägen för både mig och Söderberg. (Malte Solfors)
EMPOLI
— Med några minuter kvar räddade Azurri kontraktet. Undertecknad var aldrig orolig. (Oskar Örn)
FIORENTINA
— Beltráns straff mot Club Brugge i 85:e minuten - Om man håller på Fiorentina utsätts man för många hjärtklappningar under en säsong, där majoriteten är negativa. Men den jobbigaste var straffen mot Club Brugge i semifinalen av Conference League. Där och då var känslan att Fiorentina skulle misslyckas med att gå till final och när man fick straffen var jag otroligt rädd för en miss. Detta eftersom Fiorentina missat så många straffar under säsongen. Men Beltrán var iskall och löste en final och då blev känslan istället eufori.
(Torsten Armini)
HELLAS VERONA
— Dubbelmötet mellan Udinese och Hellas hade allt. Första matchen slutade 3-3 i en tillställning som hade ramträffar, spektakulära mål och en återkomst Henry inte ens hade kunnat drömma om med kvittering i den 96:e minuten efter 1 år på sidlinjen.
I returmötet lyckades, från Hellas perspektiv, denna match toppas efter att tillställningen förvisso var lite halvdan och ångestfylld, men i den sista matchminuten tryckte Coppola in det avgörande målet, framför Bentegodi som exploderade. Avgörandet säkrade, i princip, kontraktet och bilderna från vinsten är odödliga nere i Verona. .(Jacob Seiberlich)
INTER
— Säsongens hjärtklappning måste nog ha varit bortamatchen mot Atlético Madrid. Utgångsläget var att man skulle behålla och/eller till och med vinna matchen. Man inledde matchen bra genom att Dimarco fick göra ett tidigt ledningsmål. Tyvärr kunde man inte stå emot trycket Simeones mannar, vilket ledde till att spanjorerna lyckades göra två mål på Inter. Hjärtklappningen var just de två missade frilägena under andra halvlek av både Thuram och Barella. Man hade chansen att spika igen mötet men tyvärr så är fotbollen orättvis ibland. (Pablo Grondona Umama)
JUVENTUS
— Hela den andra delen av säsongen var som en utdragen hjärtinfarkt kombinerat med panikångest. Det var nog fler än bara jag som började bli stressade av det. Våra senaste 17 spelade matcher resulterade i: 10 oavgjorda, 4 förluster och enbart 3 vinster. Det är svårt att greppa att vi pratar om Juventus, statistiken stämmer bättre in på Degerfors i superettan. (Sami Ferchichi)
MILAN
— Personligen var det våndan under derbyt i april, bland 70 000 rödsvarta på San Siro. Matchen betydde egentligen ingenting rent sportsligt. Det var däremot heder och ära som stod på spel, vilket för många är ännu mycket viktigare. Så särskilt mycket av den varan såg vi inte från våra rödsvarta spelare under den matchen, det var istället håglöst och idéfattigt och som att det inte spelade någon roll att Inter om en kort stund skulle fira sin tjugonde (eller nittonde, beroende på hur man räknar…) titel framför allas våra ögon. Men sen nickade Fikayo Tomori in reduceringen och hela arenan levde upp, liksom spelarna på planen. Tyvärr kom vi inte närmare än så, men lite känslor fick vi åtminstone se när Milan-spelarna levde lite rövare i slutminuterna. Vid slutvisslan var mardrömmen ändå ett faktum, Inter hade säkrat titeln och festen i och nedanför den norra kurvan tog fart medan resten av arenan tömdes. Vägen tillbaka in mot stan var ingen fest, biltutorna och fyrverkerierna hördes ner i tunnelbanan och utanför hotellfönstret tutade och tjöt de svartblå hela natten lång. Det var då den riktiga hjärtklappningen tog fart. (Tommi Uksila)
NAPOLI
— Alla förluster på hemmaplan under säsongen. Å under Mazzarriperioden, då jag insåg att det skulle bli sämre än toppfyra. (Fredrik Kreuger)
PARMA
— Se svaret för säsongens match
(Parma – Palermo, omgång 16.
Parma har under Fabio Pecchias ledning etablerat sig som ”Pazza-Parma”, ett lag kapabla till helgalna tillställningar och vändningar där man aldrig kan ses som uträknade oavsett vad resultattavlan visar. Det finns flera matcher den här säsongen som kan nämnas men den som står ut som den mest extrema är mötet med Palermo hemma på Ennio Tardini. En väldigt svår match att summera för den som inte såg den, när klockan tickade upp mot den 93:e tilläggsminuten låg Parma under med 3-1. Detta var en bisarr resultattavla i sig med tanke på hur dominanta Parma hade varit under matchen samtidigt som Palermo hade mäktat med tre mål på två chanser där ett av målen skedde från halva planen där Parmas keeper Chichizola stod och halvsov mellan stolparna. Men på något märkligt sätt lyckades Parma ta sig tillbaka under matchens sista minuter med reducering från Mihaila och sedan som ett välskrivet manus var det den hårt kritiserade hackkycklingen Charpentier som klädde på sig hjältemanteln och tryckte in kvitteringen i matchens absolut sista, tickande sekund. En sinnessjuk tillställning där blotta minnet av den får håret på armarna att ställa sig upp). (Martin Eliasson)
ROMA
— Returmötet mot Bayer Leverkusen tryckte verkligen igång en hjärtklappning.
Det kändes redan avgjort i och med resultatet i Rom och hela den förlustfria hysterin som fanns kring tyskarna.
Men trots spelmässig dominans och en oerhört brant uppförsbacke, kom vi in i matchen med två straffar och helt plötsligt väcktes hoppet om att det omöjliga höll på att hända igen.
I slutändan blev den upphämtningen för bra för att vara sann, och det blev såklart ingen tredje europafinal.
Men faktumet att hoppet tändes så pass mycket förvånade något oerhört, eftersom allt fokus redan hade lagts på sluttampen av ligaspelet, och både supportar samt trupp var mentalt utcheckade.
Hjärtklappningen i Leverkusen blev säsongens största, men i slutändan kom tyvärr verkligheten ikapp. (Melker Gadd)
SAMPDORIA
— Det får nog bli samma svar här som på föregående fråga. Krisen i klubben har varit ett stort orosmoment. (Mats G Nimmerfors)
UDINESE
— De sista matcherna har verkligen tärt på nerverna! Udinese har legat under och ovanför strecket om vartannat. Kulmen nåddes såklart i den sista omgången då tre lag gjorde upp om två platser i nästa års Serie A. Att konkurrenten Empoli tog ledningen efter mindre än en kvart och rapporten om att Bryan Cristantes kvittering hade dömts bort för offside var sekvenser då vem som helst hade kunnat ge upp. Och när Udinese själva sedan tog ledningen mot Frosinone och man insåg att det återstod en lång kvartatt spela... Ja, det var helt enkelt en sanslös dramaturgi. (Jesper Klingnell)
* * *
